Gruppanförande 1.12.2010

08.12.2010 kl. 14:02
Gruppanförande i debatten om statsministerns meddelande om lånegarantier för Irland

"Härtill är jag nödd och tvungen." Det uttrycket tillskrivs den svenske biskopen i Linköping Hans Brask, som 1517 under sitt sigill under ett riksdagsbeslut gömde en liten lapp med denna text. Därmed myntades på svenska begreppet brasklapp.

Men medan en brasklapp avser att man inte vill ta fullt ansvar för det beslut som fattas, gäller detta inte Svenska riksdagsgruppen och beslutet om att även Finland rycker ut till Irlands hjälp och beviljar landet lånegarantier. Vi är visserligen härtill nödda och tvungna, men vi gör det med öppna ögon och i solidaritet med det irländska folket.

Att vi är nödda och tvungna beror på att vi sitter i samma eurobåt som Irland, och att irländska bankers kollaps skulle få förödande följder också för Finland. Det är bara alltför lätt att säga att finländska skattebetalare inte ska behöva bistå länder som likt Grekland har misshushållit med sina statsfinanser eller likt Irland tillåtit att bankerna har tagit för stora risker. Nu handlar det om att finländska skattebetalare måste rädda inte bara Irland, euron och det europeiska banksystemet utan också sig själva!

Det är naturligtvis vanskligt att bedöma de exakta följderna för oss av en irländsk kollaps, men så förödande kunde de vara att vi inte kan ta risken att konkret få känna av dem. Banksystemet är så internationellt, ja globalt, att konkurser i ett land omedelbart påverkar andra banker och andra länder. Finländska banker, försäkringsbolag och arbetspensionsanstalter har närmare tre miljarder euro placerade i Irland, och de får inte äventyras. Vidare kunde räntorna inte minst på bostadslån även hos oss skjuta i höjden. Nej, vi vill egentligen helst inte ens veta hur illa det i värsta fall kunde gå.

Stödpaketets belackare säger förstås "vad var det vi sa", att Grekland inte skulle bli det enda fallet. Nu spås det allmänt att Portugal kan bli nästa. Då glömmer kritikerna att det egentligen började med Island och Litauen, utanför Eu respektive euroområdet. Få ifrågasatte de nordiska ländernas solidaritetsaktion med Island, och det fallet liknar allra mest Irlands. I bägge fallen handlar det om överdimensionerade banksektorer som hamnat i gungning och sedan förorsakat en kris också i den offentliga ekonomin.

I alla dessa fall handlar det om relativt små länder, och redan nu står det klart att det europeiska stödsystemet inte skulle klara av att bistå stora länder som Spanien på samma sätt. Därför måste en kedjereaktion nu till varje pris hejdas i tid. Det gäller att skydda de svagaste länkarna, så att inte de starkare blir utsatta för påfrestningar.

I fallet Irland är inte bara Internationella valutafonden IMF, EU-kommissionen och euroländerna med om aktionen, utan också Storbritannien, Sverige och Danmark utanför eurosfären.

Britternas intresse för att det inte ska gå illa för grannlandet Irland är uppenbart, brittiska banker har 108 miljarder i tillgodohavanden i Irland. Men att också Sverige och Danmark bedömt det som angeläget, ja nödvändigt att bistå Irland borde stämma kritikerna till eftertanke. Sverige och Danmark har inte på långt när lika stora direkta ekonomiska intressen i Irland som britterna, och ändå bedömer svenskar och danskar över partigränserna att länderna bör vara med i räddningsoperationen.

Finlands andel av garantipaketet blev också mindre än befarat, vilket ytterligare borde övertyga de tveksamma om att aktionen är värd priset. Sveriges bidrag är något större än Finlands, Danmarks något mindre. Finlands andel är 1,88 procent av hela paketet. Det är vår andel av det gemensamma ansvaret.

Lika lite som islänningarna, litauerna eller grekerna kommer irländarna själva lätt undan. Det gäller också de irländska bankernas ägare, som förlorar stora delar. Det är straffet för en totalt överdimensionerad banksektor som i likhet med den isländska roffade åt sig marnadsandelar på stabilitetens bekostnad. De irländska bankerna sätts nu under vad man väl kunde kalla förmyndarskap, både nationellt och internationellt.

Som alltid får också de irländska skattebetalarna, alla vanliga medborgare, lida. Det blir drastiska nedskärningar i statsutgifterna, lönesänkningar, en höjd pensionsålder och en skärpt beskattning. Både inkomstskatt, energiskatter, kapitalbeskattning och moms kommer att höjas, enligt det stimulans- och anpassningspaket som är en förutsättning för det internationella lånepaketet.

Snart sagt den enda skatt Irland inte har lovat att höja är den låga företagsskatten. Detta grämer naturligtvis dem som med irländarna konkurrerar om utländska investeringar och företagsetableringar. Från Irlands synpunkt sett är vägran att höja företagsskatten däremot förståelig, om man vill ha tillväxt för att kunna betala tillbaka lånen. Precis samma medicin tillgrep Finland som känt under den svåra lågkonjunkturen i början av nittiotalet. Låt oss alltså se Irlands fortsatta konkurrensfördel med den låga företagsskatten som en del av det stödpaket som nu sys ihop!

Liksom i fallet Grekland är varje kvartalsrat av lånen beroende av att Irland strikt följer det program man gemensamt kommer överens om. Och villkoren är alltså hårda, ja så hårda att den irländska regeringen in i det sista ville undvika att sättas under sådant förmynderi.

De som betvivlar att Irland kommer att betala sina skulder och är rädda för att lånegarantierna utlöses kan påminnas om att alla länder allt sedan andra världskriget återbetalat sina IMF-lån. Av lån inom EU-ramen har vi naturligtvis ännu ingen erfarenhet, men varför skulle de vara annorlunda? EU:s övervakning av bank- och finanssektorn kommer och måste vara rigorös, då resurserna för ändamålet väl beviljats i nästa års EU-budget – som nu borde påskyndas.

Egentligen har riksdagen redan i somras godkänt lånegarantier till Irland, eftersom riksdagen godkände de europeiska mekanismer som nu tas i bruk. Men i vårt system kräver varje tillämpning av mekanismerna särskilda beslut av riksdagen. Det är demokrati, låt oss hoppas att demokratin fungerar under gemensamt ansvar.

Gruppanförandet hölls 1.12.2010 av gruppordförande Ulla-Maj Wideroos

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15

Interpellationsdebatt om en hygglig nivå på primärvården

Att oppositionen väljer att interpellera just nu är ingen slump – vi har ju kommunalval om dryga två veckor. Men att diskutera primärhälsovården, som är en av de viktigaste kommunala serviceformerna, passar Svenska riksdagsgruppen alldeles utmärkt. Finland är ett välfärdsland. Värdig vård för alla är en av våra dyrbaraste grundlagsenliga rättigheter. Oberoende av var man bor, oberoende av ålder och sjukdom måste rätten till god vård också förverkligas i praktiken.
14.10.2008 kl. 15:15

Statsrådets redogörelse för genomförandet av integrationslagen

Finland är en del av Europeiska Unionen och en global värld där människor i större utsträckning än tidigare rör sig mellan länder och arbetsmarknader. Under de följande tio åren behöver Finland nya invandrare också av den orsaken att fler än hundratusen personer på grund av åldersstrukturen försvinner ur arbetslivet, många av dem i samhällets nyckelfunktioner.
07.10.2008 kl. 15:30

Remissdebatt om budgetförslaget 2009

Ett lands framgång beror på många saker, bland dem kunskap och kunnande, social rättvisa och jämlikhet samt naturligtvis sysselsättningen. Trots att det budgetförslag som nu presenterats inte som sådant särskilt har utgetts för att vara en sysselsättningsbudget finns det många element som stöder sysselsättning och företagande.
16.09.2008 kl. 15:45

Interpellation om tryggande av universitetens ställning och verksamhetsförutsättningar

Kompetens, företagsamhet och förnyelseförmåga utgör grunden för en ökad välfärd. Det slår regeringen Vanhanens program fast. Regeringen har i sitt program slagit fast att målsättningen för finansieringen av forskning och utveckling är att den offentliga finansieringen ska stiga till fyra procent av bruttonationalprodukten. Regeringen har även bestämt att den offentliga basfinansieringen till universiteten ska öka över hela linjen. Donationer till stöd för vetenskaplig verksamhet har dessutom redan i hög grad gjorts avdragbara i beskattningen.
21.05.2008 kl. 16:15

Responsdebatt om regeringens budgetramar för 2009-2012

Finansutskottet konstaterar att ekonomin och sysselsättningsutvecklingen i Finland varit oerhört stark och tillväxten beräknas ännu fortsätta även om tydliga tecken på avmattning nu finns. Utskottet betonar två frågor som fördunklar de ekonomiska utsikterna. Den ena är den takt varmed befolkningen nu åldras och den andra är de utmaningar klimatförändringen för med sig. Svenska riksdagsgruppen anser att det i båda dessa fall framför allt gäller att föra en ansvarsfull politik som beaktar förändringsfaktorer med ett pro-aktivt grepp. Både den pågående kommunreformprocessen och produktivitetsprogrammet är exempel på åtgärder som stöder en anpassning till morgondagens verklighet. Den klimatpolitiska redogörelsen å sin sida, som avges på hösten, ger svar på hur regeringen anser att klimatförändringen skall tacklas
20.05.2008 kl. 15:00