Djurens välbefinnande och pälsdjursnäringens framtid är ett av de politiska diskussionsämnena för dagen. Igen en gång har frågan kommit upp till debatt efter att organisationen Oikeutta Eläimille gjort smygfilmningar via olaga intrång, denna gång på pälsfarmer. Deras kampanj kommer helt säkert att fortsätta med andra djur, eftersom de fått en öppen kanal till offentligheten via vårt gemensamma public servicebolag Rundradion. Bilderna är upprörande och väcker krav på åtgärder för förbättrat djurskydd.
Det står klart att ingen, vare sig producenter, konsumenter eller politiker kan acceptera misskötsel av djur. Vanvård och bristfälligheter måste fördömas. Lika klart är det för de allra flesta att en organisation som har som mål att avskaffa all djurhållning inte kan betraktas som ett sanningsvittne när det gäller djurens välbefinnande. Bildmaterialet är självfallet vinklat och dess målsättning är att väcka opinion, något som organisationen också lyckats med. Därför är det ytterst bekymmersamt att en del politiker som borde fatta sina beslut på fakta och forskning faller i farstun för Oikeutta Eläimilles propaganda. Det grövsta exemplet står arbetsminister Anni Sinnemäki för, som i strid med regeringsprogrammet är beredd att ställa 22 000 sysselsatta personer ute i kylan utan att ge dem alternativ.
Den sittande regeringen har gjort betydande satsningar på djurens välbefinnande. Man har förnyat veterinärvårdslagen, grundat ett center för djurens välbefinnande vid Helsingfors universitet och grundat delegationen för produktionsdjurens välbefinnande, där alla centrala aktörer medverkar. Man har tagit i bruk ett stöd för djurens välbefinnande med villkor som går långt över lagens minimikrav. På övervakningssidan har det grundats 15 övervakningsveterinärstjänster underställda Evira och 4,7 miljoner euro har reserverats för kommunala övervakningsveterinärtjänster. Allt detta har gjorts i samarbete med producentorganisationerna som klart tagit ställning för en god djurhållning.
Ändå leds debatten idag av en organisation som på ett olagligt sätt skaffat ett bildmaterial som är allt annat än objektivt. Vad ska vi dra för slutsatser av detta? En som ter sig självklar är förstås att djurskyddsfrågor intresserar allmänheten. Framför allt måste producenterna samt politikerna och myndigheterna nu bli bättre på att informera om att vi de facto har en ytterst hög nivå på djurskyddet i vårt land. De finska produktionsdjuren hör till de friskaste i hela EU. Vi är helt befriade från många allvarliga djursjukdomar och till exempel ligger minimikrav på yta och övrigt redan nu nästan konsekvent över EU:s minimikrav. Vår livsmedelssäkerhet är högst i världen och myndighetskontrollerna visar klart att antalet anmärkningar minskar år för år.
Eviras Jaana Husu-Kallio som är chef för den organisation som övervakar vår djurhållning har klart uttalat att vi inte har någon djurskyddskris i Finland. Producenterna vet det, våra myndigheter vet det och jag utgår från att en överväldigande majoritet av konsumenterna vet det. Vi måste vara medvetna om att också djur kan bli sjuka, och tyvärr måste vi räkna med att det finns producenter som av en eller annan orsak, bland annat utbrändhet, inte alltid förmår sköta sina djur på bästa möjliga sätt. Det innebär inte att vi får skuldbelägga djurhållarna. Den offentliga press som finns på de bönder och farmare som blivit utsatta för smygfilmningen är omänsklig. Enligt min uppfattning borde ingen i detta land hängas ut och misstänkliggöras på basen av kriminellt skaffat bildmaterial. I en rättstat ska principen oskyldig tills domen fallit också gälla husdjursproducenter. Förutom det offentliga trycket som sätts på de filmade gårdarna så ligger de under utvidgad myndighetsövervakning för tillfället och har fått upprepade kontrollbesök. Däremot så framskrider polisundersökningarna mot inkräktarna oförsvarligt långsamt. Vad berättar det om vårt samhälle?
Mats Nylund, riksdagsledamot, sfp
Publicerad i Syd-Österbotten 6.3.2010
