Skatterna är på allas läppar för tillfället. Statsbudgeten ska balanseras och förändringar i beskattningen kommer att vara en av största frågorna inför det kommande valet och regeringsförhandlingarna. Diskussionen startade på allvar när understatssekreterare Hetemäkis arbetsgrupp presenterade sitt betänkande i slutet av förra året. I stort sett är alla överens om att vi står inför stora förändringar, dels i och med den svåra ekonomiska situationen med den ökande statsskulden dels med den demografiska förändringen.
 

Kort kan man säga att arbetsgruppens förslag innebär att konsumtion kommer att beskattas hårdare och att inkomstkatten lindras. Energiskatten har redan höjts och det är mycket troligt att mervärdesskatten höjs oberoende regeringsbas. Däremot är jag inte alls lika säker på om den nya regeringen kommer att sänka inkomstskatten speciellt mycket, åtminstone inte på kort sikt.
 

Linjedragningen är inte helt fel. Finlands välfärd bygger på arbete och att sporra till det är alltid bra. Principen att beskatta konsumtion är inte heller fel, den som konsumerar mycket ska alltså betala mera skatt. Däremot står det klart redan nu att en sådan förändring blir besvärlig för vissa grupper. När konsumtionsbeskattningen höjs drar låginkomsttagarna, barnfamiljerna och ensamförsörjare en verklig nitlott. Samtidigt är det just barnfamiljerna som konsumerar mest i vårt samhälle. Varor som är livsnödvändiga, exempelvis mat, ska beskattas lägre än lyxprodukter, ohälsosamma och ickemiljövänliga slutprodukter. Höjs konsumtionskatten måste vi bygga upp ett system för att kompensera dem som har de lägsta inkomsterna. Om det sedan sker via höjt grundavdrag, justering av olika bidrag eller genom att barnbidraget inte beaktas i inkomststödet måste utredas.
 

Arbetsgruppen föreslår att man går in för att bredda den stabila och varaktiga skattebasen. Vad är mer varaktigt än fastigheter? Med andra ord kommer vi ännu en gång att få en diskussion om att utvidga fastighetsskatten till jord- och skogsbruksmark. Arbetsgruppen efterlyser en undersökning om detta men jag kan ge svaret redan nu: alla våra skogsskiften beskattats redan nu minst fyrfaldigt! Kapitalöverföringsskatt samt arvs- eller gåvoskatt varje gång skiftet byter ägare, arealskatt fram till för något år sedan, en skogsvårdsavgift som också är av skattenatur och nu 28 procent kapitalinkomstskatt på virkesförsäljning! Denna beskattning för ett område som dessutom omfattas av allemansrätten är mer än tillräcklig!

Att införa fastighetsskatt på åkermark är en fullständig logisk kullerbytta. Idag stöds jordbruksproduktionen med samhällsstöd för att produktion överhuvudtaget ska vara möjlig eftersom marknadspriserna inte täcker kostnaderna. Att beskatta samma område som man stöder verkar allt annat än klokt. Redan nu är fastighetsbeskattning på produktionsbyggnader en stor belastning för unga producenter som måste betala hög skatt för den arbetsplats som de byggt upp genom att ta stora lån. Det står fullständigt klart att jag motsätter mig detta.

Jag skulle vilja lyfta upp energibeskattningen, som redan till en del ökat konsumtionskostnaderna vid årsskiftet. Men till energibeskattningen får jag lov att återkomma i en senare krönika.

Riksdagsledamot Mats Nylund

Krönika i Vasabladet 29.1.2011