Redan en längre tid har det stått klart att Greklands ekonomiska problem är allvarliga. Att problemet till stor del uppstått på grund av att landet eller landets politiker och tjänstemän under en längre tid förvrängt siffror och fått Greklands ekonomi att se bättre ut än den är, är redan det en extremt dålig nyhet för euroområdet. Att Grekland tagits med i euroområdet på basis av uppgifter som varit falska är naturligtvis helt oacceptabelt.
Problemet vi står inför väcker en hel del frågor. Hur är det möjligt att Grekland i åratal har kunnat föra alla länder inom euroområdet bakom ljuset? Hur fungerar den interna granskningen och revisionen inom euroområdet, och vad kan göras för att förhindra att en sådan här situation upprepar sig? Analytiker och ekonomer har varnat för att också andra länder inom euroområdet kan ha liknande problem. Hur går det för Spanien och Portugal, hur går det för Irland, och i vilket skick är eurolandet Italien? Det förefaller i alla fall vara klart att även de övriga euroländerna med stora ekonomiska problem får det ännu värre om Grekland går i konkurs.
Det är lätt att vara efterklok. På samma sätt som med finanskrisen som plötsligt föll över hela världen som ett mörkt moln och som väldigt få hade kunnat förutspå, på samma sätt står euroområdets länder nu inför ett plötsligt faktum att en ekonomisk kollaps är nära, om åtgärder inte vidtas snabbt.
Även om Grekland själv är orsaken till att landet nu är i en djup kris på randen till ekonomisk kollaps så kan de andra länderna inte vända ryggen till och be Grekland reda upp sina problem själv. EU är skyldig att reagera och även hjälpa Grekland. Särskilt de länder som är med i euroområdet, måste bistå Grekland. på samma sätt som den Isländska ekonomiska kollapsen främst förorsakades av ett 50-tal riskbenägna män så är det sannolikt att det i Grekland är en liten grupp personer som medvetet tagit risker, lett det oärliga arbetet. Dessa personer borde givetvis ställas till svars.
Men till den aktuella frågan om Finland ska delta i långivningen till Grekland, om vi ska godkänna en tilläggsbudget på cirka 1,6 miljarder euro, är mitt svar ja. Om Grekland inte snabbt får ett lån som räddar landet från omedelbar ekonomisk kollaps så kommer följderna att bli ännu värre. Följderna sprider sig till de övriga euroländerna i första hand, men sannolikt även till de övriga EU-länderna som inte är en del av euroområdet.
Om alternativet är en finansiell djupdykning för euroområdet så säger det sig självt att det är självklart att Finland är med och beviljar ett lån, som förhoppningsvis kan innebära att följderna inte blir så allvarliga utan som tar Grekland upp ur den akuta krisen, ger Greklands ekonomi en chans till återhämtning. Men en förutsättning är att Greklands parlament godkänner de krav som IMF och euroområdet ställer som ett garanti för lånen.
Det finns en risk att Grekerna inte kommer att betala tillbaka sina lån. Vår utgångspunkt bör trots det vara att lånet betalas tillbaka. Finland bör också inom EU och som en del av euroområdet verka för att öppenheten ökar, att insynen i de olika ländernas ekonomier blir större. EU bör kunna ingripa tidigare och kräva av ett medlemsland att redogöra för de uppgifter man uppgivit. Granskningen och insynen bör skärpas. Det måste också finnas metoder att straffa länder som brutit mot gemensamma regler och som medvetet förskönat sina siffror för att komma i åtnjutande av förmåner. Dessutom bör arbetet för att motarbeta grå ekonomi och korruption inom euroområdet prioriteras. En förutsättning för lånet är att Grekland själv blir tvunget att dra svångremmen och ta bort oskäliga förmåner som stötts med statliga medel. Övervakningen kommer att ske med internationell expertis från EU-kommissionen och IMF.
Riksdagen har redan tidigare gjort beslut om att uppta cirka 13 miljarder lån 2010, och nu förstoras lånesumman med 1,6 miljarder euro. Det svider, men i den situation vi nu befinner oss måste vi vara lojala med de andra euroländerna och ställa upp för Grekland och försvara euroområdets trovärdighet. För Finland är det tryggare och klokare att vara med än att lämna sig utanför den gemensamma stödinsatsen.
Tal i plenum 4.5.2010
