Förändra för kvinnor i konfliktsituationer
Nyligen arrangerade Feministakademin på Åland en kväll på temat "kvinnornas krig". Två kvinnor från organisationen Kvinna till kvinna i Sverige visade en film i ämnet. Filmen var en dokumentär kortfilm om hur kvinnor från Kongo mötte kvinnor från Bosnien och talade om hur kvinnor under kriget i forna Jugoslavien och i Demokratiska Republiken Kongo utsatts för våldtäkter som en del av den officiella krigföringen. Jag sysslade under min tid på Balkan aldrig med dessa frågor ur ett humanitärt perspektiv, men väl ur ett juridiskt, trots det fick jag nu möjlighet att tillsammans med Camilla Gunell medverka som en av kommentatorerna. Vad säger man efter att ha sett en sådan film?
Det finns två sätt att förhålla sig till frågan om krigets våldtäkter och kvinnor och just de här två sidorna av saken kom tydligt fram i filmen. Det ena är att se kvinnan som ett offer som måste skyddas, man måste fördöma det som hänt, visa att det hänt, ge kvinnorna skydd, tillåta abort då kvinnorna blivit gravida som följd av en våldtäkt, se till att de behandlas på ett sätt att de kan återvända till livet. Så måste det självfallet vara och så är det, men leder det till någon förändring? Förhindrar det att samma sak upprepas igen? Nej, för det krävs ändrade attityder genom, att kvinnor får fatta beslut, kvinnor med kunskap om hur dessa strukturer skall förändras.
Själv sitter jag som svenska riksdagsgruppens representant i utrikesutskottet och bland mina företrädare finns Elisabeth Rehn och Eva Biaudet och det förpliktigar, jag har sett det som min skyldighet att engagera mig. FN:s säkerhetsråds resolution (1325) om ”kvinnor, fred och säkerhet” från år 2000 fick i Finland ett nationellt handlingsprogram först år 2008, senare än våra grannländer, men kanske något mer framåtsyftande. Länge ansågs det inte behövas något program i Finland, men riksdagen fäster stor uppmärksamhet vid dess genomförande och i riksdagen följer vi hur arbetet fortgår och inom utbildningen av fredsbevarare vet jag att man fäster stor vikt vid att bägge könen skall vara jämlikt företrädda i FN:s fredsbevarande och fredsuppbyggande strukturer.
Det är ett av målen för krishanteringscentret i Kuopio. Finland går in för att stärka kvinnornas ställning i den nationella politiska debatten och det politiska beslutsfattandet i utvecklingsländerna, sägs det vidare i programmet. Här gäller det att vara vaksam. Militären tar över allt mer civila uppgifter, gränsen suddas ut, det sker ingen förändring åt andra hållet. Den civila sidan tar inte över uppgifter som tidigare skötts av militären. Jag ser här en farlig tendens. Militären bygger murar runt flickskolor i Afghanistan under förevändning att det handlar om säkerheten. Avsikten är säkert god, men förändrar det något i strukturen? Istället bör vi arbeta med att stärka de strukturer som finns. Finland har haft ett projekt där kvinnliga journalister från Finland stöttat afghanska kvinnliga journalister, och det är ett verkligt sätt att förändra strukturerna.
Elisabeth Nauclér
Riksdagsledamot
