Våra vägar

15.10.2010 kl. 12:40
"...En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu..."

Våra vägar

Riksdagen behandlar som bäst statsbudgeten för år 2011. Det finns hur mycket som helst att säga om budgeten, skatteskalor, energiskatter, statsandelar samt social- och hälsovård för att nämna några. I den här krönikan kommer jag ändå att koncentrera mig på något som vi alla är dagligen beroende av, nämligen vårt vägnät.

Under mina tre och ett halvt år i riksdagen har jag hunnit delta i två regeringsförhandlingar och fyra regeringens budgetrior. Frågor som stått i fokus, frågor som media och allmänheten intresserat sig mest för, har gällt bland annat skattefrågor, arbetsmarknadspolitik, pensionsåldrar, utbildningsfrågor och självfallet hälso- och sjukvård. När kommunikationerna diskuterats har det oftast handlat om enskilda stora investeringsprojekt som Seinäjoki-Uleåborgsbanan och Smedsby omfartsväg. Anslag för dagligt och årligt underhåll av trafiklederna har inte väckt större passioner.

Mer erfarna kolleger hävdar att situationen varit densamma sedan början av nittiotalet och laman. Det har lett till situationen vi har idag, nämligen att staten största förmögenhet - vårt vägnät som värderas till ca 15 miljarder euro - sakta håller på och förfaller. Sakkunniga räknar med att vi har en eftersläpning i finansieringen av vägunderhållet på 1,5 mrd euro och motsvarande eftersläpning i järnvägsnätet uppgår till 1 mrd euro. Vi har alltså en skuld, icke omskötta reparationer och icke utfört underhåll som uppgår till totalt 2,5 miljarder euro! När vi dessutom fortfarande varje år reserverar 200 miljoner euro mindre än vad som krävs till skötsel och underhåll så förstår alla att situationen är alarmerande.

Vad leder situationen till? Vägförvaltningen säger att år 2011 ökar vägar med undermålig beläggning med 300 km och att antalet broar i dåligt skick ökar med 20 st. Det innebär att vi får viktbegränsningar och sänkta hastighetsbegränsningar på våra vägar. Det innebär att vi inte uppnår de mål för trafiksäkerheten som vi satt upp. Det innebär att vägförvaltningen i allt högre grad måste prioritera vart de sätter sina resurser och det betyder att vägar med mindre trafikmängder blir allt sämre skötta. Framför allt så innebär det att en av de viktigaste förutsättningarna för ett välfungerande samhälle och näringsliv, goda kommunikationer, sakta mals ner.

Denna utveckling framstår som ännu mer absurd när man kan se att det i statsbudgeten för år 2011 prognostiseras att enbart skatten på bränslen från vägtrafiken ska inbringa 2,3 mrd euro till statskassan, fordonskatten 726 milj. euro och bilskatten 949 milj. euro, totalt cirka 4 mrd euro som direkt kan hänföras till vägtrafiken. Ytterligare uppbärs vägtrafikskatter och andra avgifter av skattenatur som gör att totalsumman blir ännu högre. Och så sätter vi tillbaka dryga ca 580 milj. euro till vägunderhåll och reparationer, samt ytterligare 300-400 milj. euro per år i större investeringsprojekt som omfartsvägarna förbi Smedsby och Seinäjoki. Årligen satsas alltså mindre än en miljard på våra vägar.

Det nu begravda tjänstemannaförslaget om en nedklassning av riksåttan söder om Ytterjeppo ska läsas mot den här bakgrunden. Vi har ett budgeteringsmönster och system med rambudgeter som tycks vara oerhört svårt att bryta. Och vi har ett system där uppburna skatter inte är öronmärkta utan används för att täcka statens utgifter i allmänhet. Regeringens trafikpolitiska redogörelse som gavs i början av valperioden var ett steg i rätt riktning när det gäller långsiktighet i trafikplaneringen. Riksdagens kommunikationsutskott, var jag själv är medlem, har därtill i flera repriser föreslagit alternativa finansieringssystem som tillägg till budgetmedlen. En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu. En sak är säker: Statsskulden måste balanseras och därför måste också vägarna hållas i skick.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37