Konkurrenslagstiftningen under lupp

24.09.2010 kl. 10:40
"Bland konsumenter finns det också ett ökande intresse för hur de stora handelskedjorna egentligen driver sin verksamhet."

Under de senaste åren har konkurrensverket i flera fall ingripit och avslöjat karteller. Det har bland annat gällt asfalt, byggnadsverksamhet och virkeshandel. Konkurrensverket har också flera gånger reagerat vid företagsköp och satt upp begränsningar när företag fått så kallad marknadsdominerande ställning. Däremot har det förvånat många att konkurrensmyndigheterna åtminstone inte ännu reagerat på att landets enda tillverkare av handelsgödsel plötsligt beslöt att inte sälja något alls åt de finländska jordbrukarna och när man började sälja igen hade priset stigit avsevärt. Bland konsumenter finns det också ett ökande intresse för hur de stora handelskedjorna egentligen driver sin verksamhet.

Nu har vi en helt ny konkurrenslag under behandling i riksdagen och det är helt säkert på sin plats. Många upplever att nuvarande konkurrenslag, och framför allt hur den tillämpas, missar målet genom att ingripa snabbt när det gäller små aktörers möjligheter att samarbeta och har betydligt svårare att reagera på stora aktörers prisförhöjningar. Speciellt inom livsmedelssektorn med tusentals små aktörer i primärproduktionen, beroende på sektor från något tiotal till hundratal förädlare, och ett par fullständigt dominerande aktörer i handelsledet blir obalansen ofta stark och prisbildningen skev. Jordbruket är helt beroende av biologiska processer, grödorna blir färdiga en viss tid på året och det tar tre år från att en ko insemineras tills att nästa generation producerar mjölk. Handeln är ytterst medveten om att jordbrukarna inte kan öka eller minska produktionen snabbt beroende på efterfrågan och den använder också detta effektivt. Som exempel kan nämnas att en av de stora livsmedelskedjorna varje vecka under den tid då de finländska tomaterna mognade som mest erbjöd tyska och holländska tomater till dumpningspris.

Den orättvisa prisbildningen som innebär att handeln kontinuerligt ökar sin andel av livsmedlens pris samtidigt som producentens andel krymper har nu också uppmärksammats av EU-kommissionen. Ett nytt direktiv som avser att producenterna ökade möjligheter att komma överrens om pris väntas bli klart i december. Vår regering håller som bäst på och bereder en nationell lagstiftning som ska göra det möjligt för aktörerna i livsmedelssektorn i Finland att utnyttja de undantag i EU:s lagstiftning som redan finns för livsmedelssektorn.

I praktiken handlar det om två separata mekanismer. Den första innebär att jordbrukarna får rätt att bilda så kallade producentorganisationer med i lag reglerade rättigheter om att samordna utbud och kunna gemensamt bjuda ut sina produkter till exempelvis kommuner och storkök. Det här förväntas göra det lättare att komma ut med närproducerat och ekologiska produkter. Den andra möjligheten, som av vissa uppfattas som mera kontroversiell, handlar om rätten att sektorsvis bilda så kallade branschorganisationer där alla led i livsmedelskedjan får sitt med och diskutera till exempel kvalitetsfrågor, produktionsmängder, vad konsumenterna förväntar sig i framtiden och så vidare. Inom EU är det här inget nytt, systemet tillämpas redan i Frankrike, Belgien, Holland och ett par andra länder.

Kauppalehti har redan hunnit beteckna lagförslaget som ett försök till kartellbildning och på riksdagens frågetimme senaste torsdag försökte socialdemokraterna sig på det samma. Det är något ironiskt att man från just det håll där man säger att man vill se Finlands jordbruk fungera på marknadens villkor genast skriker kartell då det enda det handlar om är att ge de finländska jordbrukarna samma möjligheter som kollegerna i andra EU-länder. Alla lösningar som stärker primärproducentens roll gynnar både landet och konsumenterna. Handelns position är minsann stark så det räcker, och möjligheten till import har ju ingen tänkt röra.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
 

 

Riksdagskrönika ÖT 2010.09.25

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15