Den som om några år i arkiven studerar förslagen till 2010 års sista tilläggsbudget och kompletteringar av 2011 års statsbudget kommer att anse att den bästa nyheten i förslagen var att upplåningen reducerades från den tidigare planerade. Detta är också redan nu den bästa nyheten för kommande generationer av skattebetalare.
Finland har klarat de senaste årens finansiella och ekonomiska kris bättre än de flesta länderna i Europa. För det kan vi tacka den stimulanspolitik som regeringen Vanhanen II bedrev, och som regeringen Kiviniemi nu följer upp. Det oundvikliga priset för den stimulanspolitiken har dock varit en snabbt växande statsskuld.
Nu då konjunkturerna har svängt är det därför på sin plats att erkänna att också statsskuldens tillväxt har sina gränser som inte får överskridas. Vår statsskuld hör alltjämt till de minsta i EU-området, men varje lånad euro ska betalas tillbaka, och det med ränta.
Därför är det välkommet att förslaget till tilläggsbudget innebär att nettoupplåningsbehovet minskar med drygt 700 miljoner, och att budgetunderskottet nästa år minskar med 4,5 miljarder jämfört med i år, av vilket 330 miljoner tack vare det föreliggande förslaget till kompletteringar av nästa års budget. Det här är steg i rätt riktning.
Vi kan alltså vara nöjda med vår prestation hittills, men måste fortsätta på förnuftets väg så att också nästa generation kan leva med den prestationen.
De förslag som regeringen nu framlägger är alltjämt stimulerande. Sysselsättningsläget har utvecklats gynnsamt, men för att ytterligare förbättra situationen anslås nu i tillägg till alla tidigare satsningar 66 miljoner euro för att stödja och snabba på den goda utvecklingen.
Oppositionen kommer naturligtvis att, trogen sitt kritikeruppdrag, säga att detta är för litet, att vi alltjämt har alltför många arbetslösa i landet och att större tilläggsanslag skulle krävas. Visst, men i den andra vågskålen finns alltså alltid statsskulden, som vi måste se upp med. En alltför stor statsskuld riskerar lätt att bli ett hinder för framtida investeringar.
Lyckligtvis har medborgarna på annat sätt än över skattesedeln bidragit till att finansiera tilläggsanslagen. Regeringen har kommit överens om en extra satsning på 30 miljoner ur de ofördelade tipsmedlen, och de pengarna kommer väl till pass. Lejonparten används för just sysselsättande ändamål, inom vetenskap, konst, idrott och ungdomsarbete. Bland det som nu prioriteras hör uppsökande ungdomsarbete och ungdomsverkstäder, som bäst når unga i riskzonen att bli utslagna.
Finessen med de tilläggsanslag regeringen nu föreslår är att de riktas till många olika ändamål i många olika branscher.
Regeringen har tagit allvarligt på det bekymmersamma sysselsättningsläget bland högt utbildade, och föreslår tilläggsmedel för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet inom universitet och yrkeshögskolor. Likaså ökas anslagen för innovationsverksamhet i den privata företagsvärlden.
Industrin blir inte heller i övrigt utan stimulans att sysselsätta. Utöver de tilläggsanslag som nu föreslås för det marina klustret har regeringen föresatt sig att med hjälp av miljöstöd trygga Viking Lines beställning av en ny stor passagerarfärja, med option för en andra. Verkstads- och metallindustrin ska få omdirigerade EU-pengar.
Vidare anslås mer pengar för att sysselsätta poliser. Det svarar naturligtvis också mot ett uppenbart behov av ökade resurser för polisen. Förhoppningsvis kan tilläggsanslagen för domstolarna bidra till snabbare rättsprocesser – utdragna processer är nu en skamfläck för vårt rättssamhälle.
Regeringen har inte heller glömt behoven i glesbygderna, utan föreslår bland annat mera pengar för Kajanaland. För att förnya stormskadade skogar och för grundförbättringar i skogsvården föreslås 14 miljoner mer.
Värdefullt är också att anslagen höjs för att sysselsätta långtidsarbetslösa personer som behöver rehabilitering. Då vi talar om behovet av att förlänga arbetskarriärerna både i början och i slutet av karriären glömmer vi lätt att det också finns människor som bättre än nu kan och bör sysselsättas så att säga mitt i karriärerna, bara de ges en chans. Det finns olika grupper av funktionsnedsatta som med enkla och små medel kunde sysselsättas bättre än nu.
Inte heller de som trots alla stimulansåtgärder förblir arbetslösa blir helt lottlösa. För att beakta justerade inkomstgränser ökas anslagen för arbetsmarknadsstöd.
Svenska riksdagsgruppen gläds också över de ökade anslagen för olika kulturändamål. Kulturhuvudstadsprojektet 2011 och designhuvudstadsprojektet 2012 får nu de anslag de behöver. En halv miljon beviljas också för att förkovra Statens konstmuseums samlingar. Och så får renoveringen av både Olofsborg och Ekudden tilläggsanslag, som naturligtvis också ger en sysselsättande effekt.
Alla de här kultursatsningarna bekräftar än en gång att kulturen inte blivit och inte blir lidande av de senaste årens ekonomiska kris. I kristider behöver kulturen tvärtom uppmuntran.
Gruppanförandet hölls 10.11.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos
