Under de senaste åren har konkurrensverket i flera fall ingripit och avslöjat karteller. Det har bland annat gällt asfalt, byggnadsverksamhet och virkeshandel. Konkurrensverket har också flera gånger reagerat vid företagsköp och satt upp begränsningar när företag fått så kallad marknadsdominerande ställning. Däremot har det förvånat många att konkurrensmyndigheterna åtminstone inte ännu reagerat på att landets enda tillverkare av handelsgödsel plötsligt beslöt att inte sälja något alls åt de finländska jordbrukarna och när man började sälja igen hade priset stigit avsevärt. Bland konsumenter finns det också ett ökande intresse för hur de stora handelskedjorna egentligen driver sin verksamhet.
Nu har vi en helt ny konkurrenslag under behandling i riksdagen och det är helt säkert på sin plats. Många upplever att nuvarande konkurrenslag, och framför allt hur den tillämpas, missar målet genom att ingripa snabbt när det gäller små aktörers möjligheter att samarbeta och har betydligt svårare att reagera på stora aktörers prisförhöjningar. Speciellt inom livsmedelssektorn med tusentals små aktörer i primärproduktionen, beroende på sektor från något tiotal till hundratal förädlare, och ett par fullständigt dominerande aktörer i handelsledet blir obalansen ofta stark och prisbildningen skev. Jordbruket är helt beroende av biologiska processer, grödorna blir färdiga en viss tid på året och det tar tre år från att en ko insemineras tills att nästa generation producerar mjölk. Handeln är ytterst medveten om att jordbrukarna inte kan öka eller minska produktionen snabbt beroende på efterfrågan och den använder också detta effektivt. Som exempel kan nämnas att en av de stora livsmedelskedjorna varje vecka under den tid då de finländska tomaterna mognade som mest erbjöd tyska och holländska tomater till dumpningspris.
Den orättvisa prisbildningen som innebär att handeln kontinuerligt ökar sin andel av livsmedlens pris samtidigt som producentens andel krymper har nu också uppmärksammats av EU-kommissionen. Ett nytt direktiv som avser att producenterna ökade möjligheter att komma överrens om pris väntas bli klart i december. Vår regering håller som bäst på och bereder en nationell lagstiftning som ska göra det möjligt för aktörerna i livsmedelssektorn i Finland att utnyttja de undantag i EU:s lagstiftning som redan finns för livsmedelssektorn.
I praktiken handlar det om två separata mekanismer. Den första innebär att jordbrukarna får rätt att bilda så kallade producentorganisationer med i lag reglerade rättigheter om att samordna utbud och kunna gemensamt bjuda ut sina produkter till exempelvis kommuner och storkök. Det här förväntas göra det lättare att komma ut med närproducerat och ekologiska produkter. Den andra möjligheten, som av vissa uppfattas som mera kontroversiell, handlar om rätten att sektorsvis bilda så kallade branschorganisationer där alla led i livsmedelskedjan får sitt med och diskutera till exempel kvalitetsfrågor, produktionsmängder, vad konsumenterna förväntar sig i framtiden och så vidare. Inom EU är det här inget nytt, systemet tillämpas redan i Frankrike, Belgien, Holland och ett par andra länder.
Kauppalehti har redan hunnit beteckna lagförslaget som ett försök till kartellbildning och på riksdagens frågetimme senaste torsdag försökte socialdemokraterna sig på det samma. Det är något ironiskt att man från just det håll där man säger att man vill se Finlands jordbruk fungera på marknadens villkor genast skriker kartell då det enda det handlar om är att ge de finländska jordbrukarna samma möjligheter som kollegerna i andra EU-länder. Alla lösningar som stärker primärproducentens roll gynnar både landet och konsumenterna. Handelns position är minsann stark så det räcker, och möjligheten till import har ju ingen tänkt röra.
Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
Riksdagskrönika ÖT 2010.09.25
