Gruppanförande 8.12.2010

09.12.2010 kl. 10:33
Gruppanförande om naturresursredogörelsen

Finland har alla förutsättningar för att vara en global föregångare i frågor om naturresurser. För att vi skall nå den positionen och målsättningen måste både sektorspecifika och sektoröverskridande konkreta åtgärder vidtas, och detta utgående från de riktlinjer som ställts upp och de beslut som fattats.

Vi lyckas med att producera nationellt mervärde och välbefinnande utifrån våra naturresurser för framtida generationer endast ifall att de ministerier som ansvarar för användningen av naturresurser och övrig förvaltning ifråga drar åt samma håll.

Naturresurserna ger oss ett mervärde som vi byggt upp vårt lands välfärd och nationalekonomi på. Det är av stor vikt att vi nu skapar en fungerande organisation kring naturresurspolitiken och – ekonomin och får ett helhetsperspektiv på dessa. Ett organ på hög nivå som rapporterar direkt till statsministern kan vara ett alternativ. Vad gäller förslaget att sammanslå det ekonomiska rådet och rådet för naturresurser anser Svenska riksdagsgruppen att koordinering och samarbete mellan de två organen bör prioriteras. Det viktiga är att den modell som väljs också fungerar i praktiken och att modellen föranleder så lite byråkrati som möjligt.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen och klimatförändringen är två stora utmaningar som vi tampas med just nu. Vi har, som nation och som del av EU, varit tvungna att fatta politiska beslut i båda frågorna och nu måste vi ta en närmare titt på hur dessa beslut skall tolkas gällande vår naturresurspolitik.

För att vi i Finland också i framtiden ska kunna ha det ekonomiskt bra måste vi hitta nya möjligheter för affärsverksamhet inom exempelvis naturresurserna. Därför måste satsningar göras på samarbete, kommunikation och information förutom inom förvaltningen också utåt till, och med, aktörer inom näringslivet och medborgarsamhället.

Utmaningen hittar vi i miljön, eller också ekosystemtjänsterna, som står i fokus i redogörelsen. Naturresurserna måste utnyttjas på ett hållbart sätt så att miljön inte överbelastas.

Allt nytt som tillförs vår jord är det som växer, som kommer via fotosyntesen med hjälp av solen. All egentlig tillväxt är biologisk, även den ekonomiska tillväxten. All övrig verksamhet är rundgång eller exploatering. Därför är kretsloppstänkandet en förutsättning för hållbar verksamhet.

Detta är välbekanta fakta för jordbrukarna men tillämpningen gäller all mänsklig verksamhet. Det är en sanning som är viktig att hålla i minnet när vi talar om naturresurser, ekonomi och näringslivet.
Slutna kretslopp, minskade koldioxidutsläpp, material- och energieffektivitet bör eftersträvas inom allt näringsliv. Naturresurspolitiken och – ekonomin kan vara en viktig källa för såväl den nationella som den lokala välfärden, för minskningen av växthusgasutsläpp och avfall, för tryggandet av den nationella försörjningsberedskapen och för att öka omvärldens uppskattning för finsk expertis i naturresursfrågor.

Det finns många finländska kretsloppsfrågor som kräver en lösning. Som ett exempel vill Svenska riksdagsgruppen lyfta fram gödsling av skog med aska. Redan våren 2006 i samband med behandlingen av lagen om gödselfabrikat konstaterade riksdagen att det varje år uppstår hundratusentals ton trä- och torvaska vid förbränning i energianläggningar, och att försök visat att om man engångsgödslar skog med denna högklassiga aska ökar trädtillväxten i årtionden framöver. Detta är ett utmärkt exempel på kretsloppstänkande.

Snart fem år senare deponeras fortfarande så gott som all aska på avstjälpningsplatser och skogen gödslas med handelsgödsel framställt av fossila bränslen. Detta på grund av svag och bristfällig lagstiftning som inte beaktar att gränsvärden för exempelvis tungmetallinnehåll för ett gödselmedel som används årligen inte behöver vara densamma för gödsel som används vart 40:e eller 80:e år!

Vi måste proaktivt gå in för en förvaltnings- och handlingsmodell som är knuten till såväl den ekonomiska politiken, miljöpolitiken, klimat- och energipolitiken som utbildningspolitiken.
Samtidigt måste lagstiftningen, planeringen av markanvändningen, miljökonsekvensbedömningen, tillståndsförfaranden och förvaltningspraxis stödja redogörelsens målsättningar, annars drar vi undan mattan för en verklig naturresursekonomi, som kan stöda hela samhällets välfärd.

Ser vi till förvaltningspraxis hittar vi exempel där det finns mycket att förbättra. Det är välbekant att till exempel miljöförvaltningens nog så viktiga arbete för en hållbar utveckling, ofta uppfattas som stelbent eller bakåtsträvande för samhällsutvecklingen. Att skärgårdsbefolkningen som i decennier och sekler levt i samklang med sin omgivning får begränsningar i sin yrkesutövning och i sin rörelsefrihet på grund av skyddsprogram och fredningar är exempel på detta.

Motsättningarna är så gott som alltid konstruerade och beror på dålig kommunikation och bristfällig förvaltning. Kanske en del av de ovannämnda bekymren också kan lösas genom bättre koordinering mellan ministerier och förvaltningar.

Vatten, den viktigaste naturresursen som finns, har ett eget kapitel i redogörelsen. Det konstateras att i synnerhet rent vatten blir en ännu större bristvara i framtiden globalt sett.

Grundvattenskyddet i vårt land är generellt sett bra men såväl lagstiftningen som förvaltningen är splittrad och det innebär problem för både markanvändning och rättssäkerheten. Vi har också stora utmaningar kvar när det gäller vattenkvaliteten i våra insjöar och framför allt i Östersjön.

Naturresursredogörelsen är en bra inledning till att sammanföra politik som gäller bioekonomi, mineralekonomi och vattenhushållningen. Finland har tillgång till betydande naturresurser och således är det bara naturligt att en ny politik som tar fasta på deras användning tas fram. Den absolut viktigaste behållningen av redogörelsen är att den visar på behovet av bättre koordinering och samarbete över sektorgränser.

 

 

Gruppanförandet hölls 8.12.2010 av riksdagsledamot Mats Nylund

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00