Handelns två allsmäktiga

04.11.2010 kl. 15:10
Prisbildningen i livsmedelskedjan har diskuterats flitigt denna höst. Forskningsinstitut har visat att handeln år för år lyckas öka sin andel av matens slutpris på bekostnad av dels industrin dels jordbrukarna. Handeln, som i Finland domineras av två stora kedjor, håller varuleverantörerna och industrin i ett järngrepp...

 

 

Handelns två allsmäktiga

Prisbildningen i livsmedelskedjan har diskuterats flitigt denna höst. Forskningsinstitut har visat att handeln år för år lyckas öka sin andel av matens slutpris på bekostnad av dels industrin dels jordbrukarna. Handeln, som i Finland domineras av två stora kedjor, håller varuleverantörerna och industrin i ett järngrepp. Den senaste bekräftelsen kom för två veckor sedan när en av S-kedjans direktörer meddelade att det i förhandlingar med varuleverantörer inte framkommit några skäl till att höja priserna.

Samtidigt vet vi att bränsle- och energipriserna stigit kraftigt under hösten så som också gödsel- och foderpriserna, som rusat i höjden. Detta har även bekräftats av forskningsinstitut och har lett till kraftigt ökade produktionskostnader för bönderna. Orsaken till att handeln meddelar att det inte framkommit skäl till prishöjningar beror således inte på att det inte skulle finnas behov av att höja priserna. Det är utav den enkla orsaken att dessa två kedjor är så starka att varuleverantörerna inte har haft något att sätta emot i förhandlingarna. Handeln meddelar helt krasst att ifall de inte får köpa till det pris de vill ha, så byter de till utländska leverantörer. Efter att ha demonstrerat det några gånger i praktiken så vågar varuleverantörerna inte annat än lyda.

Situationen är ohållbar. Om inte prisförhöjningar tillåts gå igenom hela kedjan så stryps primärproducenterna långsamt, och det är tydligt att handelskedjorna inte har något intresse av att pruta på sin egen täckning. När regeringen följer EU-kommissionens rekommendationer och försöker stifta en lag som ska öka producenternas möjlighet att samarbeta i livsmedelskedjan skriker både Livsmedelsindustriförbundet och framför allt Daglivaruhandelsföreningen, som representerar handeln, i högan sky i husorganet Kauppalehti om kartell och monopol. Det är och förblir klart och tydligt att man inom handeln aldrig tänkt tanken att själv ställa sig framför spegeln.

En fri marknad brukar betyda att priset bildas av utbud och efterfrågan. Randvillkor för marknaden regleras i konkurrenslagstiftningen och övervakas av konkurrensverket. Det är hög tid för konkurrensverket att se närmare på handelns koncentration i Finland. Det kan inte vara sund marknadsekonomi att mjölk importerad från Sverige, förpackas i Finland och säljs betydligt billigare än den inhemska. Och detta i ett läge där mjölkproducenten i Sverige får samma avräkningspris som betalas i Finland. Det finns heller inget förnuft i att en handelskedja mitt i sommaren när det mognar mer än nog av inhemska tomater importera holländska och tyska tomater endast för att hålla priset så nere som möjligt.

Naturligtvis ska den finländska konsumenten få välja mellan både finländskt och importerat, och mellan olika leverantörers produkter. Men om situationen är den att det i praktiken är två direktörer på två handelskedjor som bestämmer både vad finländarna äter och vad de ska betala för sin mat så har något gått verkligen snett.

Alla led i matkedjan måste ha rätt till en skälig ersättning för det de producerar. I annat fall måste politikerna och myndigheterna ingripa och återställa balansen inom livsmedelskedjan. Det har tidigare hänt sig att myndigheter spjälkat upp företag med marknadsdominerande ställning, eller ställt villkor för hur de får handla. Det kan väl inte vara på det sättet att konkurrensreglerna enbart gäller böndernas egna företag?

Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35