SPERES och SSS invigdes

19.03.2010 kl. 09:55
Det är lätt att instämma i det som står skrivet i en broschyr om sss och speres – nämligen att skolan är mer än en statlig specialskola i Helsingfors.

Tack för möjligheten att få delta i svenska skolan för synskadades och Speres utrymmes invigningsfest. Det är en stor ära för mig och en glädje att få vara med.

Jag hade en möjlighet att för en tid sedan bekanta mig med de nya utrymmena och samtidigt få ta del av presentationer om verksamheten här . Mitt intryck från den träffen är att ert arbete är otroligt värdefullt och viktigt och samtidigt mycket sakkunnigt. Även om de gamla utrymmena var fina och charmiga på sitt sätt så måste man nog konstatera att de nya utrymmen vinner mångfalt då vi talar om ändamålsenlighet. Det är imponerande att se alla de speciallösningar man byggt in och tagit i bruk för att den nya skolan skall underlätta både undervisningen och den fysiska tillgängligheten. I material, lampor, färger – i allt omkring oss har man försökt hitta så funktionella lösningar som möjligt.

Det är lätt att instämma i det som står skrivet i en broschyr om sss och speres – nämligen att skolan är mer än en statlig specialskola i Helsingfors. Skolan är ett kunskaps- och resurscentrum och den enda synpedagogiska enheten i Svenskfinland. Speres, det finlands-svenska specialpedagogiska resurscentret som fungerar här i samma utrymmen med skolan har också en mycket viktig roll i Svenskfinland genom att organisera stödtjänster för barn och ungdomar med särskilda behov. En viktig uppgift är att ordna fortbildning för skolpersonal och att fungera som kontaktlänk mellan myndigheter i Finland och de skolor som ger undervisning för döva och hörselskadade i Sverige.

Även om skolan är rätt liten är verksamheten omfattande och täcker ett stort behov. Här undervisas barn från förskoleåldern till vuxenåldern. Utbildningen omfattar alla handikappgrupper. Fortbildning och handledning i olika form och olika situationer är en viktig del av er verksamhet. Den mångfald av uppgifter Speres och skolan har, skapar en god grogrund för kreativt tänkande och för en inspirerande och kreativ arbets- och inlärningsmiljö.

Speres har ett brett nätverk kring sig, vilket är nödvändigt för en resurscentral som representerar en befolkning som är så utspridd som vi finlandssvenskar är. Samarbetet med FDUV, folkhälsan, LÄRUM, Kårkulla, lagmansgården, yrkesträningsskolan, österbottens högskola samt representanter för döva, hörselskadade, personer med autism och speciallä-rare är fungerande och intensivt. En god kontakt till kommunerna är också viktig, inte minst i dessa ekonomiska spartider. Det finns problem i de nuvarande strukturerna som bör lösas då det t.ex. gäller skyldigheten för Speres att ta betalt för fortbildningskurser.

För ett år sedan såg jag en lägesrapport över situationen med speciallärare för grupper med specialbehov som visade att bristen på behöriga speciallärare är mycket stor och särskilt gäller det speciallärare för olika handikappgrupper. Dessutom är de regionala skillnaderna märkbara. Det här är ett bekymmer och en brist som snabbt borde åtgärdas. Bristen var dessutom genomgående större på den svenska sidan än inom den svenska utbildningen. Jag uppmanar därför Åbo Akademis speciallärarutbildning att i samarbete med Speresnät-verket och utbildningsstyrelsen, granska saken närmare.

En annan utmaning är bristen på läromedel för barn och ungdomar med specialbehov. Enligt de uppgifter jag fått pågår det en utredning om läromedelssituationen vid utbildningsstyrelsen och jag hoppas att man i det sammanhanget särskilt fäster vikten vid behovet av att få rätt anpassade läromedel till de barn och unga som har särskilda behov. Det kan inte i längden vara vettigt att utgå från att varje lärare själv skall utveckla läromedel som lämpar sig för enskilda elever. Det är inte tänkbart att utgå från att enskilda lärares tid kan räcka till det. Förlaget Lärum, som också hör till Speres nätverk, gör ett värdefullt arbete och besitter mycket värdefull information och kunskapspotential om detta. Utbildningsstyrelsen har en viktig roll då det gäller att garantera resurserna för framställningen av läromedel för små grupper. Vi får inte heller glömma bort att möjligheterna för att utnyttja e-läromedel för specialgrupper också måste förbättras.

Ett problem man stöter på lite varstans i Finland är, att den finlandssvenska aspekten glöms bort, om ingen är där och påminner om den. Också i det hänseendet måste jag understryka att SSS och Speres fungerat väldigt aktivt och engagerat. Utbildningsstyrelsen hade för en tid sedan beställt en utredning av en utredningsman, den sk Merimaa rapporten. Utredningen gällde specialskolorna och sjukhusutbildningen. Speres gav ett ytterst sakkunnigt utlåtande och pekade på både positiva och negativa aspekter i förslaget och har också hållit en nära kontakt till beslutsfattare. Det största hotet i utredningen upplevde Speres vara förslaget om att slå samman alla statliga specialskolor, d.v.s. också SSS, så att centralorten skulle bli Jyväskylä. Speres och SSS utlåtande konstaterade att en tvåspråkig administration knappast kan fungera tillfredsställande, att lagstiftningen inte känner till tvåspråkiga grundskolor och att SSS och Speres har ett gott samarbete med Åbo Akademis enhet för specialpedagogik och Svenskfinlands specialpedagogiska förening. I en stor enhet där finskan skulle dominera starkt skulle det finnas en risk för att svenskan marginaliseras. Enligt de senaste uppgifterna skulle förslaget om att sammanslå specialskolorna inte gå vidare. Speres och SSS har också betonat att samarbetet inom det sk Valteri –nätverket är viktigt och bör fortsätta.

I riksdagen behandlas just nu den lag som skall förnya principerna för specialundervisningen. Tanken är att satsa mera än nu på att i ett tidigt skede ge extra stöd på individuell nivå och försöka minska behovet av särskilt stöd senare. Enligt det ursprungliga förslaget skall lagen träda i kraft fr.o.m. augusti 2010. På senare tider har misstankar framförts om att ikraftträdandet uppskjuts men frågan är ännu öppen. Meningen är att det också i fram-tiden skall vara möjligt att ha specialklasser. Som vi har kunna läsa i tidningar de senaste dagarna är redan 8,5% av eleverna i grundskolan överförda till specialundervisningen och trenden är att antalet jämnt ökar år för år. Ungefär hälften av eleverna går i specialklasser eller i specialskolor. Statsandelssystemet ändrades i början av det här åren så att kommu-nerna inte mera får extra stöd för barn som överförts till specialundervisningen. Nu gäller det därför att i kommunerna slå vakt att alla barn får det stöd de behöver och noggrant följa med att en försämrad ekonomi inte innebär att man försvagar barns rättighet till stöd.

Jag utgår från att Speres nätverk kan erbjuda väldigt mycket handledning till kommunerna och alldeles särskilt nu då nya verksamhetsmetoder tas i bruk i kommuner. Det skulle därför vara viktigt att komma överens med undervisningsministeriet om tillvägagångssätt eller stöd som underlättar kommunernas möjligheter att delta i kurser och fortbildning som Speres erbjuder. Avståndet till och från det enda finlandssvenska resurscentret blir långa och dyra och därför är det här en särskilt angelägen fråga för de svenska skolorna.

I långa loppet är det i hela samhällets intresse att barn och unga med special behov eller något handikapp kan få professionellt stöd och handledning i ett så tidigt skede som möjligt. Det är humanast så och det är på individnivå viktigt. Det är också det bästa sättet att bädda för att personen i fråga får en god möjlighet att aktivt delta i samhället, i utbildning, i fritidsintresse, i arbetslivet, dvs i allt det som fyller vardagen.
Det handlar om en rättvis behandling av var och en som lever och bor här och nu.

Jag vill än en gång gratulera er till de nya, inspirerande, funktionella och moderna utrym-mena och önska er alla som studerar, undervisar och arbetar här mycket lycka och framgång.

Invigningstal 18.3.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden