Gruppanförande 18.11.2010

19.11.2010 kl. 10:54
Gruppanförande i remissdebatten om statsrådets redogörelse om jämställdheten mellan kvinnor och män

 

Allt sedan franska revolutionen har jämlikhet varit ett honnörsord i västerländska demokratier, ja i Norden har tanken strängt taget länge anor än så. Men alltför länge, in på det förra seklet, var jämlikhetstänkandet begränsat till män. Först för hundra år sedan började kvinnorna äntligen inkluderas.

Det är alltså inte att undra på att jämställdheten mellan kvinnor och män är långt ifrån genomförd. Visst var vi det första landet i världen som i praktiken införde allmän och lika rösträtt även för kvinnor. Visst toppar vi i många avseenden världsstatistiken över kvinnornas ställning i relation till männens. Och visst kan vi utåt just nu visa upp ett mycket jämställt ansikte, med en kvinnlig president, en kvinnlig statsminister, kvinnlig majoritet i regeringen och en av de starkaste kvinnorepresentationerna i parlamentet.

Men den som inbillar sig att allt därmed står rätt till, misstar sig gruvligt. Eller är åtminstone inte själv en kvinna som har upplevt den fortsatt haltande jämställdheten – i familjen, i utbildningen, i arbetslivet, i lönesättningen, i ledande befattningar inom tjänstemannakår och företagsledningar, och så vidare. Kvinnans euro förblir drygt 80 cent – och mannens år stannar som känt vid elva månader …

I stället för att slå oss till ro och med välbehag betrakta de resultat vi har uppnått måste vi låta vårt pionjärskap förplikta oss att ställa upp allt mer ambitiösa mål. Svenska riksdagsgruppen välkomnar därför denna första redogörelse om jämställdheten mellan kvinnor och män, som avlåtits medan Stefan Wallin är den minister som ansvarar för jämställdheten.

I ett anförande på fem minuter är det omöjligt att göra en redogörelse på sammanlagt över 200 sidor rättvisa. Den omspänner hela spektret av infallsvinklar, alla angelägna. Låt mig därför koncentrera mig på några helt konkreta punkter:

Låt oss för nästa regeringsperiod uppställa målet att reformera föräldraledigheten enligt den så kallade 6+6+6-modellen: sex månader för modern, sex för fadern och sex valbart för någondera. Det skulle stärka fädernas roll under barnets första år – märk väl, i jämställdhetens namn – och för sin del medverka till ökad jämställdhet i arbetslivet. Samtidigt borde arbetsgivarnas kostnader för föräldraledigheten omfördelas så att de inte oskäligt drabbar arbetskraftsintensiva branscher och företag med unga arbetstagare i fertil ålder.

En annan angelägen reform är att öka flexibiliteten i dagvården. Det är inte bara skiftesarbetande som kan behöva kvälls- och nattvård för barnen, utan också ensamförsörjare och företagarfamiljer, med ensamförsörjande företagarkvinnor i spetsen. Över huvud taget gäller det att bättre sammanjämka arbets- och familjeliv, så att ingendera föräldern behöver ge upp det ena av dem.

Ingendera föräldern, alltså. Lika viktigt som att lyfta upp kvinnornas position i arbets- och samhällslivet är att stärka männens roll i familjen och i relation till barnen, men också att öka männens jämställdhet på områden där de ligger efter. Det gäller inte minst den fysiska och mentala hälsan. Högre utslagningsrisk, större spritproblem och fler självmord bland männen talar sitt bara alltför tydliga språk.

Särskild vikt måste vi lägga vid att främja jämställdheten bland invandrare som kommer från kulturer där kvinnan är underställd mannen. Vi kan och bör respektera andra kulturer och sedvänjor, men vår tolerans får aldrig gå ut över grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter för kvinnorna. Till dem hör att röra sig fritt utanför hemmet, att få utbilda sig och få arbeta. Kvinnlig omskärelse – könsstympning – och så kallade hedersmord – som är allt annat än hedersamma – är människorättskränkningar som över huvud taget inte får förekomma. Finland måste vara ett land som skyddar kvinnor mot sådana kränkningar. Hot om sådana är en central grund för asyl.

Våld i närrelationer måste i enlighet med Cedaw-konventionen som binder Finland beivras med alla tillbudsstående juridiska medel och med hjälp av social- och mentalvårdsinsatser. Vi behöver en helhetsstrategi, det räcker inte med projektinsatser. Och ändå kommer det alltid att finnas offer – oftast kvinnor och barn, men ibland också män – som behöver skyddas från våldsmakare i den egna familjekretsen. Därför bör antalet platser i skyddshem utökas. Enligt internationella normer borde Finland ha 500 skyddshemsplatser, men vi har bara 123.

Ytterst faller många brister i jämställdheten mellan kvinnor och män tillbaka på attityder, på stereotypa mans- och kvinnoroller och på bristande förståelse för hur det andra könet gestaltar sin verklighet. I nyckelrollen då det gäller att skapa de rätta attityderna och råda bot på stereotyperna är, utöver familjen, hela fostringsprocessen från dagvård över grundskola till högre utbildning. Lärarna och den övriga dagvårds- och skolpersonalen är därför centrala. I deras utbildning måste attitydfostran prioriteras högt.

Journalister och reklammakare är andra nyckelgrupper som påverkar attityder. För att inte tala om leksaksbranschens ansvar.

Ett annat sätt att påverka attityderna är de jämställdhetsplaner som förutsätts av företag, statliga och kommunala verk och på arbetsplatser överlag. Planerna får inte bli femte rangens rutinärenden, utan bör genomsyra all verksamhet på arbetsplatserna.


Över huvud taget är genomsyrandet ett nyckelord i sammanhanget. Bara genom att låta jämställdhetsidealet genomsyra all mänsklig verksamhet, från landets regering och företags styrelserum till verkstadsgolv och klassrum, kan vi leva upp till det som Finlands goda jämställdhetsrykte ute i världen förpliktar oss till.

Låt oss hoppas att den här attityden genomsyrar redan dagens riksdagsdebatt, så att både män och kvinnor deltar i den med samma engagemang!

Gruppanförandet hölls 18.11.2010 av ríksdagsledamot Anna-Maja Henriksson

 

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2007

Jag vill börja med att tacka finansministern och mina kollegor för en enkel och snabb process i att nå en överenskommelse om riksdagens ändringar i budgetboken. Men jag vill ändå ägna lite tid åt att analysera hur riksdagen använder sin budgetmakt.
13.12.2006 kl. 00:00