PRESSMEDDELANDE: Ålands roll vid övervakningen av subsidiaritetsprincipen diskuterades i riksdagen
I tisdags den 15 juni diskuterade riksdagen ändringen av självstyrelselagen 59 a § i plenum (RP 77/2010). I lagförslaget föreslås att självstyrelselagen för Åland kompletteras med en bestämmelse om Ålands lagtings medverkan i övervakningen av att subsidiaritetsprincipen/närhetsprincipen i Europeiska unionen följs. Avsikten är att skapa ett förfarande där lagtinget ger riksdagen sin ståndpunkt när det gäller subsidiaritetskontrollen när det är fråga om lagstiftning som enligt självstyrelselagen hör till landskapets behörighet. Lagtingets ståndpunkt ska framgå av de ställningstaganden som ges åt Europeiska unionens institutioner.
Elisabeth Nauclér påpekade att nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas varje nationellt parlament två röster som fördelas enligt det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och skulle då ha varit naturligt att Åland hade fått den ena, eller åtminstone fått låna den när man inte är enig. När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.
Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér tog upp problemet med att EU bara erkänner självständiga stater som medlemmar, det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Systemet som nu introduceras för att övervaka subsidaritetsprincipen är byggt upp för att passa länder med federala system och erkända regionala parlament. Åland och Finland hör till ett assymetriskt system, med två exkluderande lagstiftande församlingar, där båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Åland borde därför gällande sina behörighetsområden jämföras med ett nationellt parlament.
Enligt Nauclér har saken mycket liten betydelse i praktiken. Då alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om Nauclér själv tycker att det skulle ha varit intressant om man hittat en smidig lösning för att använda de två rösterna. "Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet." säger Nauclér.
***
Nedan anges anförandet i sin helhet:
Ärade herr talman! Den här ändringen av självstyrelselagen för att lösa frågan om Ålands lagtings roll vid övervakningen av den så kallade subsidiaritetsprincipen kommer antagligen att ha mycket liten betydelse i praktiken. Mycket energi har dock ägnats denna lilla ändring och gett upphov till oro över lagtingets ställning i systemet.
EU känner bara självständiga stater som medlemmar och det finns ingen roll för självstyrande områden som Åland. Regionerna inom EU har sin ställning grundlagd i landets konstitution och förhållandet mellan landets parlament och det regionala parlamentet är löst inom landet i och med att de finns två kamrar på den statliga nivån. Systemet för övervakningen av subsidiaritetsprincipen som nu introduceras är uppbyggt för att passa dessa länder.
Finland och Åland passar inte in i systemet. Ålands självstyrelse är resultatet av en internationell konfliktlösning. Lagstiftningsbehörigheten delades 1921, och Ålands lagting är alltså inget regionalt parlament vars självstyrelse är fastslagen i landets konstitution, vilket i vårt fall alltså skulle varit Finlands grundlag.
I dessa federala stater finns en mekanism för att på ett tillfredsställande sätt lösa de här frågorna internt. Finland däremot har ett så kallat assymetriskt system. Det finns två exkluderande lagstiftande församlingar, båda har suverän lagstiftningsbehörighet inom sina områden. Ålands lagting är således inget regionalt parlament i den mening som avses i EU-fördraget utan borde inom sitt behörighetsområde jämföras med ett nationellt parlament.
Nyordningen innebär att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan ifrågasättas och omprövas om det finns tillräckligt många röster för det. I den här processen tilldelas enligt artikel 7 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna varje nationellt parlament två röster, och de ska fördelas med hänsyn till det nationella parlamentariska systemet. I nationella parlament med två kammare ska varje kammare ha en röst. Finlands riksdag har inte två kammare, och det kunde då ha varit naturligt att Åland skulle fått den ena, eller åtminstone lånat den ena när man inte är enig.
När Åland kom med i EU fick landskapet särlösningar som finns i ett särskilt protokoll till Finlands anslutningsavtal. Att frågan löstes på det sättet beror på att så många av EU-länderna var medlemmar av Nationernas förbund när Ålandsfrågan avgjordes 1921 och de ansåg att de fortfarande var bundna av detta beslut. Det är alltså ostridigt att Ålands självstyrelseordning är en internationell lösning som inte borde få naggas i kanten eller reduceras.
Den lösning som nu föreslås gav inledningsvis upphov till oro att Ålands lagting bara skulle ge ett utlåtande och alltså vara underställt riksdagen, men så är inte fallet. Även om riksdagen beslutar att inte lämna ett subsidiaritetsyttrande till Europeiska unionen ska lagtingets ståndpunkter ändå skickas vidare till Europeiska unionens institutioner.
Ärade herr talman! Eftersom saken i praktiken har mycket liten betydelse, alla tillfrågade instanser slutligen tillstyrkt förslaget finns det inte mycket att säga, även om jag själv tycker att det skulle varit intressant om man hittat en gemensam lösning för att använda de två rösterna. Här hade funnits utrymme för diskussioner och kompromisser som skulle kunna tjäna som exempel ute i världen. Vi hade kunnat använda vår fantasi och tillfogat en ny dimension till Ålandsexemplet.
En länk till propositionstexten: http://217.71.152.52/TRIPviewer/show.asp?tunniste=RP+77/2010&base=errp&palvelin=fakta.eduskunta.fi&f=WORD&kieli=ru
Ytterligare information:
Riksdagsledamot Elisabeth Nauclér 09 432 3047, 050 512 1984
Assistent Laura Lyly, 09 432 4047
