Allianssprängningen

31.01.2011 kl. 13:22
Vecka 4/2011

Veckan började med det månatliga lantrådsmötet. Vilka frågor är aktuella i riksdagen och vilka frågor är aktuella mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn. Det gäller att stämma av och informera varandra om man skall kunna göra största möjliga nytta. Vem gör vad den närmaste tiden, och det är ingen tvekan om att alla resurser behövs om lagförslaget som kommer att stoppa den för Åland så viktiga förpackningen och administrationen av postorderförsändelser skall kunna fortsätta. Det blir nya möten och nya ministerträffar även den här veckan.

Möte med landskapsregeringen

Veckan började med det månatliga lantrådsmötet. Vilka frågor är aktuella i riksdagen och vilka frågor är aktuella mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn. Det gäller att stämma av och informera varandra om man skall kunna göra största möjliga nytta. Vem gör vad den närmaste tiden, och det är ingen tvekan om att alla resurser behövs om lagförslaget som kommer att stoppa den för Åland så viktiga förpackningen och administrationen av postorderförsändelser skall kunna fortsätta. Det blir nya möten och nya ministerträffar även den här veckan.

Jacke Söderman har lagt ned ett stort arbete i form av skriftliga frågor och andra initiativ för att få till stånd någon form av kompensation för de barn som efter kriget satt internerade i Finland, efter som det har framkommit beslut av Finlands regering utan någon främmande påtryckning. Alla hans strävanden har dock bara lett till att saken grundligt utretts för 280.000 € och det är därmed klarlagt vilka alla dessa kvinnor och barn var, men inget mer händer. Svaret från ministeriet är att det finns så många som led under kriget, men den jämförelsen håller inte dessa personer fick lida efter kriget och skulle vara värda någon form av ursäkt och ersättning. Frågan har nyligen uppmärksammats både i Suomen kuvalehti och Hufvudstadsbladet där Gunvor Brettschneider framträtt. Eftersom det idag bara handlar om ca 50 personer som fortfarande är kvar i livet och fyra av dessa finns på Åland tyckte jag att det var värt att göra ett nytt försök. Jag vet inte ännu om mina diskussioner med minister Risikko leder någon vart, men det var värt ett försök i alla fall. Vi får vänta och se.

Grundlagsutskottet fortsätter sin behandling av det delikata ärendet om jäv med att höra sakkunniga, men i utskottet behandlades under veckan också det nya människorättsinstitut som föreslås bli inrättat vid Justitieombudsmannens kontor. Bra att det finns på ett ställe där man har rättsliga medel att vidta säger en del. Kommer bara att bli en vanlig del av JO arbetet och ingen verkligt omfattande lagövervakning säger andra. Hur som helst så blir det ett institut av en helt annan form än i övriga Norden.

Det första styrelsemötet i den nya skapelsen UN Women hölls. UNIFEM, Helvi Sipiläs skapelse har alltså gått i graven, men istället har vi fått UN Women. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se. För mer information kolla UN Womens hemsida: www.unwomen.org  och www.unwomen.fi

Nya Åland på besök i riksdagen

En dag kom Nya Åland på besök och tittade in bakom ridåerna. Den dagen började för min del med ett besök på CMI (Crisis Management Initiative www.cmi.fi ) president Ahtisaaris institut och en diskussion kring olika problematiska områden där han är aktiv, eller där många förhoppningsfulla skulle vilja att han var aktiv. Det blev mer krishantering den veckan eftersom även utrikesutskottet ägnade den civila krishanteringen och utbildning ett möte. Det är mycket på gång just nu, kanske lite för mycket enligt min åsikt. CMC (Crisis Management Centre www.cmcfinland.fi) i Kuopio, har gjort ett utmärkt arbete, men byter den här veckan chef och nu får vi se hur det fortsätter. Förre chefen Ari, min gamle vän från Balkan tiden har försvunnit till Damaskus, och honom kan man bara önska lycka till. Finland har genom president Ahtisaari fått Nobels fredspris och det förpliktar. Just nu vill man mycket, men alla är inte medlare av världsklass som Ahtisaari, eller rättare sagt knappast någon. Nu finns alltså CMI och CMC, men sedan har Stubb tillsammans med Bildt tagit initiativ till ett europeiskt fredsinstitut modell US Peace Institute i Washington (www.usip.org). Det sista är att statminister Kiviniemi kallat till sig alla tänkbara inblandade till ett möte för att diskutera hur man skall gå vidare på området, alltså ytterligare ett initiativ. Samtidigt som man vet att den finska kontingenten av EU:s CRT (Civilian Response Team) knappast utnyttjats alls trots att utbildningen kostat avsevärt. Och sedan har vi naturligtvis vårt eget Ålands fredsinstitut som också har en roll i sammanhanget (www.peace.ax).

Dagen slutade med en grupp damer som kallar sig Oasen och i där kunde vi lyssna till professor Helena Ranta som talade om sina erfarenheter som rättstandläkare med uppdrag runt om i världen, precis som hon i november gjorde i Mariehamns bibliotek.

Allianssprängningen

År 1809 förlorade Sverige Åland och Finland till Ryssland, och händelsen döptes när 200 år hade gått till ”Rikssprängningen”. Under den gångna veckan blev ”Allianssprängningen” ett faktum. Inför riksdagsvalet 2007 bildade Centern, Liberalerna, Frisinnad samverkan och de Obundna en allians under namnet ”Borgerlig allians”. Man gick samman på en lista som hade tre kandidater. Det fanns alltså både konkurrens och flera alternativ för väljarna, men valprogrammet och värdegrunden var gemensam. Det hade känts bra att ha kunnat fortsätta på den inslagna vägen. Det har fungerat bra som plattform för mitt arbete i riksdagen. Följaktligen togs samma initiativ till en gemensam lista för de borgerliga kandidaterna även i det här riksdagsvalet, men under veckan meddelades att Frisinnad samverkan på sitt förtroendemöte gått in för att gemensamt med liberalerna gå till val på en lista. Allianssprängningen var alltså ett faktum.

Själv har jag alltid förfäktat åländsk enighet i Helsingfors. Vi har bara en plats i Finlands riksdag och då gäller det att hålla ihop, att så många som möjligt sitter i samma båt och ror mot samma håll för ett gemensamt mål, utvecklandet av Ålands självstyrelse. Då är det bra att ha en bred bas, men nu går vi mot nya tider.

Ålandsnyttan

Veckans opera blev förutom Robin Hood med dottern den stora 100 års konserten med president Halonen, förvaltningsrådets ordförande president Ahtisaari och många, många fler, ja en fullsatt opera (http://www.opera.fi/se/index.php?id=456). Programmet som bjöds var strålande med bara de främsta stjärnorna. Men var fanns ”Ålandsnyttan”? Jo, den som man bara kan se några hårlockar av om man sitter på ett visst ställe kunde man nu följa i helfigur. Han satt uppe på scenen närmast Leif Segerstam och framträdde med ett briljant solo när Matti Salminen sjöng en aria ur Verdis Don Carlos. Jag talar naturligtvis om cellisten Tomas Nuñez-Garcés, mor från finska Lappland och far från Cuba, vad kan väl bli mer åländskt.

Veckan avslutades med ett besök på Mejlans sjukhus där jag besökte en bekant, författare, och världsförbättrare (Det är rätt att göra uppror - studentrörelser i historien finns utgiven på det åländska förlaget PQR, Ulf Modin).

Nu skall det sägas en gång för alla sociala media är inte min grej, men jag gör i alla fall ett försök och det måste väl ändå räknas mig tillgodo.

 

Elisabeth Nauclér
 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00