Om vindkraftens framfart

06.04.2010 kl. 02:00
Ett av de stora debattämnena i österbottnisk media, och främst i Vasabladet, är utbyggnad av vindkraft och vindkraftsparker.

Det är inte att undra på. Den färska vindatlasen som presenterades tidigare i år visar klart att vi här vid den österbottniska kusten har de bästa vindförhållandena i hela landet. Just vindförhållanden är förstås helt avgörande för lönsamheten i vindkraftsetableringar. Vi besitter alltså de intressantaste områdena i hela landet. Vi har alltså en resurs som rätt använd kommer att gagna förutom energiproducenter både markägarna och hela det österbottniska samhället.

I Vasabladet har det debatterats livligt bland annat om vindkraftens lönsamhet, och om dess påverkan på miljön, fåglarna och människornas trivsel. Därför tänkte jag inte beröra de faktorerna desto mera nu utan fokusera på konstellationen markägare-kommun-vindkraftsproducent. Regeringen har slagit fast att vi år 2020 ska producera 6 terrawattimmar el med vindkraft och eftersom vi idag nästan helt saknar vindkraftsel i vårt land innebär investeringar i miljardklassen inom de närmaste åren. För att garantera lönsamheten i produktionen planeras en så kallad inmatningstariff. Systemet innebär att den som bygger vindmöllor garanteras ett minimipris för den el som produceras de första tolv åren efter starten. Mellanskillnaden mellan marknadspris och garantipriset samlas upp av konsumenterna i form av ett högre elpris för all den el som konsumeras. Förslaget om inmatningstariffer väntas till riksdagen ännu i vår, och efter att det beslutet är fattat är förstås vindkraftselproduktion en av de få produkter där man på förhand vet vad enhetspriset för varan kommer att vara 12 år framåt.

Eftersom vi i stort sett saknar vindkraft i Finland så saknar vi också täckande lagstiftning och god praxis för vindkraftsbyggen och parker. Kommunerna har via markanvändnings- och bygglagen planeringsmonopol inom sitt område. Det betyder också att de i praktiken förutsätts utföra en planering när någon har ett projekt. Planeringen utgår från landskapsplan och generalplan, och den noggrannaste nivån är detaljplanen. Planerna ska uppgöras utgående från samhällets behov. I sjätte paragrafen sägs det att ”beredningen av en plan ska ske i växelverkan med de personer och sammanslutningar vars förhållanden i avsevärd mån kan påverkas av planen.” Vidare sägs i samma paragraf att ”de som berörs av saken ska ha möjlighet att följa planläggningen och påverka den.”

Självklara saker kan det tyckas, men när de österbottniska kommunerna antingen själva ska planera vindkraftsparker, eller behandla planer som konsulter uppgjort ställs de inför ett dilemma. Flera av de företag som avser etablera sig här har tecknat långa arrendeavtal med endast tio till tjugo procent av de markägare som finns inom de områden som reserveras. Planeringen utgår alltså inte från den optimala placeringen av vindmöllorna ur ekonomisk och ekologisk synvinkel sett, utan från vem bolagen tecknat avtal med. Avtalen är uppgjorda så att endast markägare med avtal får hyra eller ersättning för sin mark, trots att inskränkningen i användningen kommer berör alla inom det så kallade vindupptagningsområdet. Man kan med fog ställa frågan om detta är förenligt med vår grundlag, och med markanvändnings- och bygglagens krav på lika behandling av alla som berörs.

SLC har utarbetat ett rekommendationsavtal för markägare där den ekonomiska ersättningen utgår från att alla som berörs också får ersättning enligt den modell som allmänt tillämpas i till exempel Sverige. Vi kommer också att försöka se om det går att utveckla lagstiftningen så den på samma sätt som gällande strandplaner går att antingen fördela byggtillstånden för möllorna, alternativt sprida ersättningarna. En annan viktig lagstiftningsåtgärd är att ge kommunerna möjlighet att beskatta vindkraftverken på samma sätt som andra kraftverk. Nu kan de endast åläggas fastighetsskatt som byggnader, och lagändring här skull flerdubbla kommunernas årliga intäkter.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Sfp
 

Publicerad i Vasabladet 6.4.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15