Gruppanförande 29.6.2010

29.06.2010 kl. 13:55
Gruppanförande i debatten om kärnkraftstillstånden

Kärnkraften är det mest långtgående beslut som vi som riksdagsledamöter har att ta ställning till. Det betyder att vi måste ta ett klart ansvar för framtidens energi- och miljölösningar. Vi behöver trygga vår energiproduktion och vara självförsörjande. Samtidigt vet vi att det använda kärnbränslet är farligt i 600 år framöver. Det är en tid som ingen av oss på något sätt kan överblicka. Det är stora beslut med tanke på framtiden.

Även om riksdagen nu har att ta ställning bara till tillstånden för en utbyggnad av kärnkraften, bör besluten ses mot bakgrunden av det paket för en kraftig satsning på förnybar energi som den förra regeringen beslutade om och den nuvarande kraftfullt förbundit sig till. De två beslutshelheterna är inte kopplade till varandra, ändå är de delar av en energipolitisk helhetslösning. Medan kärnkraften delar riksdagen, är enigheten desto större om satsningarna på förnybar, inhemsk energi.

För kärnkraftsförespråkarna handlar det om en balanserad helhet där avsikten med både en utbyggd kärnkraft och satsningen på förnybar energi är den samma: att minska användningen av fossila importbränslen, att därmed drastiskt skära ned koldioxidutsläppen och att på detta sätt motverka den pågående klimatuppvärmningen.

För kärnkraftsmotståndarna har satsningen på förnybar energi minst lika stor betydelse. Även om kärnkraftens förespråkare skulle segra i omröstningen i övermorgon, kommer Finland att bli ett föregångarland i satsningen på förnybar, helt inhemsk energi. I en kläm till sitt betänkande förutsätter ekonomiutskottet att regeringen under 2010 till riksdagen överlämnar behövliga lagförslag om främjandet av förnybar energi och i budgetpropositionen för 2011 och de kommande åren avdelar de anslag som behövs för att nå målen. Detta förpliktigar och i denna vårs breda energisatsningar får investeringarna i förnyelsebara energikällor inte hamna i kärnkraftsbeslutens skugga. Inte heller på tidtabellen kan eller ska vi ge avkall. Tiden för förnybar energi är nu!

Svenska riksdagsgruppen är, liksom de flesta riksdagsgrupperna, delad i kärnkraftsfrågan. En knapp majoritet av oss förordar tillstånden, och en lika knapp minoritet motsätter sig dem. Det är inget att förvånas över att gruppen inte står enad i just denna fråga.

Fullständigt enad står gruppen dock bakom det faktum, att trots att riksdagen sannolikt kommer att bevilja tillstånd för mera kärnkraft och trots att vi gör en lika välbehövlig som enorm satsning på förnybar energi, behöver vi också satsa på energieffektivitet. Bara för att vi har mera energi betyder det inte att vi kan slösa mera. Nej, i stället är vi fullständigt eniga om att vi måste spara mera. Satsningar måste göras på nya energieffektiva lösningar, oavsett om det handlar om lösningar för privat- eller industribruk. På det sättet kan vi föra en ansvarsfull energipolitik och nå upp till våra utsläppsmål.

Precis som kärnkraftsbyggena skapar arbetsplatser och gynnar vår konkurrenskraft har satsningarna på förnybar energi starka sysselsättningspolitiska och konkurrenskraftsfrämjande effekter. Grön energiproduktion skapar inhemskt arbete.

En ansvarsfull energipolitik innebär också en viss grad av självförsörjning. På den europeiska elmarknaden är det i dagsläget bara Finland och Luxemburg som är beroende av import för sin kapacitet. Det står i strid med grundtanken som medlemsländerna enats om och som innebär att varje land ansvarar för sitt eget energibehov. Dessutom står det i strid med finländarnas åsikter – vi vill inte vara beroende av, ja låt oss vara krassa, rysk kärnkraftsel.

Lika lite vill vi vara beroende av sådan import av fossila bränslen som kan avbrytas om leverantören finner det för gott. Självförsörjningen har också en säkerhetspolitisk dimension.

Så långt är nästan alla riksdagsledamöter fullständigt överens. Oense blir man först när framtidens energibehov bedöms. Klart är att kärnkraftsbeslutet ska fattas utgående från tanken om att kärnkraften inte byggs för att vi skall ha en permanent export. Ändå finns det ledande experter som gör bedömningen att vi, i det fall att vi bygger två nya kärnkraftverk, kommer att befinna oss i en situation där vi exporterar en stor del av energin som produceras vid det ena kärnkraftverket.

Kärnkraften är inte bara en energiform bland andra, utan den har en djupare etisk dimension i och med att konsekvenserna sträcker sig längre in i framtiden än någon annan energikälla. Visserligen har också användningen av fossila bränslen konsekvenser som sträcker sig in i framtiden, och det är ju precis därför de allra flesta är ense om att bruket av dem måste minska. Men då det gäller kärnkraften, dess driftssäkerhet och alldeles särskilt slutförvaringen av det använda bränslet, går bedömningarna isär.

De flesta av oss vill lita på att just våra kärnkraftverk, både de fungerande, det som nu byggs och de som planeras, uppfyller högsta möjliga säkerhetskrav och därför är trygga i driften. Men som vi vet, är all mänsklig verksamhet alltid förknippad med oförutsebara risker. Riskerna med slutförvaringen av kärnkraftsavfallet måste bedömas som de allra största. Illustrerande för dessa risker är den debatt som förts om hur man ska lyckas märka ut var avfallet placerats så att varningarna är fullt begripliga om hundratals år.

Kärnavfallsfrågan är faktiskt inte ännu slutligt löst. Då riksdagen, i enlighet med det betänkande som ekonomiutskottets majoritet ställde sig bakom, sannolikt kommer att förutsätta att man redan i år inleder klarläggningar och förhandlingar om en enda gemensam nationell deponeringsplats, vet vi att kravet kan möta på juridiska och rent fysiska hinder. Näringsfrihet tryggas i grundlagens 18 § och det betyder att det inte lättvindigt kan krävas en gemensam nationell avfallslösning.

Också i övrigt vill Svenska riksdagsgruppen betona betydelsen av de yttranden ekonomiutskottet i sitt betänkande föreslår. Kärnansvarslagen måste uppdateras så att det ekonomiska ansvaret vid eventuella driftsstörningar med konsekvenser utanför reaktorbyggnaden stärks så att det motsvarar en försäkring.

Likaså är det nödvändigt att regeringen, såsom den i sin programdeklaration redan aviserade, avger de lagförslag som behövs för att genomföra paketet för förnybar energi, och redan i nästa års statsbudget börjar reservera de medel som behövs.

Berättigat är också kravet på att finländsk arbetskraft, finländskt kunnande och finländska företag ska utnyttjas så långt det bara inom ramen för EU:s konkurrensregler är möjligt, då de nya kärnkraftverken byggs. Att ha ett ledande säkerhetskunnande är också till nytta i framtiden, ett faktum är att nya kärnkraftverk byggs och om vi då kan bidra med mera säkerhetstänkande – ja då har vi gjort världen en liten tjänst.

På torsdag röstar vi om vilken framtid vi vill att vårt land och våra medborgare skall möta. Svenska riksdagsgruppens medlemmar kommer i denna fråga att rösta i enlighet med vars och ens övertygelse. Var och en av oss baserar denna åsikt på moral, på personlig övertygelse, på expertutlåtanden, på studiebesök och information och åsikter av hundratals intresserade och engagerade medborgare. Vi röstar både om och för framtiden!
 

Ulla-Maj Wideroos höll gruppanförandet 29.6.2010

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00