Jag delar inte den uppfattningen. Under två riksdagsperioder har jag representerat Svenska riksdagsgruppen i finansutskottet och har därför en lång erfarenhet av budgetbehandlingens goda och dåliga sidor. Det är riksdagens skyldighet att noggrannt sätta sig in i statsbudgeten. Ansvaret minskar inte av att de senaste regeringarna under regeringsförhandlingarna i stora drag kommit överens om budgetramarna. Det stämmer att de små ändringarna beror på att vi under en längre tid haft majoritetsregeringar som lätt kan driva igenom sina förslag i riksdagen. Till den delen skiljer sig budgeten inte från lagpropositioner. Oberoende av regeringsbas har man under många år ansett att överenskomna budgetramar skapar stabilitet på lång sikt för vårt lands ekonomi. Regeringspartierna påverkar budgetens innehåll redan under beredningen och därför är det naturligt att riksdagens förändringar är rätt små. Men trots det har riksdagen den slutliga budgetmakten.

Det är regeringspartierna som kommer överens om förändringarna till regeringens budget-förslag och den utskottsansvariga för riksdagsgruppen som förhandlar. Som förhandlare kan jag konstatera att det inte alls är en självklarhet att skärgårdstrafiken varje år får sina anslag i riksdagen. Men det är ett gott exempel på en viktig verksamhet som Svenska riksdagsgruppen bevakar.

Summorna som läggs till är ofta små och kan förefalla obetydliga men de har trots det en stor betydelse. Texterna i budgetbetänkandet är också viktiga. Som ett belysande exempel kan jag nämna satsningarna på den svenska barnträdgårdslärarutbildningen i södra Finland. Under förra riksdagsperioden lade vi till extra anslag för en utlokaliserad, kompetensgivande barnträdgårdlärarutbildning i Helsingfors, eftersom bristen på behöriga barnträdgårdslärare särskilt i huvudstadsregionen är enorm. Under den här riksdagsperio-den fick Åbo Akademi år 2009 ett anslag för att på nytt ordna en kompetensgivande utbildning i huvudstadsregionen och yrkeshögskolan Arcada fick dessutom ett anslag för att i samarbete med Helsingfors Universitet planera en helt ny grundutbildning. I betänkandet för år 2010 påpekade finansutskottet att utbildningen bör inledas år 2011 och i budgeten för år 2011 riktade finansutskottet ett extra anslag till Helsingfors Universitet och Åbo Akademi som tillsammans hösten 2011 startar den nya, efterlängtade utbildningen i Helsingfors. Utan riksdagens påtryckning skulle grundutbildningen inte ha förverkligats.

Westerlund konstaterar att budgetbehandlingen är tidsödande. Han talar om “budgetteater”. Så kan det ibland också kännas för oss riksdagsledamöter. Före julpausen röstar vi nämli-gen om oppostionens motförslag. Omröstningarna räcker många timmar. Resultatet är givet i förväg eftersom regeringspartierna håller fast vid förhandlingsresultatet. Jag försvarar förfarandet eftersom det är ett uttryck för demokrati att oppositionen har en rättighet att föra fram sitt alternativ.

Summa summarum, en översikt av budgetarbetet är välkommen, men den bör också omfatta ministerierna. För det är fel att finansministeriet envist år efter år stryker de tillägg som riksdagen lagt till. Min gissning är att det inte är möjligt att göra stora förändringar i riksdagens budgetbehandling utan att försvaga demokratin och riksdagens rätt till insyn i statsfinanserna. I grund och botten är en stabil parlamentarism en värdefull sak som inte för all framtid kan tas som en självklarhet.

Insändare, publicerad i Västra Nyland 11.1.2011