Stora förändringar i valsystemet

21.03.2010 kl. 02:00
Förslaget till reform av vallagen som beretts i en arbetsgrupp bestående av partisekreterarna har landat i riksdagen för behandling och beslut. Slutresultatet är en kompromiss med både goda och dåliga sidor.

Det är den största reformen av vårt valsystem sedan 1906 års lantdagsordning och vallag. Avsikten med reformen är att förnya riksdagsvalsystemet så att partiernas procentuella andel av rösterna blir avgörande för mandatfördelningen. Vallagen ska godkännas av två riksdagar innan den träder i kraft och det betyder att den tillämpas första gången i valet 2015.

I senaste riksdagsval blev de grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg inte invald från Norra Karelens valkrets trots att hon fick drygt 7 800 röster. Samtidigt blev sannfinländaren Pirkko Ruohonen-Lerner invald från Nyland med dryga tusen röster. De så kallade dolda röstspärrarna har olika stor inverkan beroende på valkretsens storlek. I exempelvis Nylands valkrets räcker en knappt tre procents andel av hela valkretsens röster för ett riksdagsmandat medan det i Södra Savolax valkrets krävs en andel på ca 14 procent. Proportionalitetsproblematiken är alltså ett riktigt problem och behandlades i riksdagen i två repriser år 1998. Frågan utreddes under Lipponens andra regering i Valkommissionen 2000 och under Vanhanens andra regering i Demokrati 2007-kommittéen. Nu ligger ett förslag till reformen i riksdagen och vi kommer av allt att döma att få en grundlig förändring av vårt valsystem.

De största förändringarna är att valförbund förbjuds och att valresultatet bestäms utgående från de röster som partierna fått i hela landet. Dessutom införs en landsomfattande röstspärr på tre procent. Röstspärren innebär att endast de partier eller valmansföreningar som fått minst tre procent av de röster som avgetts i hela landet kan få riksdagsmandat. Valkretsindelningen förblir oförändrad och antalet riksdagsledamöter som väljs från en valkrets kommer fortsättningsvis att fastställas på basis av antalet finska medborgare som är bosatta i valkretsen. Kandidaterna ställs upp valkretsvis och väljarna ska liksom nu rösta på kandidater i sin egen valkrets.

Jag ser flera principiella problem i reformförslaget. I det finländska valsystemet står personerna i fokus, inte partierna. Jag ser inte logiken i att hålla fast vid personval och samtidigt otydliggöra förhållandet mellan kandidaternas och partiernas inbördes position på valkretsnivå och förstärka den på riksnivå. En röstspärr kan höja tröskeln och i värsta fall omöjliggöra nya politiska rörelsers etablering. I dag skulle det knappast ha varit möjligt vare sig för sannfinländarna eller för de gröna att ha säte och stämma i Finlands riksdag om vi hade haft en 3 procents röstspärr på till exempel 1980-talet. Det är helt klart att det har varit enklare för nya politiska rörelser att etablera sig med ett starkt understöd i en eller ett par valkretsar än med det nya där det kommer att krävas cirka 85 000 röster i hela landet för att få representation i riksdagen. Som dagsfärskt exempel kan det nya piratpartiet fungera. Det nuvarande systemets problem med dolda rösttrösklar hade kunnat åtgärdas genom att slå ihop mindre valdistrikt och dela på Nylands valdistrikt.

För valdeltagandet är det viktigt att valsystemet är klart, logiskt och begripligt. Till exempel presidentvalet är ytterst entydigt: den kandidat som får mest röster blir president. Valdeltagandet i presidentval är också högt och demokratin fungerar. I det föreslagna riksdagsvalsystemet fördelas 150 platser direkt och de resterande 50 blir så kallade utjämningsmandat som kan flytta mellan valkretsarna, alltså raka motsatsen till enkelt och överskådligt. Ett partis valresultat i exempelvis Helsingfors eller Nyland fäller ut eller lyfter in kandidater i exempelvis Vasa eller Lapplands valkrets. Ett krångligt system motiverar inte medborgarna att rösta i val, däremot kan förstås en bättre proportionalitet göra det. Hur det går med valdeltagandet återstår att se i riksdagsvalen 2015.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP, Pedersöre

Publicerad i Vasabladet 21.3.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35