Diskussionen om samlokalisering startade till följd av ett tjänstemannaförslag, som sedermera torpederades, om att i Esbo slå ihop det finska och det svenska skolnätet. Samma slags tankar fick en kort tid senare understöd bland finskspråkiga politiker i Kyrkslätt och också då användes sparbehov som förklaring. I debatten sades bl.a. att finlandssvenskar isolerar sig och förhindrar möjligheterna för finskspråkiga att på ett naturligt sätt komma i kontakt med finlandssvenskar. Vardagen bevisar det motsatta. Finlandssvenska barn deltar ofta i finskspråkiga föreningars verksamhet och många svenska föreningar har i praktiken tvåspråkig verksamhet idag i huvudstadsregionen.

Då förslag om att slå ihop den finska och den svenska skolan dyker upp finns det skäl att först av allt ta reda på vad lagstiftningen säger om skolspråket och hur grundlagens bestämmelse om individens rätt till eget språk och egen kultur eventuellt styr skolnätets uppbyggnad. Enligt lagen är en kommun skyldig att ordna grundläggande utbildning och förskoleverksamhet separat för vardera språkgruppen. Enligt förarbetena till lagen skall både den egentliga undervisningen och alla andra tjänster som hänför sig till undervisningen ges på undervisningsspråket.

Det är värt att bekanta sig med språkbarometern 2008 som visar att om minoritetsspråket är mindre än 25 % i en kommun, behövs stödåtgärder i form av praktisk språkplanering och särlösningar för att bevara tvåspråkigheten. Om man t.ex. i Esbo, där 11 % av barnen går i svensk skola, skulle sammanföra den svenska och finska skolan, är sannolikheten stor för att skolomgivningen skulle domineras av majoritetsspråket. Med tanke på att skolan för många barn är det enda stället där barnet obehindrat kan tala svenska utanför hemmet, så förstärks skolans betydelse som en institution som tryggar rätten till det egna språket och den egna kulturen.

Lagen tryggar entydigt barnets språkmiljö. Lagen känner däremot inte till begreppet flerspråkig språkmiljö som skribenterna i FIKT-tidningen använder. Sparbehov får inte användas som motiv för lösningar som strider mot de grundläggande rättigheterna, till vilka språket hör.

Insändare i HBL 16.2.2011