Ett av nyhetsämnena den senaste veckan har varit regionandelslaget HOK-Elantos val att byta mjölkleverantör i sina butiker från finländska Valio till dansk-svenska Arla-Ingman. Konsumenterna reagerade starkt negativt på beslutet och så hände något väldigt ovanligt, affärsjätten backade från sitt beslut och tog in Valios mjölk i sortimentet igen.
Med facit på hand kan man utan att blinka konstatera att affärsledningen för landets största regionhandelslag fullständigt missbedömde effekterna av sitt beslut. De såg uppenbarligen beslutet som strikt ekonomiskt medan konsumenterna uppfattade det som ett strategiskt beslut. Den största missbedömningen var uppenbart att begränsa kundens möjlighet att själv välja vad han eller hon köper.
Nu är det ju inte på det sättet att mjölken skulle vara importerad bara för att det står Arla-Ingman på burken. Arla-Ingman importerar ungefär 20 procent av den mjölk de säljer och resten produceras på finländska mjölkgårdar.
Det som antagligen väckt den starka konsumentreaktionen är antagligen att man dragit likhetstecken mellan ett dansk-svenskt bolag och svensk mjölk. Återstår att se vilken effekt ståhejet får dels för mejerierna och dels för handels bedömningar framöver.
Producentpriserna har sjunkit med en femtedel
Vad betyder då mjölkimporten och det så kallade mjölkkriget för mejerierna och producenterna? Först och främst har producentpriserna sjunkit med över en femtedel under det senaste året. Det syns direkt på gårdarnas ekonomi eftersom kostnaderna fallit betydligt mindre.
Varje liter svensk importmjölk som tas hit tvingar förstås de finska mjölkproducenterna att exportera i motsvarande mån och det ansvaret faller i praktiken helt på Valio. Arla Ingmans direktör försöker visserligen i en insändare i tidningen Maaseudun Tulevaisuus (1.3.) förklara att mjölkimporten inte inverkar på den finländska sysselsättningen eller på den finländska mjölkproducentens ställning. Naturligtvis är det en försköning av sanningen.
I sista hand är det de finländska producenterna som betalar notan. Ett exempel: Den mängd mjölk som Arla Ingman importerar överstiger den mjölkmängden som Ingmans mejeri i Tavastehus tar in från sina egna producenter. Med andra ord stryker mjölkimporten jämförelsevis 200 mjölkproducenters och 70 mejerianställdas försörjning.
Till de arbetslösas led får rådgivare, lantbrukshandelanställda, entreprenader och andra ställa sig som indirekt berörs av att mjölkproduktionen stannar. Därtill berörs även den lokala ekonomin. Det är alltså direkt felaktigt att påstå att mjölkimporten inte skulle ha någon betydelse för den finländska sysselsättningen eller mjölkproduktionen.
Varje sparad cent i importmjölk kostar tre cent
I Finland har vi inte någon brist på mjölk, trots att importörerna försökt förespegla det. Däremot har det producentägda Valio en så stor andel av Finlands mjölkmarknad att de av marknadsdomstolen blivit ålagda att sälja mjölkråvara till konkurrenterna.
Arla-Ingman har valt att inte utnyttja den möjligheten och försvarar å sin sida mjölkimporten för att man därigenom kan stärka det egna mejeriets producentpris. Alla aktörer inom mjölksektorn vet att varje importerad liter mjölk ökar trycket på att exportera den inhemska mjölken. Valio, som alltså bär exportansvaret, räknar med att varje sparad cent i importmjölken kostar tre cent för dem.
Och de som hamnar värst i kläm är bland annat unga producenter som övertagit produktionen och sitter med stora lån. Deras framtid måste tryggas och den ekvationen går inte ihop om producentpriserna fortsätter att dala. Här måste företagen ta sitt ansvar.
Tänk efter innan du handlar
Det är förstås strikt marknadsekonomisk lära som ligger bakom importen av svensk mjölk. För handeln är det lönsamt att sälja en liten del, säg fem procent, av en vara med låg täckning eller till och med förlust, ifall man på så sätt kan sänka inköpspriset på resterande 95 procent. Det är ett sätt att öka handelns försäljningsvinst och försöka pressa producentpriset.
Nu slog det dock tillbaka. Kanske det är på det sättet att det ekonomiskt svåra läget får oss att tänka efter innan vi handlar. Konsumenten ska ha alternativ, också utländska. Men med den koncentration av handeln som vi har in Finland är ansvaret också stort. Kanske någon lärt sig nåt.
Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
