Riksdagen höll senaste tisdag sitt sista plenum för denna period. Nu är det valuppehåll fram till den 21 april då valresultaten är fastslagna och de nya riksdagsgrupperna konstituerar sig. Det betyder att valkampanjerna börjar nu på allvar. Viktiga samhällsfrågor ska debatteras på valmöten, i media och på gator och torg där kandidaterna och väljarna möts.
En stor del av kandidaternas tid upptas också nu av att fylla i allehanda valmaskiner och kandidatförfrågningar. Svarsalternativen är så gott som alltid givna på förhand. Många frågeställningar är bra och logiska medan andra är ytterst ledande eller innehåller alternativ som inte på något sätt är jämförbara. Beskattningen får utgöra ett litet exempel: En av de vanligaste frågorna gäller vilken skatt kandidaten vill höja för att balansera statsbudgeten, och bland alternativen ingår alltid kapitalskatten och mervärdesskatten. I sig är det inget fel i det, men en höjning av kapitalskatten med en procentenhet inbringar cirka 50 miljoner euro till statskassan medan en höjning av momsen med en procentenhet ger cirka 700 miljoner euro. Med andra ord ger en höjning med en procentenhet av momsen 14 gånger mera än motsvarande höjning av kapitalskatten.
Finland är ett land som är ytterst beroende av exporten och av internationell handel. Jag behöver bara nämna skogsindustrin, metallindustrin och högteknologi-industrin med Nokia i spetsen för att illustrera vad det handlar om. I valdebatter med flera partier närvarande har jag noterat att vissa partiers kandidater först betonar den finländska industrins konkurrenskraft, det finska arbetet och vikten av att vi klarar oss i den internationella konkurrensen för att i nästa andetag vilja beskära utvecklingsbiståndet, minska flyktingmottagningen, och i extremfallen återinföra marken eller föra Finland ut ur EU. Sanningen är den att om vi också i fortsättningen ska var trovärdiga och konkurrenskraftiga på världsmarknaden förutsätter det att vi följer internationella avtal och även bär vårt ansvar för omvärlden som det förhållandevis rika land vi är.
För väljarna lönar det sig helt säkert att följa debatten, lyssna på kandidaterna och väga olika alternativ mot varandra. Den uppsjö av valmaskiner som finns berättar säkert också om kandidaternas inställning till olika frågor. Men det lönar sig att vara kritisk och analytisk. När det kommer till kritan så handlar politiskt beslutsfattande sällan om bara att svara ja eller nej, trots att det kan se ut så när ledamöterna trycker på den gröna eller röda knappen. Bakom en omröstning ligger år eller månader av lagberedning, sakkunnighöranden, förhandlingar och kompromisser.
Min erfarenhet av riksdagen säger mig att de politiker som läser på och kan sina områden, som lyckas skapa förtroende över partigränserna och som kommer överens med sina kolleger också är de som gör den största nyttan för sina uppdragsgivare, väljarna. Det som händer i den politiska beredningsprocessen avviker inte så värst mycket från hur resten av samhället fungerar. Kunskap och förhandlingsförmåga samt förmågan att söka gemensamma lösningar ger ofta betydligt bättre utdelning än förmågan att servera dräpande kommentarer inför media.
Mats Nylund, riksdagsledamot, SFP
Kolumn i Österbottens Tidning 20.3.2011
