Våra vägar

15.10.2010 kl. 12:40
"...En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu..."

Våra vägar

Riksdagen behandlar som bäst statsbudgeten för år 2011. Det finns hur mycket som helst att säga om budgeten, skatteskalor, energiskatter, statsandelar samt social- och hälsovård för att nämna några. I den här krönikan kommer jag ändå att koncentrera mig på något som vi alla är dagligen beroende av, nämligen vårt vägnät.

Under mina tre och ett halvt år i riksdagen har jag hunnit delta i två regeringsförhandlingar och fyra regeringens budgetrior. Frågor som stått i fokus, frågor som media och allmänheten intresserat sig mest för, har gällt bland annat skattefrågor, arbetsmarknadspolitik, pensionsåldrar, utbildningsfrågor och självfallet hälso- och sjukvård. När kommunikationerna diskuterats har det oftast handlat om enskilda stora investeringsprojekt som Seinäjoki-Uleåborgsbanan och Smedsby omfartsväg. Anslag för dagligt och årligt underhåll av trafiklederna har inte väckt större passioner.

Mer erfarna kolleger hävdar att situationen varit densamma sedan början av nittiotalet och laman. Det har lett till situationen vi har idag, nämligen att staten största förmögenhet - vårt vägnät som värderas till ca 15 miljarder euro - sakta håller på och förfaller. Sakkunniga räknar med att vi har en eftersläpning i finansieringen av vägunderhållet på 1,5 mrd euro och motsvarande eftersläpning i järnvägsnätet uppgår till 1 mrd euro. Vi har alltså en skuld, icke omskötta reparationer och icke utfört underhåll som uppgår till totalt 2,5 miljarder euro! När vi dessutom fortfarande varje år reserverar 200 miljoner euro mindre än vad som krävs till skötsel och underhåll så förstår alla att situationen är alarmerande.

Vad leder situationen till? Vägförvaltningen säger att år 2011 ökar vägar med undermålig beläggning med 300 km och att antalet broar i dåligt skick ökar med 20 st. Det innebär att vi får viktbegränsningar och sänkta hastighetsbegränsningar på våra vägar. Det innebär att vi inte uppnår de mål för trafiksäkerheten som vi satt upp. Det innebär att vägförvaltningen i allt högre grad måste prioritera vart de sätter sina resurser och det betyder att vägar med mindre trafikmängder blir allt sämre skötta. Framför allt så innebär det att en av de viktigaste förutsättningarna för ett välfungerande samhälle och näringsliv, goda kommunikationer, sakta mals ner.

Denna utveckling framstår som ännu mer absurd när man kan se att det i statsbudgeten för år 2011 prognostiseras att enbart skatten på bränslen från vägtrafiken ska inbringa 2,3 mrd euro till statskassan, fordonskatten 726 milj. euro och bilskatten 949 milj. euro, totalt cirka 4 mrd euro som direkt kan hänföras till vägtrafiken. Ytterligare uppbärs vägtrafikskatter och andra avgifter av skattenatur som gör att totalsumman blir ännu högre. Och så sätter vi tillbaka dryga ca 580 milj. euro till vägunderhåll och reparationer, samt ytterligare 300-400 milj. euro per år i större investeringsprojekt som omfartsvägarna förbi Smedsby och Seinäjoki. Årligen satsas alltså mindre än en miljard på våra vägar.

Det nu begravda tjänstemannaförslaget om en nedklassning av riksåttan söder om Ytterjeppo ska läsas mot den här bakgrunden. Vi har ett budgeteringsmönster och system med rambudgeter som tycks vara oerhört svårt att bryta. Och vi har ett system där uppburna skatter inte är öronmärkta utan används för att täcka statens utgifter i allmänhet. Regeringens trafikpolitiska redogörelse som gavs i början av valperioden var ett steg i rätt riktning när det gäller långsiktighet i trafikplaneringen. Riksdagens kommunikationsutskott, var jag själv är medlem, har därtill i flera repriser föreslagit alternativa finansieringssystem som tillägg till budgetmedlen. En allvarlig diskussion om vilka tilläggsfinansieringsmodeller som ska till måste föras nu. En sak är säker: Statsskulden måste balanseras och därför måste också vägarna hållas i skick.

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00