AktuelltKolumn

Den kreativa Människan

01.03.2011 kl. 15:53

Allt sedan den amerikanske ekonomisten och stadsforskaren Richard Florida år 2002 publicerade sin bok ”The rise of the creative class” har man ropat på den kreativa sektorn, i allt från strukturomvandlingar i urbana miljöer till kriserna i ekonomin. Trots utmaningen med att definiera ”kreativ ekonomi” står det klart att den har en nyckelroll i den ekonomiska utvecklingen.

I den pågående debatten kring Nokias framtid – ja, vilken är den? - och de stora förväntningarna har man riktat allt större intresse mot de kreativa ekonomiernas nya aktörer. Goda företrädare är Rovio (låter Angry Birds bekant?) och Golla, som är globalt väletablerade. De är företag som är smidiga, känsliga och som skapta för en global värld. Deras framgång baserar sig inte på en traditionell syn på produktutveckling utan på ett brett förhållningssätt till konsumentens roll och delaktighet i den kreativa processen.

Bakom en framgångsrik, kreativ företagare finns ofta en lång och aktiv affärsverksamhet, en nästan obegränsad tro på den egna produktens möjligheter och ett stort tålamod trots att den ekonomiska framgången kanske låter vänta på sig. Förvånansvärt ofta är det genom kriser framgångsrika företagare nått succé. I vår (företags)kultur ses ett misslyckande ofta som en stor skam. I många andra länder är det annorlunda. Där ser man det som ett sätt att samla erfarenheter, som en styrka. Kanske just krisen kan göra företaget och företagaren positivare inställd till förändringar, oräddare och oftare mer, just det, kreativ?

Kreativitet är en naturkraft som inte låter sig inordnas i traditionella mönster. En förutsättning för nydanande är att man avstår från föråldrade, stelnade system och schabloner till förmån för det nya. Vill man verkligen utgå från konsumentperspektivet frågar man ”hurudan produkt vill du ha?” snarare än det traditionella ”vad tycker du om vår produkt?”. Det viktigaste kreativa elementet är inte den färdiga produkten utan själva processen, i vilken alltså också konsumenten i högsta grad ingår.

Ofta fokuserar diskussionen om de kreativa ekonomierna på kultursektorn. Dess bidrag till de kreativa ekonomierna är visserligen central men ur ekonomisk synvinkel, tillsvidare, marginell. Men kulturen för med sig andra positiva verkningar, exempelvis upplevelser, glädje och välmående, som inte ens kan mätas i pengar. Den ekonomiska aspekten kan man snarast finna i de sammanräknade effekterna.

I samhällets uppgift som påhejare av kreativ ekonomi gäller frågeställningar som upphovsrätter, konsumentfrågor samt det kollektiva, gemensamma skapandet. Vi kommer allt oftare att stöta på nyckelord som tillsammans, delaktighet, aktivera, gränslös, pluralistisk, flexibilitet och humanitet. I centrum i framtidens kreativa processer tror jag vi hittar individen, med en ansvarsfull hållning till det kollektiva samhällsbygget och med en, när det behövs, en kritisk hållning. Det här innebär ett nytt sätt att tänka såväl i det offentliga som i näringslivet.

Också i vår föränderliga värld betyder detta att den kreativa processens viktigaste komponent fortsättningsvis är människan. Det finns alltså hopp.

Stefan Wallin
Skribenten är kultur- och idrottsminister, SFP:s ordförande och riksdagsledamot bosatt i Åbo.

Kolumn i Borgåbladet, Västra Nyland, Åbo Underrättelser och Österbottens Tidning 26.2.2011.

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin

02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.

26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.

28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.

14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.

07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.

09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.

13.12.2005 kl. 00:00