Ålands roll vid övervakningen av subsidiaritetsprincipen diskuterades

16.06.2010 kl. 13:30
I tisdags den 15 juni diskuterade riksdagen ändringen av självstyrelselagen 59 a § i plenum (RP 77/2010). I lagförslaget föreslås att självstyrelselagen för Åland kompletteras med en bestämmelse om Ålands lagtings medverkan i övervakningen av att subsidiaritetsprincipen/närhetsprincipen i Europeiska unionen följs. Avsikten är att skapa ett förfarande där lagtinget ger riksdagen sin ståndpunkt när det gäller subsidiaritetskontrollen när det är fråga om lagstiftning som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet. Lagtingets ståndpunkt ska framgå av de ställningstaganden som ges åt Europeiska unionens institutioner.

Ärade herr talman! Den här ändringen av självstyrelselagen för att lösa frågan om Ålands lagtings roll vid övervakningen av den så kallade subsidiaritetsprincipen kommer antagligen att ha mycket liten betydelse i praktiken. Mycket energi har dock ägnats denna lilla ändring och gett upphov till oro över lagtingets ställning i systemet.

EU känner bara självständiga stater som medlemmar och det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Regionerna inom EU har sin ställning grundlagd i landets konstitution och förhållandet mellan landets parlament och det regionala parlamentet är löst inom landet i och med att de finns två kamrar på den statliga nivån. Systemet för övervakningen av subsidiaritetsprincipen som nu introduceras är uppbyggt för att passa dessa länder.

Finland och Åland passar inte in i systemet. Ålands självstyrelse är resultatet av en internationell konfliktlösning. Lagstiftningsbehörigheten delades 1921, och Ålands lagting är alltså inget regionalt parlament vars självstyrelse är fastslagen i landets konstitution, vilket i vårt fall alltså skulle varit Finlands grundlag.

I dessa federala stater finns en mekanism för att på ett tillfredsställande sätt lösa de här frågorna internt. Finland däremot har ett så kallat assymetriskt system. Det finns två exkluderande lagstiftande församlingar, båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Ålands lagting är således inget regionalt parlament i den mening som avses i EU-fördraget utan borde inom sitt behörighetsområde jämföras med ett nationellt parlament.

Nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas enligt artikel 7 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna varje nationellt parlament två röster, och de ska fördelas med hänsyn till det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och det kunde då ha varit naturligt att Åland skulle fått den ena, eller åtminstone lånat den ena när man inte är enig.

När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.

Den lösning som nu föreslås gav inledningsvis upphov till oro att Ålands lagting bara skulle ge ett utlåtande och alltså vara underställt riksdagen, men så är inte fallet. Även om riksdagen beslutar att inte lämna ett subsidiaritetsyttrande till Europeiska unionen ska lagtingets ståndpunkter ändå skickas vidare till Europeiska unionens institutioner.

Ärade herr talman! Eftersom saken i praktiken har mycket liten betydelse, alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om jag själv tycker att det skulle varit intressant om man hittat en gemensam lösning för att använda de två rösterna. Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet.

 

 

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Ramar för statsfinanserna 2014-2017

Gruppanförande i debatten om statsrådets redogörelse om ramar för statsfinanserna 2014-2017, 12.6.2013, gruppordförande Mikaela Nylander.
12.06.2013 kl. 15:00

Nordiskt samarbete inom säkerhets- och försvarspolitiken.

Gruppanförande, riksdagsledamot Thomas Blomqvist 6.6 2013.
06.06.2013 kl. 17:00

Livsmedelssäkerhet.

Remissdebatten om statsrådets redogörelse om livsmedelssäkerheten, riksdagsledamot Mats Nylund
23.05.2013 kl. 17:00

Social- och hälsovårdsreformen.

Gruppanförande i debatten om statsministerns upplysning om hur social- och hälsovårdsreformen framskrider, 16.5 2013, gruppordförande Mikaela Nylander.
16.05.2013 kl. 18:00

Statsborgen för europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet.

Gruppanförande om statsrådets meddelande om förlängning av giltighetstiden för statsborgen som ställts för finansieringen av det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet, 15.5.2013, riksdagsledamot Astrid Thors
15.05.2013 kl. 15:02

Medborgarinitiativ: Lag om ändring av 22 § i djurskyddslagen

Behandlingen av lagen som berör pälsnäringen behandlades som en s.k. snabbdebatt. Gruppens första taltur hölls av riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos.
25.04.2013 kl. 17:25

Stödet till Cypern.

Gruppanförande 17.4 2013 framfört av riksdagsledamot Lars Erik Gästgivars.
17.04.2013 kl. 15:01