Gruppanförande 8.12.2010

09.12.2010 kl. 10:33
Gruppanförande om naturresursredogörelsen

Finland har alla förutsättningar för att vara en global föregångare i frågor om naturresurser. För att vi skall nå den positionen och målsättningen måste både sektorspecifika och sektoröverskridande konkreta åtgärder vidtas, och detta utgående från de riktlinjer som ställts upp och de beslut som fattats.

Vi lyckas med att producera nationellt mervärde och välbefinnande utifrån våra naturresurser för framtida generationer endast ifall att de ministerier som ansvarar för användningen av naturresurser och övrig förvaltning ifråga drar åt samma håll.

Naturresurserna ger oss ett mervärde som vi byggt upp vårt lands välfärd och nationalekonomi på. Det är av stor vikt att vi nu skapar en fungerande organisation kring naturresurspolitiken och – ekonomin och får ett helhetsperspektiv på dessa. Ett organ på hög nivå som rapporterar direkt till statsministern kan vara ett alternativ. Vad gäller förslaget att sammanslå det ekonomiska rådet och rådet för naturresurser anser Svenska riksdagsgruppen att koordinering och samarbete mellan de två organen bör prioriteras. Det viktiga är att den modell som väljs också fungerar i praktiken och att modellen föranleder så lite byråkrati som möjligt.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen och klimatförändringen är två stora utmaningar som vi tampas med just nu. Vi har, som nation och som del av EU, varit tvungna att fatta politiska beslut i båda frågorna och nu måste vi ta en närmare titt på hur dessa beslut skall tolkas gällande vår naturresurspolitik.

För att vi i Finland också i framtiden ska kunna ha det ekonomiskt bra måste vi hitta nya möjligheter för affärsverksamhet inom exempelvis naturresurserna. Därför måste satsningar göras på samarbete, kommunikation och information förutom inom förvaltningen också utåt till, och med, aktörer inom näringslivet och medborgarsamhället.

Utmaningen hittar vi i miljön, eller också ekosystemtjänsterna, som står i fokus i redogörelsen. Naturresurserna måste utnyttjas på ett hållbart sätt så att miljön inte överbelastas.

Allt nytt som tillförs vår jord är det som växer, som kommer via fotosyntesen med hjälp av solen. All egentlig tillväxt är biologisk, även den ekonomiska tillväxten. All övrig verksamhet är rundgång eller exploatering. Därför är kretsloppstänkandet en förutsättning för hållbar verksamhet.

Detta är välbekanta fakta för jordbrukarna men tillämpningen gäller all mänsklig verksamhet. Det är en sanning som är viktig att hålla i minnet när vi talar om naturresurser, ekonomi och näringslivet.
Slutna kretslopp, minskade koldioxidutsläpp, material- och energieffektivitet bör eftersträvas inom allt näringsliv. Naturresurspolitiken och – ekonomin kan vara en viktig källa för såväl den nationella som den lokala välfärden, för minskningen av växthusgasutsläpp och avfall, för tryggandet av den nationella försörjningsberedskapen och för att öka omvärldens uppskattning för finsk expertis i naturresursfrågor.

Det finns många finländska kretsloppsfrågor som kräver en lösning. Som ett exempel vill Svenska riksdagsgruppen lyfta fram gödsling av skog med aska. Redan våren 2006 i samband med behandlingen av lagen om gödselfabrikat konstaterade riksdagen att det varje år uppstår hundratusentals ton trä- och torvaska vid förbränning i energianläggningar, och att försök visat att om man engångsgödslar skog med denna högklassiga aska ökar trädtillväxten i årtionden framöver. Detta är ett utmärkt exempel på kretsloppstänkande.

Snart fem år senare deponeras fortfarande så gott som all aska på avstjälpningsplatser och skogen gödslas med handelsgödsel framställt av fossila bränslen. Detta på grund av svag och bristfällig lagstiftning som inte beaktar att gränsvärden för exempelvis tungmetallinnehåll för ett gödselmedel som används årligen inte behöver vara densamma för gödsel som används vart 40:e eller 80:e år!

Vi måste proaktivt gå in för en förvaltnings- och handlingsmodell som är knuten till såväl den ekonomiska politiken, miljöpolitiken, klimat- och energipolitiken som utbildningspolitiken.
Samtidigt måste lagstiftningen, planeringen av markanvändningen, miljökonsekvensbedömningen, tillståndsförfaranden och förvaltningspraxis stödja redogörelsens målsättningar, annars drar vi undan mattan för en verklig naturresursekonomi, som kan stöda hela samhällets välfärd.

Ser vi till förvaltningspraxis hittar vi exempel där det finns mycket att förbättra. Det är välbekant att till exempel miljöförvaltningens nog så viktiga arbete för en hållbar utveckling, ofta uppfattas som stelbent eller bakåtsträvande för samhällsutvecklingen. Att skärgårdsbefolkningen som i decennier och sekler levt i samklang med sin omgivning får begränsningar i sin yrkesutövning och i sin rörelsefrihet på grund av skyddsprogram och fredningar är exempel på detta.

Motsättningarna är så gott som alltid konstruerade och beror på dålig kommunikation och bristfällig förvaltning. Kanske en del av de ovannämnda bekymren också kan lösas genom bättre koordinering mellan ministerier och förvaltningar.

Vatten, den viktigaste naturresursen som finns, har ett eget kapitel i redogörelsen. Det konstateras att i synnerhet rent vatten blir en ännu större bristvara i framtiden globalt sett.

Grundvattenskyddet i vårt land är generellt sett bra men såväl lagstiftningen som förvaltningen är splittrad och det innebär problem för både markanvändning och rättssäkerheten. Vi har också stora utmaningar kvar när det gäller vattenkvaliteten i våra insjöar och framför allt i Östersjön.

Naturresursredogörelsen är en bra inledning till att sammanföra politik som gäller bioekonomi, mineralekonomi och vattenhushållningen. Finland har tillgång till betydande naturresurser och således är det bara naturligt att en ny politik som tar fasta på deras användning tas fram. Den absolut viktigaste behållningen av redogörelsen är att den visar på behovet av bättre koordinering och samarbete över sektorgränser.

 

 

Gruppanförandet hölls 8.12.2010 av riksdagsledamot Mats Nylund

Svenska riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35