Gruppanförande 24.2.2010

01.09.2010 kl. 13:50
Gruppanförande i anledning av interpellationen om de arbetslösas, pensionärernas, ensamförsörjarfamiljernas och de studerandes ställning

Interpellationen ligger onekligen i tiden. Året 2010 har inom EU utlysts till ett temaår för bekämpning av fattigdom och social utslagning. Även i ett välfärdssamhälle som vårt finns det fattiga, särskilt i relativa termer mätt. Det kan inte upprepas för ofta att omsorgen om dem som har det allra sämst ställt är den förnämsta mätaren av ett välfärdssamhälles framgång.

Det är oppositionens privilegium att generalisera, och det privilegiet har utnyttjats flitigt även denna gång. Alla pensionärer är inte fattiga, alla studerande är inte illa ute, inte ens alla arbetslösa eller ensamförsörjarfamiljer har det lika illa ställt. Men visst finns det inom dessa grupper, och även andra grupper såsom ensamstående vuxna och utslagna unga, sådana som verkar ha fallit igenom maskorna i våra skyddsnät. Det är dem vi måste försöka hjälpa.

De bästa insatserna i kampen mot fattigdom är de förebyggande. Det är särskilt uppenbart för de arbetslösas del. Den främsta medicinen mot arbetslöshetens gissel är inte ett gott arbetslöshetsskydd, utan arbete. Varje arbetslös är resultatet av ett misslyckande - oftast ingalunda från individens sida, utan från samhällets.

En hög sysselsättningsgrad är den bästa garantin för att samhället ska klara efterräkningarna av den ekonomiska krisen. Bara med hjälp av mera arbete, och fler år i arbetslivet, kan vi undvika nedskärningar av de statliga och kommunala utgifterna. Sysselsättningen är grunden för välfärden. Eller som Svenska riksdagsgruppen fastslagit förut: bara med hjälp av mer svett kan vi undvika blod och tårar. Det behövs fler arbetsplatser, det behövs insatser för hälsa, ork och trivsel i arbetet.

Det allra viktigaste är alltså att främja sysselsättningen, med alla medel som står till buds. Tyvärr kan regeringen inte styra världsekonomin, och vi är ytterst beroende av den export som nu börjar återhämta sig från den globala krisen. Vi kan inte leva på egna villkor som förr, devalvera, eller fritt justera skatter och avgifter, utan vi måste beakta villkoren i omvärlden och konkurrensförhållanden. Annars drabbas sysselsättningen och tillväxten och därmed grunden för välfärden. Regeringen har gjort sitt bästa för att motverka effekterna av de internationella konjunkturerna.

Den värsta formen av arbetslöshet är den som drabbar de unga. Den riskerar att sätta djupa spår för hela livet. Regeringen gör därför helt rätt i att prioritera åtgärder som främjar sysselsättningen bland de unga, med en tilläggsbudget som avges i mars. I Svenska riksdagsgruppen är vi mycket nöjda över att vår kulturminister Stefan Wallin tagit initiativ till att använda 30 miljoner extra ur penningautomatmedlen till att skapa arbetstillfällen för unga.

Men som också republikens president Tarja Halonen fastslog i sitt tal då riksmötet öppnades: ”Regeringens och riksdagens insatser bör vara effektiva, men ett stort ansvar faller trots allt på andra instanser”. Oppositionen lade kanske inte märke till de senare, kloka orden? Många parter behövs i det här sammanhanget.


I sitt svar på interpellationen räknar regeringen övertygande upp de miljoner, tiotals miljoner, ja hundratals miljoner som har använts för att motarbeta fattigdom. Regeringen kan bland annat påvisa att den har höjt grundavdraget för första gången på nästan 20 år, vilket mer än många andra åtgärder gynnar låginkomsttagare. På samma sätt har regeringen för första gången på länge höjt studiestödet. Nästa år höjs också de lägsta pensionerna mer än någonsin. Det är ingen orsak att här upprepa alla de övriga åtgärder regeringen har vidtagit.

Ändå bör vi vara ödmjuka och medge att åtgärderna inte har lyckats utrota, bara bryta fortsatt ökningen av den relativa fattigdomen i vårt land. Varje barn som får sin huvudsakliga näring via skolmaten är ett misslyckande för mycket, helt oberoende av om det är familjens ekonomiska situation eller till exempel alkoholmissbruk som ligger bakom. Med rätta betonade biskop Eero Huovinen vårt personliga och gemensamma ansvar för barnen, när riksdagen samlades till gudstjänst nyligen.

Varje studerande med familj som för att klara sina levnadskostnader tvingas till skiftesarbete helt utanför den egna branschen riskerar att förorsaka samhället kostnader i form av försenade studier och en uppskjuten start i arbetslivet. Varje ensamförsörjare eller arbetslös som tvingas se hur barnens klasskamrater tillbringar sportlovet i Lappland eller ännu längre bort men inte har råd att föra sina egna barn ens till närmaste skidbacke är värd vår uppriktiga empati.

Bra basservice och tryggande av allas primära behov är det bästa förebyggande arbetet och bidraget till ett bra liv för alla. Men det behövs också riktade åtgärder som beaktar individuella behov: precisionsvapen mot fattigdomen. En sådan åtgärd kunde vara att för ensamförsörjares del räkna bort de förhöjda barnbidragen från grunderna för eventuellt utkomststöd. Det skulle hjälpa många i nöd.

Men också här gäller presidentens recept: ansvaret ligger också hos andra än regering och riksdag. Det ligger hos kommuner och församlingar, hos hela den så kallade tredje sektorn, hos släktingar, hos grannar. Vi ska bry oss om varandra.

Svenska riksdagsgruppen förordar inte en samhällsmodell som bygger på privata försäkringar och frivillig välgörenhet i stället för en generell välfärd som tryggas av samhället, men nog frivillig verksamhet som ett komplement till samhällets nätverk. Av olika undersökningar har framgått att finlandssvenskarna lever längre, jobbar längre, är friskare och kanske rentav lite lyckligare än befolkningen i medeltal. Enligt forskningsrönen är en bidragande faktor finlandssvenskarnas sociala kohesion, gemenskap. Det behövs mera gemenskap i det finländska samhället, inte minst i de miljöer där unga växer upp och präglas, i hemmen och skolan.

Det sägs att historien upprepar sig och att människan aldrig lär av sina misstag. Det stämmer inte alltid, åtminstone inte då det gäller regeringens sätt att föra Finland genom denna globala ekonomiska kris. Regeringen har gjort sitt bästa för att undvika de misstag som onekligen gjordes i eftervården av den förra djupa krisen på nittiotalet. Nu ska hjulen hållas i gång i näringslivet. Regeringen har satsat på att minska undervisningsgrupper, på skolhälsovård och handledning, hemservice för äldre, handikappservice och barnskyddsåtgärder.

Svenska riksdagsgruppen kan förstå att det grämer oppositionen att den sittande regeringen har ett bättre socialt samvete än tidigare regeringar och har gjort mycket för att undvika att de fattigaste blir mer lidande än andra. Men poängen är att de fattigaste inte har råd att drabbas ens lika mycket som de andra. Det är på den punkten vårt välfärdssamhälle prövas.

Mycket återstår att göra för att även de mindre bemedlade bland oss ska kunna känna att de lever i ett välfärdssamhälle. Regeringen gör sitt bästa inom ramen för de resurser som kan användas, och Svenska riksdagsgruppen förordar enkel övergång till dagordningen.
 

Gruppanförandet hölls av Håkan Nordman 24.2.2010

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider.
12.02.2009 kl. 15:00

Remissdebatt om tilläggsbudgetförslaget

Den ekonomiska recessionen är ett faktum. Det som överraskat oss alla nu är snabbheten i nedgången. Det enda vi kan fråga oss nu är bara hur djupt ekonomin sjunker och när vi igen börjar gå mot ljusare tider. Läget är detsamma i alla länder, den globala ekonomin visar sig nu från sin sämsta sida. I alla länder brottas man även med stimulanspaket för att stimulera åtminstone den egna ekonomin och konsumtionen för att, som president Obama sagt, krisen inte skall bli en katastrof. Också vårt stimulanspaket behövs – det ger oss en god chans att klara läget. Regeringen har reagerat snabbt, men måste ännu ha beredskap till snabba åtgärder under hela 2009. Vi måste hålla jämna steg med övriga världen.
12.02.2009 kl. 17:40

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15