Språk i motvind?

19.12.2010 kl. 07:57
Under en längre tid har man jobbat med att förnya timfördelningen i den grundläggande utbildningen. En arbetsgrupp med representanter från alla partier och från utbildningsväsendet kom med ett reformförslag i juni. I det förslaget fanns bland annat drama och etik med som nya ämnen. Gymnastiktimmarna skulle bli fler, liksom konst och hantverk.

Dessutom skulle språkundervisningen tidigareläggas så att man skulle läsa ett första språk redan från och med andra årskursen och ett andra från och med sjätte klassen. Det skulle i praktiken ha inneburit att svenskaundervisningen i de flesta finska skolor skulle ha tidigarelagts med ett år. Enligt detta förslag skulle också antalet årsveckotimmar ha utökats något – vi ligger trots allt en bra bit under det europeiska snittet.

Alla dessa förslag hade stötts och blötts under en lång tid och det fanns ett rätt stort samförstånd kring dem. Förslagen backades också starkt upp av undervisningsminister Henna Virkkunen. Under hösten har reformen urvattnats mer och mer. Detta till följd av missnöje från vårt största parti, Centern. Denna vecka visar det sig att reformen helt förfaller och att det blir en fråga för den nya regeringen. Oansvarigt kan man tycka – och onödigt att låta en så länge beredd reform falla i valpopulistiska utspel. Man kan endast spekulera i orsakerna.

Att en skolreform som ger svenskan ett visst flankstöd förfaller får en att undra. Resultatet av reformen skulle ha varit en bibehållen obligatorisk svenska för alla och dessutom en tidigareläggning av starten även om antalet timmar totalt inte skulle ha ökat. Är motståndet mot denna reform ett uttryck för det allt hårdare språkklimat som börjat råda? Eller är det ett resultat av statsministerns besvikelse över att Karleby och Mellersta Österbotten i regionförvaltningsreformen fördes söderut mot Vasa och Seinäjoki istället för norrut mot Uleåborg? Är det faktum att hon söker stöd hos den ryska premiärministern Putin för att ryskan skall ersätta svenskan vid östgränsen ett uttryck för ett motstånd mot svenskan eller är det bara en tillfällighet?

Språkklimatet har hårdnat. Det är helt klart. Samtidigt hoppas jag att detta är ett billigt steg i partiernas profilering inför nästa val snarare än en genomgående trend. Vi varken behöver eller vill ha en uppblossande språkstrid. Istället borde vi inse att vi alla är finländare – finländare som vill detta lands bästa – tillsammans. Vi är ett för litet land för att ha råd att splittras av inre problem. Istället vinner vi alla i längden på att vara språkkunniga, välutbildade och konkurrenskraftiga. Och det klarar vi av att vara på två språk, svenska och finska. Det har nämligen detta land varit från allra första början och det är en stor del av vår nationella identitet och kultur. Jag hoppas vi alla kan vara överens om att jobba för att fortsätta vara just detta.

Och till sist, God Jul och Gott Nytt År till alla läsare!

 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Gruppanförande 13.4

Gruppanförande i debatten om statsrådets redogörelse om ramar för statsfinanserna
13.04.2010 kl. 16:25

Gruppanförande 8.4

Gruppanförande i responsdebatten om regeringens redogörelse om läget i Afganistan och Finlands deltagande i ISAF-operationen
09.04.2010 kl. 09:25

Gruppanförande 7.4

Regeringens förslag till tilläggsbudget
07.04.2010 kl. 17:00

Gruppanförande 18.2

Gruppanförande i debatten i anledning av regeringens redogörelse om Afghanistan
19.02.2010 kl. 09:20

Gruppanförande 9.2

Gruppanförande i riksdagsdebatten i anledning av statsministerns meddelande om regeringens politik
09.02.2010 kl. 13:45

Gruppanförande i responsdebatten om statsbudgeten för år 2010

Äntligen syns det ljus i ändan av tunneln! Enligt färska uppgifter från Statistikcentralen har bruttonationalprodukten svängt till tillväxt under årets tredje kvartal. Det samma gäller åtta av Finlands tio viktigaste exportländer. Men där slutar de goda nyheterna för dagen.
14.12.2009 kl. 13:45

Statsrådets redogörelse om kommun- och servicestrukturreformen

Kommun- och servicestrukturreformen är en av de viktigaste strukturpolitiska förändringsprocesserna som detta land någonsin upplevt. Samtidigt är den ett av denna regerings viktigaste projekt. Det innebär samtidigt att denna redogörelse är av största vikt och vi måste noggrant avväga hur vi ska fortsätta och förädla denna process. De problem som uppstått i reformen måste samtidigt tas på största allvar!
24.11.2009 kl. 15:05