Euron - ett lagspel på elitnivå

14.05.2010 kl. 14:00
"Nu handlade det om att lösa en akut situation. Det handlade om att rädda hela euroområdets stabilitet, om att motverka en recession som skulle drabba hela Europa eller, i värsta fall, hela världen."

 

Riksdagen godkände som bekant lånet till Grekland på 1,6 miljarder euro sent på onsdag kväll med rösterna 108-63. Att beslutet var svårt vittnade debatten om, och det finns en risk att vi aldrig får tillbaka våra pengar. Däremot var alternativet, att inte bevilja lån och riskera att hela EU dras in i en ny recession innan vi ens hunnit återhämta oss från den förra, klart värre.

Greklands dåliga ekonomi har redan fått konsekvenser över hela euroområdet. Alla euroländer har drabbats oavsett om de skött sig utmärkt eller inte. Så långt var alla ense. Det betyder också att ingen egentligen ifrågasatte vad som skulle ha hänt om vi inte beviljat lånet. Hade Grekland stått utan lån den 15 maj hade landet försatts i likvidation och konsekvenserna hade varit en radikal försvagning av förtroendet för euron och en ny recession med konkurser och massarbetslöshet innan vi hunnit repa oss från den förra.

Bedömningen i riksdagen handlade alltså inte i första hand om hur det går för grekerna om vi beviljar lån eller inte, utan vad det innebär för Finland och för oss finländare. Absoluta merparten av de sakkunniga som hördes var eniga om att alternativet att inte bevilja lånet skulle, med största säkerhet, stå oss betydligt dyrare. Vi behöver bara tänka på vad den nuvarande recessionen kostar oss: Flera tiotals miljarder euro i ökad statsskuld och bara i år cirka 12 miljarder euros underskott i statsbudgeten förutom alla permitteringar och förlorade arbetsplatser. Sett ur det perspektivet är 1,6 miljarder euro i lån en betydligt mindre risk.

Med andra orda så handlade debatten långt om villkor för lånen och om bankernas ansvar. Oppositionen betonade bankernas roll i Greklands skuldsättning och ville ställa dem till ansvar. Regeringsfronten betonade Finlands ytterst strama linje i EU och konstaterade att det här var så långt det gick att komma. Slutresultatet blev att hela oppositionen motsatte sig lånet, inklusive Socialdemokraterna som traditionellt stött EU. De var också ledande regeringsparti när Finland gick med i EMU-samarbetet. I och med detta beslut kan man säga att de vände ryggen till alla de andra euroländerna. I sanning ett märkligt sätt att förvalta statsminister Lipponens arv.

Nu handlade det om att lösa en akut situation. Det handlade om att rädda hela euroområdets stabilitet, om att motverka en recession som skulle drabba hela Europa eller, i värsta fall, hela världen. Frågan uppstår förstås om och vem som skall ställas till svars och hur man undviker liknande i framtiden. Min uppfattning är att EU och IMF kan och bör ställa hårda krav på omfattande utredningar mot de instanser och personer som fört hela EU, Europa och även världen bakom ljuset en längre tid. Det gör man också, både gällande Grekland och i samband med stabiliseringspaketet.

Svångremmen spänns åt ordentligt för Grekland i och med de krav som ställs med sparpaketet. Momsen och övriga skatter höjs och egentligen alla budgetmoment i deras statsbudget ställs under lupp. Skolor kommer att stängas, olönsamma järnvägsavsnitt likaså och de sociala förmånerna beskärs radikalt. Bland annat höjs pensionsåldern avsevärt. Greklands parlament godkände sent förra torsdagskvällen ett 30 miljarder euros sparpaket som måste verkställas för att lånen ska utbetalas. Grekland får också bara kvartalsransoner av lånesumman och bara om de hårda villkoren fortgående efterlevs.

Stabilitetsfonden, som euroområdets stats- och regeringschefer samt EU-ländernas finansministrar kom överens om förra söndagen, är ett bevis på att vi tillsammans kan svänga utvecklingen på rätt köl. Beslutet gav positiva reaktioner på marknaden, och som en följd sjönk räntorna på den grekiska statens lån. Det hade varit fel av Finland att på onsdag kväll svängt ryggen till. Vi bör och måste vara med rädda vår valuta. Inte för Greklands skull utan för vår egen. För Finland och för finländska arbetsplatser.

Mats Nylund, riksdagsledamot, Sfp
 

Publiceras i Österbottens Tidning 17.05.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
12.02.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider. Läget är detsamma i alla länder, den globala ekonomin visar sig nu från sin sämsta sida. I alla länder brottas man även med stimulanspaket för att stimulera åtminstone den egna ekonomin och konsumtionen för att, som president Obama sagt, krisen inte skall bli en katastrof. Också vårt stimulanspaket behövs – det ger oss en god chans att klara läget. Regeringen har reagerat snabbt, men måste ännu ha beredskap till snabba åtgärder under hela 2009. Vi måste hålla jämna steg med övriga världen.
12.02.2009 kl. 17:40

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15