Ändringen av grundlagen debatterades i riksdagens plenum

På onsdag 9.2 kom förslaget till ändring av grundlagen (RP 60/2010) till första behandlingen i riksdagens plenum. Debatten var väldigt aktiv med 57 anföranden. Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, som deltagit i lagförslagets utskottsbehandling och beredningen av grundlagsutskottets betänkande, steg också upp i talarstolen. I sitt anförande lyfte Nauclér upp de punkter i lagförslaget som har betydelse för Åland, d.v.s. presidentens roll, ikraftträdandet av internationella förpliktelser och EU- medlemskapet.

Nedan anges Elisabeth Nauclérs anförande i sin helhet:

Elisabeth Nauclér: Ärade fru talman! Reformen av grundlagen har varit en intressant process att medverka i, i Taxellska kommittén, i utrikesutskottet och slutligen i grundlagsutskottet. Det finns mycket att säga om det, men jag kommer här enbart att uppehålla mig vid de frågor som närmare rör Åland.

Den ändring av grundlagen som nu kommer att antas har föregåtts av mycken oro på Åland just på grund av den särskilda ställning presidenten har i det åländska självstyrelsesystemet, och fick av Nationernas förbund i Genève 1921. Det är därför vi kan se med tillfredsställelse på det resultat vi har framför oss. De viktigaste komponenterna i presidentens roll som garant för självstyrelsen finns kvar. Mycket av det åländska engagemanget i arbetet med att revidera grundlagen har gått ut på att se till att det nuvarande systemet som fungerar väl för Ålands del fortsätter.

Presidentens roll i lagstiftningsarbetet blir visserligen förändrad vad gäller överlämnandet och återtagandet av regeringens propositioner, men inte vad avser stadfästandet av lagar, och det är det som är det viktigaste i självstyrelsesystemet. Historien har visat oss att när riksdagen lagstiftade in på åländskt behörighetsområde 2001 så var det tack vare presidentens möjlighet att ingripa som ärendet behandlades i högsta domstolen och allt kunde ställas till rätta. På denna punkt blir det alltså ingen ändring, presidenten kommer fortsättningsvis att ha en självständig prövningsrätt när det gäller att stadfästa lagar och det är viktigt för tilltron till ålandslösningen som internationellt exempel på konfliktresolution.

Trots att republikens president får krympt behörighet och mindre utrymme för självständiga beslut kommer presidenten att kvarstå som ett betydande statsorgan på utrikespolitikens område. Detta är viktigt för Åland, inte därför att vi har stora svåra utrikespolitiska problem som måste lösas av presidenten, men därför att det är en internationell lösning med internationella garantier som presidenten med medarbetare har, och historiskt har haft, kunskap om. Kunskap om självstyrelseordningen är nödvändig för den som ska hantera dessa frågor, och det kommer säkert i fortsättningen att finnas behov av att också statsrådet sätter sig bättre in i självstyrelsens grunder och behov.

Kunskap om Ålands demilitarisering och särskilt neutraliseringen är central för den som ska fungera som försvarsmaktens överbefälhavare. Det ska därför vara en hög tröskel för att presidenten ska överlåta uppgiften. Försvarsutskottet hade gärna sett att det enbart skulle ske vid väpnade angrepp. Den lösning grundlagsutskottet i överensstämmelse med propositionen nu gått in för, nämligen en hänvisning till 23 § i grundlagen är som utskottet konstaterar tillräckligt begränsande, men det är just ett exempel på att det är viktigt att det då finns tillräcklig kunskap om de internationella åtaganden som gäller för Åland i det här sammanhanget. Här ser jag ett behov av att denna fråga noggrant diskuteras med de åländska självstyrelsemyndigheterna och dess inflytande vid ett eventuellt undantagsförhållande.

Fru talman! Åland nämns särskilt på två ställen i grundlagsutskottets betänkande. Det ena gäller ikraftträdandet av internationella förpliktelser, där frågan uppstod vad bestämmelsen egentligen betydde för Ålands del, men det har nu klart fastslagits i betänkandet att överföring av behörighet som står i strid med självstyrelselagen även i fortsättningen kommer att träda i kraft i landskapet bara om lagtinget och riksdagen har fattat beslut om det i enlighet med 59 § 2 momentet i självstyrelselagen. Med andra ord, det blir ingen ändring på det här området.

Det andra stället Åland är nämnt är i motiveringen till 1 §, som av många diskuterats här, där det sägs att Finland är medlem av Europeiska unionen. Det har funnits oro för att Åland därmed inte skulle kunna utträda ur EU men så är det självfallet inte. Åland självstyrelse grundar sig inte på grundlagen utan på internationella överenskommelser som sedan regleras i självstyrelselagen. Det sägs också klart ut i 180 § i grundlagen att Åland har självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen.

I 3 § i grundlagen sägs till exempel att den lagstiftande makten utövas av riksdagen, trots att den också utövas av Ålands lagting, det är ett exempel. Man skriver inte in i varje enskild paragraf i grundlagen att för Åland gäller annat. Nu framgår det också klart i utskottsbetänkandet att Åland är med i EU med stöd av självstyrelselagen, och denna ändring av grundlagen har ingen inverkan på detta förhållande utan är endast en deklaratorisk förklaring.

För ytterligare information kontakta gärna:

Elisabeth Nauclér 050 512 1984

Laura Lyly 09 432 4047