Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér lämnade igår ett brev till riksdagens justiteombudsman med anledning av svaret på hennes skriftliga spörsmål om god bokföringssed. I svaret hänvisade minister Sinnemäki till de höga kostnader som en översättning av bokföringsnämndens rekommendationer skulle medföra.
Nauclér begär nu att JO, som upprepade gånger uppmanat ministeriet att sköta översättningen, även skulle se på ärendet i förhållande till Ålands självstyrelselag.
Självstyrelselagen reglerar Ålands språkliga rättigheter, språklagen som gälller i övriga Finland gäller ju inte på Åland.. I samband med självstyrelsens tillkomst talade man aldrig om kostnadsgränser, framhåller Nauclér.
God revisionssed
Den 26 mars 2010 ställde jag ett skriftligt spörsmål (SS 243/2010 rd) där jag frågade om det är förenligt med rättsstatsprinciperna att i revisionslagen (FFs 459/2007) ha en bestämmelse om god revisionssed som förutsätter att man kan tillgodogöra sig centrala normgivande rekommendationer som enbart finns på finska, och således ställer den svenskspråkiga delen av befolkningen i en helt annan situation än den finskspråkiga. Trots upprepade påpekanden från justitieombudsmannen har frågan inte lösts, och jag hänvisade därför i mitt spörsmål till er behandling av ärendet.
Arbetsminister Anni Sinnenmäki svarar att ministeriet inte kan ansvara för översättningen av privaträttsliga föreningars eller sammanslutningars rekommendationer, eftersom det skulle innebära en kostnad på 80 000 euro, trots att innehållet i dessa rekommendationer kan läggas till grund för en eventuell domstolbehandling och vara av avgörande betydelse för utgången av fallet. Det är enligt min åsikt inte möjligt kringgå grundlagens bestämmelser genom att till en privaträttslig förening eller sammanslutning överlåta utfärdandet av sådana rekommendationer, vars innehåll man måste känna till för att få en rättvis rättegång.
Den frågan har behandlats av grundlagsutskottet i ett flertal sammanhang och nu senast i samband med behandlingen av regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av 22 § i ordningslagen, lagen om ordningsvakter och lagen om privata säkerhetstjänster (GrUU 13/2010 rd). I betänkandet sägs att ”Grundlagens 124 § kräver inte längre att det i lag hänvisas till allmänna förvaltningslagar, eftersom de allmänna förvaltningslagarna tillämpas med stöd av de i dem ingående bestämmelserna om tillämpningsområde, definition på myndighet eller enskildas skyldighet att ge språklig service också på enskilda när de utför ett offentligt förvaltningsuppdrag (GrUU 42/2005 rd, s. 3). Det går att i ett avtal mellan myndighet och privat aktör säkerställa att de allmänna förvaltningslagar som garanterar rättssäkerheten tillämpas. Utskottet påpekar att skyldigheten att följa dessa lagar också i det fallet följer direkt av lag (GrUU 3/2009 rd, s. 5).”
Det är framför allt med tanke på Ålands självstyrelseordning ministerns hänvisning till de höga kostnaderna är mycket förvånande och starkt måste ifrågasättas. Den konfliktlösning som tillkom på Nationernas förbunds försorg i Genève år 1921, och som väckt intresse världen över som exempel på en internationell konfliktlösning som kan tjäna som exempel för andra områden, innehöll inte några begränsningar vad gällde kostnaderna. Åland fick garantier för det svenska språket och den svenska kulturen oavsett de kostnader det kunde komma att medföra. De språkliga bestämmelser som reglerar förhållandena i riket återfinns förutom i grundlagen också i språklagen, och justitieombudsmannens tidigare behandling av ärendet har utgått från förenligheten med dessa lagar. Språklagen gäller inte i landskapet Åland, utan Ålands språkliga rättigheter återfinns i självstyrelselagen som i sin tur bygger på ett internationellt beslut. Jag vill härmed fästa justitieombudsmannens uppmärksamhet på det svar jag erhöll på mitt skriftliga spörsmål för att ärendet också skall få en behandling i förhållande till Ålands självstyrelseordning.
Helsingfors den 30 juni 2010
Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot
