Västra Nyland Debattsidan

Svar till Monica Grönmark

Monica Grönmark lyfter upp ett verkligt problem i sin insändare (VN 27.1) där hon tar upp frågan om överbelastning på linjebussar och fall där skolelever är tvungna att stå långa sträckor. Tyvärr är situationen i Västra Nyland inte alls unik. Överfulla bussar motiveras genom 38 § i förordningen om användning av fordon på väg. Den säger att det i registret antecknade passagerarantalet tillfälligt får överskridas med 30 procent i en buss som används i linje- eller köptrafik. Det är ordet tillfälligt som är nyckeln för att bussbolagen dag efter dag kan köra med barn stående i mittgången.

Det är inte god trafiksäkerhet att en diffus bestämmelse i vår lagstiftning tillåter att överbelastning sätts i system. Det kan inte ligga i samhällets intresse att bussbolag regelbundet kör med överfulla bussar i linjetrafik med skolelever, och äventyrar deras trafiksäkerhet. Samtidigt som en förordning tillåter tillfällig överbelastning stadgar vägtrafiklagens 88 § om skyldigheten att använda bilbälten i bussar. Där sägs bland annat: ” I bussar skall barn som sitter på en egen sittplats använda bilbälte.” Lagarna är alltså motstridiga.

Situationen är, som Monica Grönmark poängterar, ohållbar och lagstiftningen otillräcklig. Därför ställde jag ett skriftligt spörsmål till regeringen. I svaret säger trafikminister Vehviläinen att möjligheten att "tillfälligt överskrida antalet har tagits in i paragrafen uttryckligen med tanke på exceptionella situationer". Hon poängterar att avsikten inte är att "bestämmelsen ska berättiga till att huvudregeln frångås utan godtagbar grund, såsom force majeure". Minister Vehviläinen konstaterar att man måste ingripa i missförhållanden i fall där bussar i regel är fullsatta och passagerare i praktiken aldrig får sitta. Vidare konstaterar hon att de regionala närings-, trafik- och miljöcentralen tillsammans med kommunerna måste bedöma behovet av kompletterande turer samt andra tänkbara lösningar.

Ministern hävdar alltså att problemet inte kan lösas lagstiftningsvägen. Min bestämda uppfattning är att lagen måste ändras och exempel finns: När kommunikationsutskottet behandlade lagen om användning av alkolås vid skol- och dagvårdskörningar tog vi in preciserade bestämmelser om hur man undantagsvis under några dagar kan söka andra lösningar när en skoltaxi med alkolås går sönder. Precis på samma sätt kan man precisera bestämmelsen om den tillfälliga överbelastningen på så sätt att en buss i linjetrafik inte dag efter dag och vecka efter vecka kör med mittgången full med skolbarn. Det här är en fråga som definitivt bör aktualiseras i början av nästa valperiod.

Riksdagsledamot Mats Nylund, SFP.