Ärade krigsinvalider, veteraner, veteranänkor, lottor, soldatgossar, aktiva män och kvinnor inom det frivilliga försvarsarbetet, bästa festpublik, mina damer och herrar.
Arvoisat sotainvalidit, veteraanit, veteraanilesket, Lotat, sotilaspojat, miehet ja naiset jotka aktiivisesti osallistuvat vapaaehtoiseen maanpuolustustoimintaan, arvoisa juhlayleisö, naiset ja herrat.
Det är en ära för mig att ha fått inbjudan att tala på krigsinvalidernas sommarfest. För mig som hör till en yngre generation är det ett hedersuppdrag att få tala till er som bevarade vårt lands frihet för drygt 60 år sedan och som sedan byggde upp vårt land och lade grunden för vår välfärd, och betalade ett högt pris för det.
Minulle on suuri kunnia saada puhua sotainvalidien kesäjuhlissa. Minulle, nuorempaan sukupolveen kuuluvana, on kunniatehtävä saada puhua teille, jotka säilyttivät maamme itsenäisyyden 60 vuotta sitten, ja jotka sitten rakensivat maamme ja valoivat perustan hyvinvoinnillemme, ja maksoivat siitä kovan hinnan.
I riksdagen talar man inte som privatperson, man talar alltid som representant för någon annan. Jag känner att jag har fullmakt att uttala hela det finska folket ödmjuka och varma tack till er för er insats under de år då hela vårt lands öde stod på spel. Idag finns det ingen som ifrågasätter de enorma uppoffringar som ni gjorde under krigsåren, alla umbäranden, all sorg, alla hjältedåd och inte minst, allt det tunga vardagsslitet som utfördes på hemmafronten. Utan er insats skulle vi inte ha det samhälle vi har idag, den frihet vi skattar så högt. Det finländska folket känner en djup och uppriktigt tacksamhet för vad ni gjort.
För några år sedan firade vi hundraårsdagen av att Finland som det första landet i världen införde fullständiga politiska rättigheter för alla medborgare oberoende av kön, och oberoende av samhällsställning. Det är det värdefullaste arvet vi fått, och det är något som man i många av världens länder bara kan drömma om ännu idag. Det är också det arvet som är den enda garantin för att vi ska kunna leva i fred i framtiden. Det brukar hävdas att ingen väpnad konflikt någonsin har brutit ut mellan två stater med ett demokratiskt styrelseskick och man kan med fog tro att det kommer att vara så också i framtiden.
On aina hyvä katsoa hetkeksi taaksepäin ennen kuin keskittyy tulevaisuuteen. Itsenäisyytemme ja demokratiamme eivät koskaan ole olleet itsestäänselvyys, vaan ovat vaatineet suuria uhrauksia kansaltamme läpi aikojen.
1800-luvun lopulla ja 1900-luvun alkuvuosina, venäläistymisen vuosina, heräsi ajatus itsenäisestä suomesta. Vuodesta 1917 tuli väkivallan ja epävarmuuden vuosi. Sinä vuonna oli yleislakko jolloin lain sekä järjestyksen kunnioitus väheni, ja yleistä turvallisuutta oli vaikea ylläpitää. Neljäntenä päivänä joulukuuta senaatti antoi esityksen, jossa Suomi julistettiin itsenäiseksi ja kuudentena päivänä joulukuuta esitys hyväksyttiin. Vaikka Suomen itsenäisyys tunnustettiin itsenäisenä valtiona, muun muassa Venäjällä jo vuonna 1917, tarvittiin vapaussota vuonna 1918 kaikkine uhreineen ennen kuin itsenäisyydestä tuli totta.
Drygt 20 år senare den 30 november 1939 anföll sovjetiska trupper Finland. Vinterkriget hade brutit ut och Finland måste försvara sin självständighet och sitt territorium. Finland reste sig, trots såren från 1918, som en man mot angriparen, och kunde i striderna som varade i 105 dagar framgångsrikt försvara självständigheten. Finland måste ännu två gånger med vapen försvara friheten och självständigheten i fortsättningskriget och Lapplandskriget. I juni 1944 utfördes ofattbara hjältedåd då den ryska storoffensiven kunde stoppas vid Tali-Ihantala, det största slaget i nordens historia. Alla dessa krig krävde stora offer.
Redan 400 år före Kristus konstaterade Thykydides i sitt tal för det fallna Athen: "Utan ansvarsfulla individer blomstrar inget kollektiv. Ni visade tillsammans med era medbröder och systrar prov på ansvarskänsla. Alla tog sitt ansvar, om det så var inom försvarets främsta led eller hemmavid."
När vi idag blickar framåt är det skäl att komma ihåg vår historia. Inte så att vi nu skulle vara hotade av någon militär makt, men för att inse att vår självständighet och vårt oberoende inte behöver vara garanterade om vi inte själva har en trovärdig beredskap att försvara dem.
Med försvarspolitik avses väl rätt allmänt idag för det militära försvaret nödvändiga förberedelser och allmänna arrangemang, beslutsfattande och politisk styrning samt deltagande i verksamhet vars syfte är att upprätthålla internationell säkerhet och stabilitet." Så står det på försvarsministerns hemsida.
Kun me tänä päivänä katsomme eteenpäin, on syytä muistaa historiamme. Ei niin että meitä uhkaisi jokin sotilaallinen mahti, vaan jotta ymmärtäisimme, että itsenäisyytemme ja riippumattomuutemme eivät välttämättä ole turvattuja jos meillä ei omasta takaa ole uskottavaa valmiutta puolustaa niitä.
Tänä päivänä moni jopa kyseenalaistaa oman puolustuksen tarvetta. Keskustellaan ammattiarmeijasta joka korvaisi asevelvollisuuden. Tätä ajatusta toki kannattaa vähemmistö. 73 prosenttia suomalaisista kannattaa edelleen yleistä asevelvollisuutta ja nykyistä puolustusta. Meillä on siis perusteita sanoa että Suomalaisista suurimmalla osalla on vahva puolustustahto. Myös tästä syystä Suomella on vahva rooli rauhanvälittäjänä. Meidän on säilytettävä yleinen asevelvollisuus suurin piirtein samanlaisena kuin se on nyt, ja pitäydyttävä territoriaalisessa puolustuksessa. Sitä vastoin puolustuspolitiikassa ei enää yksistään ole kyse omasta turvallisuusympäristöstä, vaan meiltä odotetaan myös osallistuvan kansainväliseen vakauteen. Tämä on velvollisuutemme, ja samalla hyödymme niistä kokemuksista ja yhteistyöstä joista rauhanturvaajamme pääsevät osallisiksi.
Alla konflikter går att lösa, och vi finländare är kanske det bästa exemplet på det. Finland har fått sin först Nobels fredspristagare, president Martti Ahtisaari. Då han den 15 april 2009 höll sitt historiska tal i Finlands riksdag sa presidenten och fredspristagaren bland annat att han med sin erfarenhet som fredsmäklare över hela världen inte kan tänka sig något annat land som skulle lämpa sig bättre för fredsbevarande och fredskapande arbete och samhällens återuppbyggnad än Finland. Vi har som folk upplevt många svåra perioder, frihetskriget, vinter- och fortsättningskriget och evakueringen av Karelen och kolonialiseringen av Karelarna. Här kan det vara skäl att påpeka att i motsats till vad till exempel Suomalaisuuden liitto ofta påstar i offentligheten att vi i Österbotten inte tog emot karelare, så är sanningen den att 1944 efter fredslutet så placerades 20 000 karelare i svenska Österbotten och dessutom kom 5 200evakuerade från norra Finland. Antalet bofasta uppgick till 84 700 personer de evakuerade i Österbotten av ungerfär en fjärdel av befolkningen när genomsnittet i landet var en tiondedel!
Vårt samhälle är byggt på värden som jämlikhet, öppenhet och delaktighet - med andra ord: Demokrati. Dessa värden utgör också grunden i vår syn på hur konflikter bör lösas - genom rättvisa och konstruktiva förhandlingar. Blanda dessa värden med den finländska erfarenheten, envisheten och förkärleken för praktiska lösningar så gör det oss finländare till ett folk som är ytterst lämpliga för fredsarbete - och fredsarbete är något som behövs i världen idag.
Inget av detta hade varit möjligt utan er insats. Den historia och den framtid som ni skapat har betytt, betyder och kommer att betyda så mycket för vår identitet, för vår frihet och för det välstånd som vi får leva i. Ni har, med era egna händer, byggt upp det land som vi får kalla hem och som hör till de mest demokratiska, jämställda och rikaste i världen. Utan er kamp, utan er uppoffring skulle det inte vara så. Och nu är det inte bara vi finländare som får lyckan att leva i fred tack vare era hjältedåd, också människor i krigsdrabbade länder tusentals och tusentals kilometer från våra hem kan få samma möjlighet.
Yhteiskuntamme on rakennettu tasa-arvon, avoimuuden ja osallisuuden, eli demokratian varaan. Nämä arvot luovat myös pohjan näkemyksellemme siitä miten konflikteja ratkaistaan – oikeudenmukaisilla ja rakentavilla neuvotteluilla. Kun sekoittaa nämä arvot suomalaiseen kokemukseen, itsepäisyyteen ja mieltymykseen käytännöllisiin ratkaisuihin, se tekee meistä kansan joka soveltuu erittäin hyvin rauhantyöhön – ja rauhantyö on asia jota tänä päivänä tarvitaan.
Mitään tästä ei olisi mahdollista ilman teidän panostanne. Historia ja tulevaisuus jonka te olette luoneet ovat merkinneet, merkitsevät, ja tulevat merkitsemään erittäin paljon identiteetillemme, vapaudellemme ja sille hyvinvoinnille jossa me saamme elää. Olette omin käsin luoneet sen maan jota me kutsumme kodiksemme ja joka kuuluu kaikkein demokraattisimpiin, tasa-arvoisimpiin ja rikkaimpiin maailmassa. Ilman teidän kamppailuanne, ilman teidän uhrauksianne, näin ei olisi. Kiitos teidän sankaritekojenne me Suomalaiset emme ole ainoat jotka saamme elää rauhassa, onnellisina, vaan nyt ihmiset sodan runtelemissa maissa, tuhansien ja tuhansien kilometrien päässä, voivat saada saman mahdollisuuden.
Jag vill citera överbefälhavarens dagorder till armén den 13.3.1940:
"Ni ville ej kriget, ni älskade freden, arbetet och framskridandet, men kampen blev er påtvingad, och i den har ni uträttat storverk, som för sekler framåt skola stråla på hävdens blad".
I dagens samhälle där det finns orättvisor och problem, men där man ofta klagar utan verklig orsak. Vi har så oerhört mycket att lära av er. Ni har fått bära Finlands öde på era axlar, och med den bär ni era egna öden på era egna axlar. Idag ger hela det finländska samhället er det erkännandet som ni är värda.
Ni har sett mellankrigstidens tunga år när självständigheten var ung och framtidstron var stor, ni har genomlevt krigets faror och vedermödan vid fronten och därhemma, för oss som fått lyckan att skörda frukten av ert hårda arbete har mycket svårt att förstå det som ni genomlevt.
Ur Fänrik Ståls sägner: 17: I farans stund, i stridens brand
vad mod hos denna skara
Hur kunde, arma fosterland
du dock så älskad vara
er kärlek få, så skör, så stark
av dem du närt med bröd och bark
Till sist: ett innerligt tack till er, er insats ska aldrig glömmas!
Mats Nylund, riksdagsledamot
