Om vindkraftens framfart

06.04.2010 kl. 02:00
Ett av de stora debattämnena i österbottnisk media, och främst i Vasabladet, är utbyggnad av vindkraft och vindkraftsparker.

Det är inte att undra på. Den färska vindatlasen som presenterades tidigare i år visar klart att vi här vid den österbottniska kusten har de bästa vindförhållandena i hela landet. Just vindförhållanden är förstås helt avgörande för lönsamheten i vindkraftsetableringar. Vi besitter alltså de intressantaste områdena i hela landet. Vi har alltså en resurs som rätt använd kommer att gagna förutom energiproducenter både markägarna och hela det österbottniska samhället.

I Vasabladet har det debatterats livligt bland annat om vindkraftens lönsamhet, och om dess påverkan på miljön, fåglarna och människornas trivsel. Därför tänkte jag inte beröra de faktorerna desto mera nu utan fokusera på konstellationen markägare-kommun-vindkraftsproducent. Regeringen har slagit fast att vi år 2020 ska producera 6 terrawattimmar el med vindkraft och eftersom vi idag nästan helt saknar vindkraftsel i vårt land innebär investeringar i miljardklassen inom de närmaste åren. För att garantera lönsamheten i produktionen planeras en så kallad inmatningstariff. Systemet innebär att den som bygger vindmöllor garanteras ett minimipris för den el som produceras de första tolv åren efter starten. Mellanskillnaden mellan marknadspris och garantipriset samlas upp av konsumenterna i form av ett högre elpris för all den el som konsumeras. Förslaget om inmatningstariffer väntas till riksdagen ännu i vår, och efter att det beslutet är fattat är förstås vindkraftselproduktion en av de få produkter där man på förhand vet vad enhetspriset för varan kommer att vara 12 år framåt.

Eftersom vi i stort sett saknar vindkraft i Finland så saknar vi också täckande lagstiftning och god praxis för vindkraftsbyggen och parker. Kommunerna har via markanvändnings- och bygglagen planeringsmonopol inom sitt område. Det betyder också att de i praktiken förutsätts utföra en planering när någon har ett projekt. Planeringen utgår från landskapsplan och generalplan, och den noggrannaste nivån är detaljplanen. Planerna ska uppgöras utgående från samhällets behov. I sjätte paragrafen sägs det att ”beredningen av en plan ska ske i växelverkan med de personer och sammanslutningar vars förhållanden i avsevärd mån kan påverkas av planen.” Vidare sägs i samma paragraf att ”de som berörs av saken ska ha möjlighet att följa planläggningen och påverka den.”

Självklara saker kan det tyckas, men när de österbottniska kommunerna antingen själva ska planera vindkraftsparker, eller behandla planer som konsulter uppgjort ställs de inför ett dilemma. Flera av de företag som avser etablera sig här har tecknat långa arrendeavtal med endast tio till tjugo procent av de markägare som finns inom de områden som reserveras. Planeringen utgår alltså inte från den optimala placeringen av vindmöllorna ur ekonomisk och ekologisk synvinkel sett, utan från vem bolagen tecknat avtal med. Avtalen är uppgjorda så att endast markägare med avtal får hyra eller ersättning för sin mark, trots att inskränkningen i användningen kommer berör alla inom det så kallade vindupptagningsområdet. Man kan med fog ställa frågan om detta är förenligt med vår grundlag, och med markanvändnings- och bygglagens krav på lika behandling av alla som berörs.

SLC har utarbetat ett rekommendationsavtal för markägare där den ekonomiska ersättningen utgår från att alla som berörs också får ersättning enligt den modell som allmänt tillämpas i till exempel Sverige. Vi kommer också att försöka se om det går att utveckla lagstiftningen så den på samma sätt som gällande strandplaner går att antingen fördela byggtillstånden för möllorna, alternativt sprida ersättningarna. En annan viktig lagstiftningsåtgärd är att ge kommunerna möjlighet att beskatta vindkraftverken på samma sätt som andra kraftverk. Nu kan de endast åläggas fastighetsskatt som byggnader, och lagändring här skull flerdubbla kommunernas årliga intäkter.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Sfp
 

Publicerad i Vasabladet 6.4.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37