Möte med landskapsregeringen
Veckan började med det månatliga lantrådsmötet. Vilka frågor är aktuella i riksdagen och vilka frågor är aktuella mellan regeringarna i Helsingfors och Mariehamn. Det gäller att stämma av och informera varandra om man skall kunna göra största möjliga nytta. Vem gör vad den närmaste tiden, och det är ingen tvekan om att alla resurser behövs om lagförslaget som kommer att stoppa den för Åland så viktiga förpackningen och administrationen av postorderförsändelser skall kunna fortsätta. Det blir nya möten och nya ministerträffar även den här veckan.
Jacke Söderman har lagt ned ett stort arbete i form av skriftliga frågor och andra initiativ för att få till stånd någon form av kompensation för de barn som efter kriget satt internerade i Finland, efter som det har framkommit beslut av Finlands regering utan någon främmande påtryckning. Alla hans strävanden har dock bara lett till att saken grundligt utretts för 280.000 € och det är därmed klarlagt vilka alla dessa kvinnor och barn var, men inget mer händer. Svaret från ministeriet är att det finns så många som led under kriget, men den jämförelsen håller inte dessa personer fick lida efter kriget och skulle vara värda någon form av ursäkt och ersättning. Frågan har nyligen uppmärksammats både i Suomen kuvalehti och Hufvudstadsbladet där Gunvor Brettschneider framträtt. Eftersom det idag bara handlar om ca 50 personer som fortfarande är kvar i livet och fyra av dessa finns på Åland tyckte jag att det var värt att göra ett nytt försök. Jag vet inte ännu om mina diskussioner med minister Risikko leder någon vart, men det var värt ett försök i alla fall. Vi får vänta och se.
Grundlagsutskottet fortsätter sin behandling av det delikata ärendet om jäv med att höra sakkunniga, men i utskottet behandlades under veckan också det nya människorättsinstitut som föreslås bli inrättat vid Justitieombudsmannens kontor. Bra att det finns på ett ställe där man har rättsliga medel att vidta säger en del. Kommer bara att bli en vanlig del av JO arbetet och ingen verkligt omfattande lagövervakning säger andra. Hur som helst så blir det ett institut av en helt annan form än i övriga Norden.
Det första styrelsemötet i den nya skapelsen UN Women hölls. UNIFEM, Helvi Sipiläs skapelse har alltså gått i graven, men istället har vi fått UN Women. Vad det kommer att innebära i praktiken återstår att se. För mer information kolla UN Womens hemsida: www.unwomen.org och www.unwomen.fi
Nya Åland på besök i riksdagen
En dag kom Nya Åland på besök och tittade in bakom ridåerna. Den dagen började för min del med ett besök på CMI (Crisis Management Initiative www.cmi.fi ) president Ahtisaaris institut och en diskussion kring olika problematiska områden där han är aktiv, eller där många förhoppningsfulla skulle vilja att han var aktiv. Det blev mer krishantering den veckan eftersom även utrikesutskottet ägnade den civila krishanteringen och utbildning ett möte. Det är mycket på gång just nu, kanske lite för mycket enligt min åsikt. CMC (Crisis Management Centre www.cmcfinland.fi) i Kuopio, har gjort ett utmärkt arbete, men byter den här veckan chef och nu får vi se hur det fortsätter. Förre chefen Ari, min gamle vän från Balkan tiden har försvunnit till Damaskus, och honom kan man bara önska lycka till. Finland har genom president Ahtisaari fått Nobels fredspris och det förpliktar. Just nu vill man mycket, men alla är inte medlare av världsklass som Ahtisaari, eller rättare sagt knappast någon. Nu finns alltså CMI och CMC, men sedan har Stubb tillsammans med Bildt tagit initiativ till ett europeiskt fredsinstitut modell US Peace Institute i Washington (www.usip.org). Det sista är att statminister Kiviniemi kallat till sig alla tänkbara inblandade till ett möte för att diskutera hur man skall gå vidare på området, alltså ytterligare ett initiativ. Samtidigt som man vet att den finska kontingenten av EU:s CRT (Civilian Response Team) knappast utnyttjats alls trots att utbildningen kostat avsevärt. Och sedan har vi naturligtvis vårt eget Ålands fredsinstitut som också har en roll i sammanhanget (www.peace.ax).
Dagen slutade med en grupp damer som kallar sig Oasen och i där kunde vi lyssna till professor Helena Ranta som talade om sina erfarenheter som rättstandläkare med uppdrag runt om i världen, precis som hon i november gjorde i Mariehamns bibliotek.
Allianssprängningen
År 1809 förlorade Sverige Åland och Finland till Ryssland, och händelsen döptes när 200 år hade gått till ”Rikssprängningen”. Under den gångna veckan blev ”Allianssprängningen” ett faktum. Inför riksdagsvalet 2007 bildade Centern, Liberalerna, Frisinnad samverkan och de Obundna en allians under namnet ”Borgerlig allians”. Man gick samman på en lista som hade tre kandidater. Det fanns alltså både konkurrens och flera alternativ för väljarna, men valprogrammet och värdegrunden var gemensam. Det hade känts bra att ha kunnat fortsätta på den inslagna vägen. Det har fungerat bra som plattform för mitt arbete i riksdagen. Följaktligen togs samma initiativ till en gemensam lista för de borgerliga kandidaterna även i det här riksdagsvalet, men under veckan meddelades att Frisinnad samverkan på sitt förtroendemöte gått in för att gemensamt med liberalerna gå till val på en lista. Allianssprängningen var alltså ett faktum.
Själv har jag alltid förfäktat åländsk enighet i Helsingfors. Vi har bara en plats i Finlands riksdag och då gäller det att hålla ihop, att så många som möjligt sitter i samma båt och ror mot samma håll för ett gemensamt mål, utvecklandet av Ålands självstyrelse. Då är det bra att ha en bred bas, men nu går vi mot nya tider.
Ålandsnyttan
Veckans opera blev förutom Robin Hood med dottern den stora 100 års konserten med president Halonen, förvaltningsrådets ordförande president Ahtisaari och många, många fler, ja en fullsatt opera (http://www.opera.fi/se/index.php?id=456). Programmet som bjöds var strålande med bara de främsta stjärnorna. Men var fanns ”Ålandsnyttan”? Jo, den som man bara kan se några hårlockar av om man sitter på ett visst ställe kunde man nu följa i helfigur. Han satt uppe på scenen närmast Leif Segerstam och framträdde med ett briljant solo när Matti Salminen sjöng en aria ur Verdis Don Carlos. Jag talar naturligtvis om cellisten Tomas Nuñez-Garcés, mor från finska Lappland och far från Cuba, vad kan väl bli mer åländskt.
Veckan avslutades med ett besök på Mejlans sjukhus där jag besökte en bekant, författare, och världsförbättrare (Det är rätt att göra uppror - studentrörelser i historien finns utgiven på det åländska förlaget PQR, Ulf Modin).
Nu skall det sägas en gång för alla sociala media är inte min grej, men jag gör i alla fall ett försök och det måste väl ändå räknas mig tillgodo.
Elisabeth Nauclér
