Jämställdhetsutredningen diskuterades i riksdagen på torsdag

På torsdag diskuterades statsrådets redogörelse om jämställdheten mellan kvinnor och män i riksdagens plenum. Som medlem av utrikesutskottet valde riksdagsledamot Elisabeth Nauclér att ta upp den internationella aspekten i Finlands jämställdhetsarbete.

Nauclér gav regeringen beröm för den första redogörelsen över jämställdheten mellan kvinnor och män, men hon lyfte också upp några punkter som saknar vidare bearbetning, bland annat den svaga kännedomen om FN:s kvinnokonvention (CEDAW) i Finland, Finlands roll i stödjandet av FN:s nya enhet för jämställdhet UN Women, och behovet av jämställdhetsutbildning för personer som arbetar med krishantering.

Nedan anges frågan och anförandet i sin helhet:

Elisabeth Nauclérs fråga och ministerns svar i snabbdebatten:

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! I juli 2010 sammanslogs FN:s fyra genderenheter till en gemensam enhet som heter UN Women. Meningen är att den ska bli den starka och dynamiska enheten som länge saknats i jämställdhetsarbete inom FN. Finland har under de gånga åren budgeterat cirka 1 miljon till Unifem, FN:s utvecklingsfond för kvinnor, medan till exempel Holland har haft drygt 3 miljoner och Norge 11,7.

Det påpekas nu i redogörelsen att Finland aktivt tagit del i diskussionen inom FN om ett förnyande av jämställdhetsarkitekturen och stött förändringen, samt att tillräckliga resurser måste finnas för verkställande av jämställdheten på alla nivåer. Det finns nu uppgifter om att det i nästa års budget skulle finnas endast 1 miljon reserverat för hela UN Women. Jag undrar om det kan stämma, och anser minister Wallin att det är tillräckligt?

Kultur och idrottsminister Stefan Wallin: Ledamot Nauclér frågade om UN Women-finansieringen. Om det är så att det är 1 miljon euro reserverat för detta ändamål och UN Women behöver 500 miljoner dollar så måste man förstås räkna ut vilken Finlands matematiska andel av denna pott är. Är det så att Finlands andel är 1 miljon euro så är det tillräckligt, men om det inte är tillräckligt så måste vi självfallet diskutera med utrikesministeriet.

Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Självfallet finns det all anledning att vara nöjd och ge beröm idag. Finland har för första gången fått en redogörelse över jämställdheten mellan kvinnor och män. Det ter sig därför svårt att kritisera samtidigt som man dock måste konstatera att det finns mycket kvar att göra.

Den nationella delen har redan berörts av många, men som medlem i utrikesutskottet är det för mig naturligt att se på det internationella inflytandet vi har och hur det förvaltas, liksom de skyldigheter vi har på det internationella planet.

I statsrådets redogörelse om Finlands politik för de mänskliga rättigheterna som presenterades i september 2009 nämndes inte Cedaw, FN:s kvinnokonvention, med ett enda ord och fanns inte ens med i förkortningsregistret. Det har åtgärdats här. Cedaw är den internationella grunden för vårt jämställdhetsarbete, ett internationellt bindande avtal med rapporteringsskyldighet som i Finland alltför ofta faller i skymundan för det europeiska samarbetet.

I Cedaw-kommitténs slutrapport påpekar man just konventionens svaga synlighet i Finland och kommittén noterar att det bara finns information om konventionen och dess fakultativa protokoll på utrikesministeriets nätsidor. Kommittén är oroad över den allmänt bristande kunskapen om konventionen, om procedurerna med vilka kränkningar av kvinnornas rättigheter kan uppmärksammas och uppgifter om enskilda besvär och undersökningar saknas.

Eftersom jag satt som parlamentarisk representant i Finlands delegation när frågan behandlades i FN i New York vet jag att man där fäste särskild vikt vid den bristfälliga informationen. Varför finns informationen bara på utrikesministeriets hemsida, fast ärendet hör under social- och hälsovårdsministeriet, och på många sätt är av juridisk art? Varför finns inte informationen på båda nationalspråken och varför inte på till exempel på samiska? Det fästes särskild vikt vid kvinnors ställning i minoritetsgrupperna.

Om man går in på utrikesministeriets hemsida leder den svenska länken till konventionstexten på finska trots att texten självfallet existerar på svenska. Vi är några riksdagsledamöter som undertecknat en budgetmotion med förslag om medel för just att göra konventionen känd för allmänheten. Jag hoppas att den motionen får den behandling den förtjänar och att medel anslås för ändamålet. Om så inte skulle vara fallet, hoppas jag att minister Wallin ändå tillser att saken åtgärdas.

Tack till minister Wallin för att han är beredd att höja bidraget till UN Women. Unifem var visserligen en skapelse av Helvi Sipilä, således en finsk baby, men fick ensamt över 1 miljon.

Herr talman, Finland var med och medverkade till att FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet kom till och Finland har agerat för att öka kvinnornas roll i krishanteringsoperationer. Inte minst har CMC i Kuopio varit mycket aktiva. Trots det behöver antalet kvinnor i ledande internationella uppdrag ökas. Det är viktigt att skydda utsatta kvinnor, men lika viktigt är det att se till att kvinnorna blir beslutsfattare. I Finlands handlingsprogram för 1325 finns mycket om kvinnornas roll i förebyggande av konflikter och mycket om kvinnornas roll i återuppbyggnaden, men lite om deras roll i själva konfliktlösningen. Det är fortfarande männens arena.

Jag vill beröra en punkt som kan uppfattas som en detalj men som jag anser särskilt viktigt, och jag anser att regeringen borde ta den på högsta allvar. Det är tyvärr så att vi måste sysselsätta oss med våra fredsbevarares attityder till kvinnor i de länder de arbetar i. Den officiella inställningen är att det råder nolltolerans samtidigt som det finns uppgifter om beteenden som absolut inte skulle tolereras här i hemlandet. Det är viktigt att den militära ledningen klargör att ett beteende som inte är acceptabelt här hemma inte kan ursäktas med att det sker på fritid. Under ett internationellt uppdrag är även ledigheten betald tid, och vi kan ställa krav och det borde ingå som en självklar del av utbildningen.

Den grupp inom utrikesministeriet som arbetat med 1325 har gjort ett gott arbete men det krävs resurser och det är viktigt att tillse att tillräckliga resurser ställs till deras förfogande.

Herr talman! Ärendet borde får en bredare remissbehandling än föreslaget och jag uppmanar därför arbetslivs- och jämställhetsutskottet att begära utlåtanden från övriga utskott som berörs.

Länk till protokollet: http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ptk_116_2010_ke_p_1.shtml  

Länk till statsrådets redogörelse om jämställdhet: http://www.stm.fi/sv/jamstalldhet/redogorelse