Svensk intressebevakning kan försvagas

17.11.2010 kl. 11:21
Marcus Rantala tar i sin insändare (Hbl 13.11) fasta på metropolpolitiken och i hans vision fusioneras huvudstadsregionens fyra städer.

Rantalas främsta argument är att han anser att en fusion skulle stärka situationen för den svenska befolkningen. Orsaken till att de flesta av SFP:s förtroendevalda i huvudstadsregionen förespråkar ett frivilligt samarbete samt ett bevarande av självständiga kommuner i denna region är många. Vi tror inte att närdemokratin kunde bevaras i en jättekommun där 20% av landets befolkning skulle bo. Då det gäller den finlandssvenska befolkningen i denna region, så är det ingen självklarhet att servicen, för att inte tala om servicenätet skulle bli bättre i en jättestad. Vi skall inte glömma att Helsingfors och Esbo är Svenskfinlands största respektiva näststörsta städer redan nu, mätt i antalet svenskspråkiga. Procentuellt är vi dessvärre bara en liten minoritet i dessa städer, något större i Esbo än i Helsingfors. Om de fyra städerna i huvudstadsregionen skulle sammanslås, skulle den relativa andelen förbli på ungefär samma nivå för Helsingforssvenskarna medan den skulle sjunka i både Grankulla och Esbo. Vandasvenskarna skulle få en lite svenskare hemstad. Då SFP nu har representanter i alla fullmäktigen i huvudstadsregionen och många förtroendevalda i nämnder och förtroendeorgan, så skulle antalet svenskspråkiga påverkare automatiskt sjunka i en jättestad med färre politiska organ och sammanlagt färre politiska förtroendevalda från alla partier. Detta skulle i praktiken leda till att intressebevakningen i svenska frågor skulle försvagas.

Marcus Rantala säger att skolnätet skulle stärkas i en metropol. Jag har svårt att tänka mig att vi skulle kunna få ett tätare svenskt skolnät eller daghemsnät i en jättestad än det vi har idag. Risken finns att ratio-naliseringstrycket skulle leda till ett glesare skolnät, där framförallt eleverna i utkanten av metropolen skulle få längre skol- och daghemsväg. Det svenska bildningsväsendet i huvudstadsregionen samarbetar på många sätt redan nu. Det är möjligt för elever att gå i en skola i grannkommunen och avsikten är också att underlätta möjligheten att välja dagvårdsplats över kommungränsen. Specialsjukvården sköts redan nu av ett regionalt organ, HNS. Hälsovårdslagen, som riksdagen behandlar som bäst, ger kommuninvånarna rätt att fritt välja vilken hälsovårdscentral man anlitar. En Esbobo får använda servicen i Grankulla och vice versa. För laboratorietjänster är detta möjligt redan idag. Genom en bättre organiserad verksamhet inom städerna bör det vara möjligt att skapa fungerande svenskspråkiga vårdteam vid hälsocentralerna. Marcus Rantalas högt flygande tankar om egen budgetmakt och skild organisation för den svenska social- och hälsovården skulle i praktiken vara svårt att genomföra.

Marcus Rantala säger att metropolen kommer att gå samman och att detta sker oberoende av om man själv tycker att det är fiffigt eller inte. Jag tycker det är bra att framtiden för huvudstadsregionen och Helsingforsregionen diskuteras nu men vill samtidigt påminna om att beslut om hur metropolpolitiken skall utformas inte ännu fattats. Att saga nej till till en jättestad handlar för mig uttryckligen om omtanken om invånaren i metropolområdet. Sannolikt är att riktlinjerna för ett närmare samarbete eller rentav för en ny organisation för skötseln av markplaneringen, bostadspolitiken och trafikpolitiken inom Helsingfors-regionen, skrivs ner i nästa regeringsprogram. Vad regeringen egentligen avser med begreppet metropol klarnar senast då.

Insändare i HBL 17.11.2010

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37