Ändringen av grundlagen debatterades i riksdagens plenum

10.02.2011 kl. 14:34
På onsdag 9.2 kom förslaget till ändring av grundlagen (RP 60/2010) till första behandlingen i riksdagens plenum. Debatten var väldigt aktiv med 57 anföranden. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, som deltagit i lagförslagets utskottsbehandling och beredningen av grundlagsutskottets betänkande, steg också upp i talarstolen. I sitt anförande lyfte Nauclér upp de punkter i lagförslaget som har betydelse för Åland, d.v.s. presidentens roll, ikraftträdandet av internationella förpliktelser och EU- medlemskapet.

Ändringen av grundlagen debatterades i riksdagens plenum

På onsdag 9.2 kom förslaget till ändring av grundlagen (RP 60/2010) till första behandlingen i riksdagens plenum. Debatten var väldigt aktiv med 57 anföranden. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, som deltagit i lagförslagets utskottsbehandling och beredningen av grundlagsutskottets betänkande, steg också upp i talarstolen. I sitt anförande lyfte Nauclér upp de punkter i lagförslaget som har betydelse för Åland, d.v.s. presidentens roll, ikraftträdandet av internationella förpliktelser och EU- medlemskapet.

 

Nedan anges Elisabeth Nauclérs anförande i sin helhet:

Elisabeth Nauclér: Ärade fru talman! Reformen av grundlagen har varit en intressant process att medverka i, i Taxellska kommittén, i utrikesutskottet och slutligen i grundlagsutskottet. Det finns mycket att säga om det, men jag kommer här enbart att uppehålla mig vid de frågor som närmare rör Åland.

Den ändring av grundlagen som nu kommer att antas har föregåtts av mycken oro på Åland just på grund av den särskilda ställning presidenten har i det åländska självstyrelsesystemet, och fick av Nationernas förbund i Genève 1921. Det är därför vi kan se med tillfredsställelse på det resultat vi har framför oss. De viktigaste komponenterna i presidentens roll som garant för självstyrelsen finns kvar. Mycket av det åländska engagemanget i arbetet med att revidera grundlagen har gått ut på att se till att det nuvarande systemet som fungerar väl för Ålands del fortsätter.

Presidentens roll i lagstiftningsarbetet blir visserligen förändrad vad gäller överlämnandet och återtagandet av regeringens propositioner, men inte vad avser stadfästandet av lagar, och det är det som är det viktigaste i självstyrelsesystemet. Historien har visat oss att när riksdagen lagstiftade in på åländskt behörighetsområde 2001 så var det tack vare presidentens möjlighet att ingripa som ärendet behandlades i högsta domstolen och allt kunde ställas till rätta. På denna punkt blir det alltså ingen ändring, presidenten kommer fortsättningsvis att ha en självständig prövningsrätt när det gäller att stadfästa lagar och det är viktigt för tilltron till ålandslösningen som internationellt exempel på konfliktresolution.

Trots att republikens president får krympt behörighet och mindre utrymme för självständiga beslut kommer presidenten att kvarstå som ett betydande statsorgan på utrikespolitikens område. Detta är viktigt för Åland, inte därför att vi har stora svåra utrikespolitiska problem som måste lösas av presidenten, men därför att det är en internationell lösning med internationella garantier som presidenten med medarbetare har, och historiskt har haft, kunskap om. Kunskap om självstyrelseordningen är nödvändig för den som ska hantera dessa frågor, och det kommer säkert i fortsättningen att finnas behov av att också statsrådet sätter sig bättre in i självstyrelsens grunder och behov.

Kunskap om Ålands demilitarisering och särskilt neutraliseringen är central för den som ska fungera som försvarsmaktens överbefälhavare. Det ska därför vara en hög tröskel för att presidenten ska överlåta uppgiften. Försvarsutskottet hade gärna sett att det enbart skulle ske vid väpnade angrepp. Den lösning grundlagsutskottet i överensstämmelse med propositionen nu gått in för, nämligen en hänvisning till 23 § i grundlagen är som utskottet konstaterar tillräckligt begränsande, men det är just ett exempel på att det är viktigt att det då finns tillräcklig kunskap om de internationella åtaganden som gäller för Åland i det här sammanhanget. Här ser jag ett behov av att denna fråga noggrant diskuteras med de åländska självstyrelsemyndigheterna och dess inflytande vid ett eventuellt undantagsförhållande.

Fru talman! Åland nämns särskilt på två ställen i grundlagsutskottets betänkande. Det ena gäller ikraftträdandet av internationella förpliktelser, där frågan uppstod vad bestämmelsen egentligen betydde för Ålands del, men det har nu klart fastslagits i betänkandet att överföring av behörighet som står i strid med självstyrelselagen även i fortsättningen kommer att träda i kraft i landskapet bara om lagtinget och riksdagen har fattat beslut om det i enlighet med 59 § 2 momentet i självstyrelselagen. Med andra ord, det blir ingen ändring på det här området.

Det andra stället Åland är nämnt är i motiveringen till 1 §, som av många diskuterats här, där det sägs att Finland är medlem av Europeiska unionen. Det har funnits oro för att Åland därmed inte skulle kunna utträda ur EU men så är det självfallet inte. Åland självstyrelse grundar sig inte på grundlagen utan på internationella överenskommelser som sedan regleras i självstyrelselagen. Det sägs också klart ut i 180 § i grundlagen att Åland har självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen.

I 3 § i grundlagen sägs till exempel att den lagstiftande makten utövas av riksdagen, trots att den också utövas av Ålands lagting, det är ett exempel. Man skriver inte in i varje enskild paragraf i grundlagen att för Åland gäller annat. Nu framgår det också klart i utskottsbetänkandet att Åland är med i EU med stöd av självstyrelselagen, och denna ändring av grundlagen har ingen inverkan på detta förhållande utan är endast en deklaratorisk förklaring.

För ytterligare information kontakta gärna:

Elisabeth Nauclér 050 512 1984

Laura Lyly 09 432 4047

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets redogörelse om Finlands säkerhets- och försvarspolitik 2009

Säkerhetsbegreppet omfattar idag betydligt mer än militär försvar, civilförsvar och tryggande av samhällets funktioner. Trots att vi bor och lever i norra Europa kan händelser var som helst i världen påverka vår uppfattning om vårt lands säkerhet. Vi måste också därför bidra till att stärka säkerheten på alla håll. En grundläggande fråga för vårt arbete för den globala säkerheten är vårt biståndsarbete. Utvecklingssamarbetet stöder förebyggande verksamhet, medling och fredsprocesser, återuppbyggnad efter konflikter samt eftervård efter kriser och naturkatastrofer. Det är viktigt att i utvecklingssamarbetet satsa på allt som kan stöda en demokratisk utveckling på olika håll i världen.
11.02.2009 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2009

År 2009 kommer att präglas av den ekonomiska recession som vi nu befinner oss i. Frågan nu är bara hur djupt vi sjunker och hur länge den varar. Statsrådet har redan avgett ett förslag till en första tilläggsbudget med ordentliga stimulansåtgärder. Efter beslutet har budgeten och den första tilläggsbudgeten tillsammans en stimulanseffekt för 2009 som enligt Europeiska kommissionens jämförelse är den tredje största bland EU:s 27 medlemsländer. Resten av den politik om förs under året och de propositioner regeringen avger kommer alla att speglas mot denna bakgrund.
10.02.2009 kl. 15:00

Responsdebatt om statsbudgeten för år 2009

Det ekonomiska läget ser nu mycket annorlunda ut än vad det gjorde i mitten av september när vi diskuterade budgetförslaget i remissdebatt. Nu, tre månader senare, befinner vi oss i en ekonomisk tillbakagång, där dåliga prognoser var och annan vecka ersätts av nya, ännu sämre prognoser. Det har vi märkt genom ökade samarbetsförhandlingar, uppsägningar och permitteringar. Nästa år kommer att avvika från det vi blivit vana med under en längre tid. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka och den ekonomiska tillväxten att avta. Nu är goda råd dyra. Det gäller att anpassa budgetåtgärderna till den uppkomna situationen och rikta in dem på åtgärder som stimulerar inhemsk produktion, konsumtion och sysselsättning.
15.12.2008 kl. 00:00

Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen

Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster samt en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet, samt främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
26.11.2008 kl. 16:17

Remissdebatt om statsrådets klimat- och energistrategi

Regeringen har avgivit en av de viktigaste redogörelserna under hela regeringsperioden. Klimat- och energifrågorna bildar idag en helhet som inte kan skiljas åt och som genomsyrar både den nationella och internationella politiken. Vissa ramvillkor är fastställda för Finlands energi- och klimatpolitik genom EU:s klimatpolitik och internatioenlla överenskommelser. Inom Eu har man kommit överens om att utsläppen av växthusgaser skall minska med 20%, energieffektiviteten förbättras så att energiförbrukningen minskar med 20% och andelen förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen på EU-nivå ska öka till 20% till år 2020 jämfört med nivåerna år 1990. För Finland betyder det att andelen förnybar energi skall öka till 38 % från nuvarande 29%.
12.11.2008 kl. 16:15

Revisionsutskottets betänkande om informationsstyrning inom social- och hälsovården

Den första juni ifjol trädde lagändringen som innebär att revisionsutskottets uppdrag finns upptaget i grundlagen ikraft. Revisionsutskottets roll och arbete är viktigt. Att riksdagen har ett eget organ som på en allmän nivå övervakar användningen av statsfinanserna och kan påtala brister samt lyfta upp frågor till diskussion stärker riksdagens roll som det ledande statsorganet. Gällande just denna diskussion är det bara synd att såväl tidpunkt som tema sammanfaller med interpellationen vi diskuterade i tisdags.
16.10.2008 kl. 17:45

Remissdebatt om statsrådets innovationspolitiska redogörelse

Innovationspolitik är ett relativt abstrakt tema – och jag är inte helt säker på om redogörelsen som sådan lyckas räta ut alla frågetecken, eftersom de konkreta angreppssätten och åtgärderna emellanåt förblir aningen ogripbara. Detta berör alla teman som man spontant anser borde finnas med i innovationspolitiken: Utvecklingen och forskningen som en bas att stå på, behovet av finansiering och riskfinansiering, behovet av kunnande, kompetens och företagande samt de utmaningar som globaliseringen medför. Att på ett framgångsrikt sätt genomföra de förslag som statsrådet framför i redogörelsen kräver en väl genomtänkt och konkret verkställighetsplan som är förankrad i både budget och rambudget.
15.10.2008 kl. 16:15