PRESSMEDDELANDE: Lagförslaget om inmatningstariffer slutbehandlad i riksdagen
Nu har riksdagen behandlat lagförslaget om stöd till produktion av el från förnyelsebara källor (RP 152/2010). Ärendets behandling avslutades i plenum på fredag kväll 10 december. I sitt anförande lyfte Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér upp riksdagsutskottens stöd för att Åland skulle omfattas av tariffsystemet, och att det nu lagts en grund för att parterna (staten och landskapsregeringen) ska kunna komma till en för båda sidor optimal lösning. Ekonomiutskottets vice ordförande Mauri Salo deltog i diskussionen och påpekade att ekonomiutskottet i sitt utlåtande framfört att frågan om Ålands inkludering i tariffsystemet skall nu vidare utredas.
Lagförslaget (RP 152/2010) är en del av genomförandet av EG-direktivet (2009/28/EG) om främjandet av användningen av förnybara energikällor. Finland har förbundit sig till att öka andelen av förnybar energi till 38 procent innan år 2020. För att nå målen förutsätts det att ett nytt stödsystem måste införas för elproduktionen. Lagförslaget har beretts av arbets- och näringsministeriet och avsikten är att det nya stödsystemet träder i kraft vid ingången av 2011.
Elisabeth Nauclérs anförandeåterges nedan:
Elisabeth Nauclér /r: Ärade herr talman! Ingen har väl vid det här laget missat att det blåser mycket på Åland och att Åland har många vindkraftverk och kan tänka sig att bygga fler. Det har varit stor uppståndelse och mycket tidningsskriverier, och helt i onödan skulle jag vilja påstå.
När ålandsfrågan avgjordes av Nationernas förbund i Genève 1921 skapades ett särskilt organ med två representanter utsedda av Finlands regering och två av Ålands lagting, och som ordförande fungerar en person som är utsedd av Finlands president på förslag av Ålands lagtings talman, med andra ord ett organ som har båda sidors förtroende. Detta organ är högsta uttolkare av självstyrelselagen och är för övrigt ett organ som man tagit modell efter runt om i världen.
Detta organ kallas Ålandsdelegationen och hade klart och enigt sagt att det var möjligt för statsmakten att bevilja det stöd det här är frågan om. Ålandsdelegationen hade också sagt att det kan ske genom en överenskommelseförordning och det är upp till parterna att komma överens. Eftersom det var en enig Ålandsdelegation fann inte justitieministeriet någon anledning att gå vidare med ärendet till högsta domstolen, vilket hade varit möjligt.
Trots det kom det en proposition till riksdagen som klart sade att en elproducent på Åland med hänvisning till självstyrelselagen inte kan komma i fråga för stöd. Åland fick 1921 också en rätt att klaga till ett internationellt organ, men den möjligheten har senare tagits bort, men man kan anta att det här är ett fall som skulle ha gått till permanenta domstolen i Haag om möjligheten funnits kvar.
Det som är särskilt problematiskt i det här sammanhanget är att den skyldighet för parterna, staten och landskapet, om att samråda inte följts. Eftersom EU inte känner självstyrda områden så blir Åland bundet av Finlands åtaganden. I det här fallet ett EU direktiv som förutsätter att Åland ingår i Finlands nationella handlingsplan, trots att det alltså är frågan om åländsk lagstiftningsbehörighet.
Efter några problematiska fall ändrades självstyrelselagen 2004 och fick en särskild bestämmelse om samråd. Det är alltså inte ett vanligt hörande utan ett samråd. Man kan alltid diskutera vad det innebär och det hade jag gärna sett att grundlagsutskottet hade fört ett resonemang om, men oavsett att så inte skett så kan man slå fast att de kontakter man haft i det här ärendet inte når upp till den nivå som krävs för att det ska betraktas som samråd.
Skulle då verkligen Åland bli skyldigt att betala om det utdömdes ett skadestånd? Skulle Bryssel verkligen skicka en räkning till Åland? Den frågan har det spekulerats i. Om räkningen i detta teoretiska resonemang skulle skickas från Bryssel eller Helsingfors eller om den alls skulle skickas, det låter jag vara osagt, men så mycket kan i alla fall sägas som att självstyrelelagen ändrades 2004 just i syfte att lösa en sådan här situation om den skulle uppkomma.
Enligt 59 d § i självstyrelselagen ska Åland ta sitt ansvar och det finns också regler för vad man ska göra om man inte kan enas. Det om något visar att möjligheten ansetts som sannolik. Nu har paragrafen som tur är inte behövt tilllämpas, men den finns där som ett bevis på hur det skulle kunna gå.
Nu har, herr talman, grundlagsutskottet upprepat Ålandsdelegationens åsikt, miljöutskottet har konstaterat att vindförhållandena på Åland är utomordentliga och en del av vindkraften därför kunde produceras där. Jord- och skogsbruksutskottet har sagt att eftersom vindförhållandena i landskapet Åland är mycket gynnsamma för produktion av vindkraft måste vindkraften även stödjas där. Ekonomiutskottet har sedan i sitt betänkande sammanfattat de övriga utskottens synpunkter och lagt grunden för att parterna ska kunna komma till en för båda sidor optimal lösning. Jag tror inte att det finns mycket mer att utreda innan det verkliga samrådet leder till ett resultat.
Nu har allt ställts till rätta av en förnuftig riksdag och det kan jag bara tacka för. Synd bara att vi varit så många som lagt ned så mycket tid på någonting som varit ganska klart från början. Förhoppningsvis har vi lärt oss något av den här övningen och får inte fler sådana propositioner till riksdagen.
Protokollet:
http://fakta.eduskunta.fi/faktatmp/utatmp/akxtmp/ptk_129_2010_ke_p_6.shtml
Ärendets behandling i riksdagen:
