Riksdagen ansvarar för budgeten

12.01.2011 kl. 13:41
I VN:s ledare den 30.12 om statsbudgeten sällar sig Tommy Westerlund till dem som anser att riksdagen fungerar som en gummistämpel och att utskottsbehandlingen är onödig eftersom riksdagens ändringar är så små.

Jag delar inte den uppfattningen. Under två riksdagsperioder har jag representerat Svenska riksdagsgruppen i finansutskottet och har därför en lång erfarenhet av budgetbehandlingens goda och dåliga sidor. Det är riksdagens skyldighet att noggrannt sätta sig in i statsbudgeten. Ansvaret minskar inte av att de senaste regeringarna under regeringsförhandlingarna i stora drag kommit överens om budgetramarna. Det stämmer att de små ändringarna beror på att vi under en längre tid haft majoritetsregeringar som lätt kan driva igenom sina förslag i riksdagen. Till den delen skiljer sig budgeten inte från lagpropositioner. Oberoende av regeringsbas har man under många år ansett att överenskomna budgetramar skapar stabilitet på lång sikt för vårt lands ekonomi. Regeringspartierna påverkar budgetens innehåll redan under beredningen och därför är det naturligt att riksdagens förändringar är rätt små. Men trots det har riksdagen den slutliga budgetmakten.

Det är regeringspartierna som kommer överens om förändringarna till regeringens budget-förslag och den utskottsansvariga för riksdagsgruppen som förhandlar. Som förhandlare kan jag konstatera att det inte alls är en självklarhet att skärgårdstrafiken varje år får sina anslag i riksdagen. Men det är ett gott exempel på en viktig verksamhet som Svenska riksdagsgruppen bevakar.

Summorna som läggs till är ofta små och kan förefalla obetydliga men de har trots det en stor betydelse. Texterna i budgetbetänkandet är också viktiga. Som ett belysande exempel kan jag nämna satsningarna på den svenska barnträdgårdslärarutbildningen i södra Finland. Under förra riksdagsperioden lade vi till extra anslag för en utlokaliserad, kompetensgivande barnträdgårdlärarutbildning i Helsingfors, eftersom bristen på behöriga barnträdgårdslärare särskilt i huvudstadsregionen är enorm. Under den här riksdagsperio-den fick Åbo Akademi år 2009 ett anslag för att på nytt ordna en kompetensgivande utbildning i huvudstadsregionen och yrkeshögskolan Arcada fick dessutom ett anslag för att i samarbete med Helsingfors Universitet planera en helt ny grundutbildning. I betänkandet för år 2010 påpekade finansutskottet att utbildningen bör inledas år 2011 och i budgeten för år 2011 riktade finansutskottet ett extra anslag till Helsingfors Universitet och Åbo Akademi som tillsammans hösten 2011 startar den nya, efterlängtade utbildningen i Helsingfors. Utan riksdagens påtryckning skulle grundutbildningen inte ha förverkligats.

Westerlund konstaterar att budgetbehandlingen är tidsödande. Han talar om “budgetteater”. Så kan det ibland också kännas för oss riksdagsledamöter. Före julpausen röstar vi nämli-gen om oppostionens motförslag. Omröstningarna räcker många timmar. Resultatet är givet i förväg eftersom regeringspartierna håller fast vid förhandlingsresultatet. Jag försvarar förfarandet eftersom det är ett uttryck för demokrati att oppositionen har en rättighet att föra fram sitt alternativ.

Summa summarum, en översikt av budgetarbetet är välkommen, men den bör också omfatta ministerierna. För det är fel att finansministeriet envist år efter år stryker de tillägg som riksdagen lagt till. Min gissning är att det inte är möjligt att göra stora förändringar i riksdagens budgetbehandling utan att försvaga demokratin och riksdagens rätt till insyn i statsfinanserna. I grund och botten är en stabil parlamentarism en värdefull sak som inte för all framtid kan tas som en självklarhet.

Insändare, publicerad i Västra Nyland 11.1.2011

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsministerns upplysning om målen för Finlands EU-ordförandeskap

I vilket tillstånd är EU när Finland tar över stafettpinnen från Österrike den 1 juli? Intrycket är att tyngd-punkterna i EU kommer att ligga dels vid ett effektivare bruk av existerande regler, dels vid utrikesrelatio-nerna samt vid energi, men också rättsliga och inrikesfrågor. Mera verkställighet än lagstiftning, mera utrikesrelationer än förlikningar med Europaparlamentet.
21.06.2006 kl. 00:00

Riksdagens 100- årsjubileumssession

I medlet av 1800-talet började drömmen om ett fritt Finland ta sin form. Tankar blev till ord. Runeberg, Topelius, Snellman, Cygnaeus, Lönnroth och Castren personifierade denna utveckling. På olika sätt bidrog de tillsammans till att Finlands folk fick en gemensam nationalanda som blev en förutsättning för självständigheten några decennier senare.
01.06.2006 kl. 00:00

Remissdebatt om regeringens handikappolitiska redogörelse

Att födas som handikappad i Finland innebär inte ett liv i misär som i så många andra länder. Den nordiska välfärdsmodellen har för längre sedan omfattat de handikappade. Det betyder ändå inte att vi skulle ha nått en godtagbar nivå på servicen. Handikappvården är i Finland inte på samma goda nivå som i de andra nordiska länderna. Personlig assistans och utnyttjande av modern teknologi tryggar inte normalitet i livet på samma sätt som i våra grannländer.
16.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatt om budgetramarna för åren 2007-2011

Den sittande regeringen har nu presenterat sina sista budgetramar för denna period. Betyget är minst sagt nöjaktigt. För statsfinansernas del måste betyget bli berömligt, sade Eva Biaudet.
15.05.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00