Förändra för kvinnor i konfliktsituationer

16.09.2010 kl. 16:28
Publicerat i Ålandstidningen 16.9.2010

Förändra för kvinnor i konfliktsituationer

Nyligen arrangerade Feministakademin på Åland en kväll på temat "kvinnornas krig". Två kvinnor från organisationen Kvinna till kvinna i Sverige visade en film i ämnet. Filmen var en dokumentär kortfilm om hur kvinnor från Kongo mötte kvinnor från Bosnien och talade om hur kvinnor under kriget i forna Jugoslavien och i Demokratiska Republiken Kongo utsatts för våldtäkter som en del av den officiella krigföringen. Jag sysslade under min tid på Balkan aldrig med dessa frågor ur ett humanitärt perspektiv, men väl ur ett juridiskt, trots det fick jag nu möjlighet att tillsammans med Camilla Gunell medverka som en av kommentatorerna. Vad säger man efter att ha sett en sådan film?

 

Det finns två sätt att förhålla sig till frågan om krigets våldtäkter och kvinnor och just de här två sidorna av saken kom tydligt fram i filmen. Det ena är att se kvinnan som ett offer som måste skyddas, man måste fördöma det som hänt, visa att det hänt, ge kvinnorna skydd, tillåta abort då kvinnorna blivit gravida som följd av en våldtäkt, se till att de behandlas på ett sätt att de kan återvända till livet. Så måste det självfallet vara och så är det, men leder det till någon förändring? Förhindrar det att samma sak upprepas igen? Nej, för det krävs ändrade attityder genom, att kvinnor får fatta beslut, kvinnor med kunskap om hur dessa strukturer skall förändras.

 

Själv sitter jag som svenska riksdagsgruppens representant i utrikesutskottet och bland mina företrädare finns Elisabeth Rehn och Eva Biaudet och det förpliktigar, jag har sett det som min skyldighet att engagera mig. FN:s säkerhetsråds resolution (1325) om ”kvinnor, fred och säkerhet” från år 2000 fick i Finland ett nationellt handlingsprogram först år 2008, senare än våra grannländer, men kanske något mer framåtsyftande. Länge ansågs det inte behövas något program i Finland, men riksdagen fäster stor uppmärksamhet vid dess genomförande och i riksdagen följer vi hur arbetet fortgår och inom utbildningen av fredsbevarare vet jag att man fäster stor vikt vid att bägge könen skall vara jämlikt företrädda i FN:s fredsbevarande och fredsuppbyggande strukturer.

 

Det är ett av målen för krishanteringscentret i Kuopio. Finland går in för att stärka kvinnornas ställning i den nationella politiska debatten och det politiska beslutsfattandet i utvecklingsländerna, sägs det vidare i programmet. Här gäller det att vara vaksam. Militären tar över allt mer civila uppgifter, gränsen suddas ut, det sker ingen förändring åt andra hållet. Den civila sidan tar inte över uppgifter som tidigare skötts av militären. Jag ser här en farlig tendens. Militären bygger murar runt flickskolor i Afghanistan under förevändning att det handlar om säkerheten. Avsikten är säkert god, men förändrar det något i strukturen? Istället bör vi arbeta med att stärka de strukturer som finns. Finland har haft ett projekt där kvinnliga journalister från Finland stöttat afghanska kvinnliga journalister, och det är ett verkligt sätt att förändra strukturerna.

 

Elisabeth Nauclér

Riksdagsledamot
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37