ÖSP – förbund i rörelse

24.01.2011 kl. 10:06
Hälsningsanförande ÖSP:s 75-årsjubileum sammandrag 22.01.2011

 

Bondens yrke är det viktigaste i världen och ÖSP är vårt redskap för att befrämja medlemmarnas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Det är vi tillsammans som utgör grunden för det österbottniska jordbrukets intressebevakning.

För drygt 75 år sedan samlades de österbottniska jordbrukarna till möte på olika ställen i Österbotten och beslöt gemensamt att skapa ett producentförbund för att bevaka sina intressen. Signaturen E.S. skrev i en artikel i Jakobstads Tidning en vecka innan det första möte hölls ”Jordbrukarna kan inte utan en fast organisation försvara sina intressen i en situation där världsutvecklingen uppreser hinder för näringsutvecklingen”. Texten kunde lika gärna vara skriven idag. Modernäringen, den näring som föder hela jordens befolkning har fortfarande samma utsatta läge.

För 75 år sedan var det massproduktion och standardisering som förändrade omgivningen. Något år senare var det kriget med ransonering och prisreglering. Efter det följde kolonisationen av dem som förlorat sina gårdar och tvingats bort från sin hembygd i och med krigsslutet.

Ännu i början på 1950-talet fick varannan finländare sin inkomst från jordbruket. Idag är det bara någon procent av befolkningen som håller resten med mat. Därefter följde den stora samhällsomvälvningen med stark industrialisering, generalstrejk och massflytt från landsbygden in till städerna och för först gången hade vi för mycket mat. Åkerpaketering präglade landsbygden.

1970-talet förde med sig energikris, ökad livsmedelsimport och en växande miljömedvetenhet där ofta jordbruket har fått fungera som syndabock.

En av de riktigt stora förändringarna, Finlands EU-medlemskap, förändrade över en natt såväl marknad som stödsystem.

Betecknande för hela den period som förbundet verkat är förmågan att leva i tiden. Såväl de förtroendevalda som tjänstemännen har analyserat tidsandan och anpassat verksamheten och intressebevakningen till omgivningen. ÖSP har under hela sin 75-åriga historia, i olika tidsepoker, lyssnat på budskapet från sina medlemmar, fört fram deras krav till beslutsfattarna och utan minsta tvivel påverkat det samhälle vi levt till gagn för uppdragsgivarna.

Grunden till detta lades redan från starten. Starka bondeledare med rikspolitisk förankring initierade den fackliga organiseringen och var med och startade upp verksamheten. Det har gett ÖSP en unik position i den finländska lantbrukspolitiken med ett inflytande som vida överskrider antalet medlemmar. Jag har under ett par decennier följt både ÖSP:s och övriga producentförbunds verksamhet på nära håll. Jag har ofta noterat att det finns en skillnad i infallsvinkel till politiska frågor. ÖSP:s infallsvinkel är alltid först nationell, med andra ord ställs frågan vad betyder detta för Finlands jordbruk och hur löses frågan på bästa sätt? Efter den analysen står det oftast betydligt klarare hur frågan ska hanteras ur österbottnisk synvinkel. Många producentförbund börjar oftast sin analys utgående från sitt förbunds egen situation och bortser från situationen nationellt och har därför betydligt svårare att få sina förslag till beslut.

ÖSP:s styrka har alltid hämtat sin kraft från medlemskårens aktivitet och det arbete som utförs i lokalavdelningarna. Trots att bönderna och växthusodlarna minskar kraftigt i antal, och därigenom också vårt medlemsantal, så har organisationen upprätthållit sin livskraft och alltid svarat på de utmaningar som den förändrade omgivningen innebär.

Trots stora utmaningar med lönsamheten, överstor arbetsbörda och låga marknadspriser har det österbottniska jordbruket inte bara behållit sin andel av Finlands livsmedelsproduktion utan också ökat den. Vi är ledande i landet när det gäller produktion av växthusgrönsaker och mycket starka i potatisproduktionen. Vi har en ytterst kvalitativ spannmålsodling och husdjursproduktionen, både mjölk och kött, har starka fästen i vårt verksamhetsområde.

De kommande åren kommer också att medföra stora förändringar. Den största är jordens växande befolkning. Vi prognostiseras vara 9,2 miljarder år 2050. Trots att spannmålsproduktionen globalt har ökat kraftigt har den per person räknat minskat ända sedan 1980-talet. Allt talar för att vi tyvärr kommer att få se många så kallade matkriser de närmaste åren med kraftiga prisvariationer och ökad svält i de allra fattigaste länderna. Efterfrågan på mat kommer att öka kraftigt och all den areal som lämpar sig för matproduktion ska också hållas i bruk och kunskapen bibehållas. De österbottniska producenterna står redo.

Vi lever i den stora förändringens tid. Den österbottniska bonden har alltid anpassat sig till omvärldens förändringar och kommer att göra det i framtiden också. Det är en hederssak för ÖSP att var med och skapa förutsättningar för det. ÖSP är ett förbund i rörelse!

Mats Nylund, förbundsordförande för ÖSP

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Jubileumsplenum Finland 90 år

I medlet av 1800-talet, för snart 150 år sedan började tanken på ett fritt och självständigt Finland ta form, men det dröjde som vi vet ännu ett halvsekel förrän tanken blev konkretiserad. Vi har nyligen firat riksdagens, den moderna folkrepresentationens i Finland, 100-års jubileum och nu är det dags att högtidlighålla våra 90 år av självständighet.
05.12.2007 kl. 14:45

Regeringens redogörelse om nödcentralsreformen

När man läser statsrådets redogörelse om nödcentralsreformen får man lätt den bilden att eftersom reformen var nödvändig så fungerar den – men också att de nya nödcentralerna skulle fungera ännu bättre, och vara ännu mer produktiva och kostnadseffektiva om de bara vore större. Jag skulle egentligen redan i detta skede vilja ställa en fråga om hur många nödcentraler statsrådet anser att vi klarar oss med i Finland, men vet också att svaret på den frågan får vi först om något år. I slutet på 1990-talet fanns det 34 kommunala nödcentraler medan polisen hade 23 alarmeringscentraler. Man kan fråga sig hur många centraler vi totalt kommer att ha efter denna reform. Räcker 10 eller blir det ännu färre?
04.12.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om uppdateringen av Finlands stabilitetsprogram

Den offentliga ekonomin i Finland står inför stora utmaningar. Befolkningen blir äldre medan den arbetsföra befolkningen – och således tillgången på arbetskraft – minskar. De åtgärder som regeringen och övriga offentliga aktörer kan vidta för att korrigera situationen är endast en del i det större sammanhang där även den ekonomiska utvecklingen i världen spelar en roll.
17.12.2007 kl. 12:35

Lagen om tryggande av patientsäkerheten (2. behandlingen)

Det sades redan i samband med första behandling tidigare i veckan, men jag säger det igen: Patientsäkerhetslagen är svår eftersom rätt ställs mot rätt; rätten till liv och hälsa ställs mot rätten till arbetskonflikter. Det är klart att dessa båda rättigheter är viktiga grundpelare i vårt välfärdssamhälle. Vi litar på att våra rättigheter används på ett sådant sätt att enskilda medborgares liv och hälsa inte är i fara. Så har det också fungerat hittills, också i alla arbetsmarknadskonflikter inom vårdsektorn.
16.11.2007 kl. 00:00

Gruppanförande om Finlands internationella militära insatser

Gruppanförande
13.11.2007 kl. 14:50

Statsrådets redogörelse om internationell krishantering

Då vi reviderade vår krishanteringslag för drygt ett och ett halvt år sedan var många skeptiska till att Finland skulle delta i EU-operationer. Man var då rädd för att EU och FN av någon anledning skulle ha olika målsättningar. I dagens läge kan vi konstatera hur sammanflätat krishanteringsmålen är inom dessa båda organisationer. Detta visar även statsrådets redogörelse.
13.11.2007 kl. 15:16

Interpellation om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal

Oppositionens första interpellation under denna valperiod innehåller inte mycket nytt; oppositionen väljer att rikta in sig på redan bekanta frågeställningar som diskuterades redan under förra perioden. Trots att oppositionen påstår att interpellationen handlar om kvaliteten i vård och omsorg och tillgången på yrkesutbildad personal är det lätt att inse att interpellationen egentligen handlar om vårdsektorns löner.
03.10.2007 kl. 10:37