Svensk intressebevakning kan försvagas

17.11.2010 kl. 11:21
Marcus Rantala tar i sin insändare (Hbl 13.11) fasta på metropolpolitiken och i hans vision fusioneras huvudstadsregionens fyra städer.

Rantalas främsta argument är att han anser att en fusion skulle stärka situationen för den svenska befolkningen. Orsaken till att de flesta av SFP:s förtroendevalda i huvudstadsregionen förespråkar ett frivilligt samarbete samt ett bevarande av självständiga kommuner i denna region är många. Vi tror inte att närdemokratin kunde bevaras i en jättekommun där 20% av landets befolkning skulle bo. Då det gäller den finlandssvenska befolkningen i denna region, så är det ingen självklarhet att servicen, för att inte tala om servicenätet skulle bli bättre i en jättestad. Vi skall inte glömma att Helsingfors och Esbo är Svenskfinlands största respektiva näststörsta städer redan nu, mätt i antalet svenskspråkiga. Procentuellt är vi dessvärre bara en liten minoritet i dessa städer, något större i Esbo än i Helsingfors. Om de fyra städerna i huvudstadsregionen skulle sammanslås, skulle den relativa andelen förbli på ungefär samma nivå för Helsingforssvenskarna medan den skulle sjunka i både Grankulla och Esbo. Vandasvenskarna skulle få en lite svenskare hemstad. Då SFP nu har representanter i alla fullmäktigen i huvudstadsregionen och många förtroendevalda i nämnder och förtroendeorgan, så skulle antalet svenskspråkiga påverkare automatiskt sjunka i en jättestad med färre politiska organ och sammanlagt färre politiska förtroendevalda från alla partier. Detta skulle i praktiken leda till att intressebevakningen i svenska frågor skulle försvagas.

Marcus Rantala säger att skolnätet skulle stärkas i en metropol. Jag har svårt att tänka mig att vi skulle kunna få ett tätare svenskt skolnät eller daghemsnät i en jättestad än det vi har idag. Risken finns att ratio-naliseringstrycket skulle leda till ett glesare skolnät, där framförallt eleverna i utkanten av metropolen skulle få längre skol- och daghemsväg. Det svenska bildningsväsendet i huvudstadsregionen samarbetar på många sätt redan nu. Det är möjligt för elever att gå i en skola i grannkommunen och avsikten är också att underlätta möjligheten att välja dagvårdsplats över kommungränsen. Specialsjukvården sköts redan nu av ett regionalt organ, HNS. Hälsovårdslagen, som riksdagen behandlar som bäst, ger kommuninvånarna rätt att fritt välja vilken hälsovårdscentral man anlitar. En Esbobo får använda servicen i Grankulla och vice versa. För laboratorietjänster är detta möjligt redan idag. Genom en bättre organiserad verksamhet inom städerna bör det vara möjligt att skapa fungerande svenskspråkiga vårdteam vid hälsocentralerna. Marcus Rantalas högt flygande tankar om egen budgetmakt och skild organisation för den svenska social- och hälsovården skulle i praktiken vara svårt att genomföra.

Marcus Rantala säger att metropolen kommer att gå samman och att detta sker oberoende av om man själv tycker att det är fiffigt eller inte. Jag tycker det är bra att framtiden för huvudstadsregionen och Helsingforsregionen diskuteras nu men vill samtidigt påminna om att beslut om hur metropolpolitiken skall utformas inte ännu fattats. Att saga nej till till en jättestad handlar för mig uttryckligen om omtanken om invånaren i metropolområdet. Sannolikt är att riktlinjerna för ett närmare samarbete eller rentav för en ny organisation för skötseln av markplaneringen, bostadspolitiken och trafikpolitiken inom Helsingfors-regionen, skrivs ner i nästa regeringsprogram. Vad regeringen egentligen avser med begreppet metropol klarnar senast då.

Insändare i HBL 17.11.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00