Hälsningstal vid ÖSP:s vårmöte 11.04.2011
Mats Nylund, förbundsordförande
Bästa höstmötesdeltagare!
Herr hedersordförande, bästa förbundsmötesdelegater, EU-parlamentariker Carl Haglund, inbjudna gäster, mina damer och herrar!
Våren står för dörren och varje dag kommer vi allt närmare en av årets höjdpunkter för jordbrukarkåren, vårsådden. I intresseorganisationen så laddas det upp för de viktigaste veckorna för fyra år framåt, nämligen regeringsförhandlingarna efter riksdagsvalet inkommande söndag. Oberoende av valresultatet ska det skrivas regeringsprogram som anger den politiska färdriktningen för de kommande åren och för jordbrukarkåren och växthusodlarna som är ytterst beroende av politiska beslut för sin verksamhet är det kritiska veckor.
Senaste riksdagsval för fyra år sedan hölls under helt andra stjärnor. Då levde vi i en högkonjunktur, amorterade på statsskulden, sänkte skatter och genomförde politiska förbättringar i olika sektorer. Bland annat ökade antalet semesterdagar för husdjursproducenterna med två till 26 dagar, och i regeringsprogrammet skrevs det in att regeringen strävar efter att jordbrukarnas inkomstutveckling skulle vändas till stigande. Nu har vi facit på hand. Efter att Lehman Brothers i USA gick i konkurs dök hela världsekonomin in i en recession. Finland som är ett land som är ytterst beroende av exportmarknaden påverkades förstås mycket starkt. Bruttonationalprodukten sjönk år 2009 med rekordstora 7,9 procent och exporten minskade med hela 24,3 procent.
När vi hade den senaste ekonomiska nedgången i första halvan av 1990-talet reagerade dåvarande regering med att kraftigt skära ned på de offentliga utgifterna. Man skar i barnbidrag, i väganslag och i jordbruksstöd bar för att nämna några. Följden vet vi, hjulen i den finländska ekonomin slutade snurra och vi fick en massarbetslöshet. Nuvarande regering och riksdag har tagit lärdom av detta och i stället ökat upplåningen för att bära oss över krisen. Av allt att döma har strategin fungerat väl, arbetslösheten minskar igen och ekonomin har återhämtat sig snabbt. En följd av krisen är att statsskulden ökat och prognostiseras öka åtminstone fram till 2015 då den enligt nuvarande tekniska rambudget kommer att uppgå till 117 miljarder euro.
Bästa åhörare,
Eftersom vi år 2009 lånade var femte euro till statsbudgeten kommer det att synas i regeringsförhandlingarna i form av tryck på dels skattehöjningar och dels nedskärningskrav. ÖSP/SLC har förberett sig väl med ett gediget målsättningspaket till regeringsprogrammet. Stödpolitiken har givetvis en framskjuten roll, både när det gäller EU:s jordbruksreform som Carl Haglund kommer att gå igenom noggrannare i sitt anförande, de nationella stödlösningarna och investeringsstödens finansiering. Det handlar om viktiga principer; ska vi i framtiden ha en livskraftig finländsk matproduktion, som sysselsätter i stort sett 300 000 personer från åker till bord, måste den första länken i kedjan, primärproducenten, få tryggade verksamhetsförutsättningar och en bättre konkurrenskraft.
Vi kan idag se åtminstone två konkreta utmaningar då det gäller skattepolitiken efter valet. Den första gäller en sannolik höjning av kapitalskatten. Jag säger sannolik eftersom alla nuvarande riksdagspartier har en höjning av kapitalskatten i sina valprogram. Övriga företag väntas få kompensation via en sänkning av företagsskatten men den kompensationen kommer inte jord- och skogsbruket till del om det inte bedrivs i aktiebolagsform. I synnerhet för skogsbruket krävs det en korrigerande åtgärder i samband med regeringsförhandlingarna. En höjning av kapitalskatten från 28 till 30 procent skulle höja skogsbrukets beskattning med 15 miljoner euro per år. Det är orimligt. Jag ser två alternativa lösningsmodeller idag. Den ena är att ändra skogsbrukets beskattning från kapitalinkomstbeskattning till företagsbeskattning. Den andra möjligheten är att beskatta 90 procent av virkesförsäljningsinkomsterna för att uppnå rättvisa gentemot övrig företagsverksamhet. Det förslaget är inte nytt, det förkom som ett alternativ redan då nuvarande regering gick in för att stimulera virkeshandeln med de tillfälliga skattelindringarna där virkesförsäljningsinkomsten beskattades till 50 respektive 75 procent. Ett jämnt utbud på virke till skogsindustrin är alltför viktig för landets ekonomi för att riskera med ogenomtänkta skatteförhöjningar.
Diskussionen om en breddning av fastighetsskatten till att omfatta jord- och skogsbruksmark startar med jämna mellanrum. Beroende på valresultatet kan vi eventuellt få den på bordet nu också. När det gäller fastighetsskatt på jordbruksmark har vi i ÖSP den bestämda uppfattningen att ett sådant förslag är dödfött. Åkerodling i Finland är en verksamhet som förutsätter flera hundra euro per hektar i stöd för att kompensera de klimatologiska och geografiska nackdelar som vi har jämfört med andra EU-länder och att i den kontexten påföra produktionsmedlet, åkermarken, en skatt är en befängd tanke. Ingen förtjänar väl någonsin på att flytta pengar från en ficka till en annan! Om någon hävdar att det skulle stärka kommunernas ekonomi är det bara att konstatera att vi redan har ett system för skatteutjämning mellan stat och kommun; det kallas för statsandelar. Vi behöver inte fler!
Gällande en eventuell fastighets- eller arealskatt på skogsmark har jag konstaterat att det på så gott som varje skogsskifte i vårt land idag betalats åtminstone fem olika skatter på en generation träd. Arealskatt har betalats ända fram till för tio år sedan, vid ägarbyte som sker två eller tre gånger per trädgeneration har det betalats antingen arvs- eller gåvoskatt om skiftet bytt ägare inom familjen eller skatt på försäljningsvinst om den nya ägaren funnits utanför familjekretsen. Dessutom har det vid ägarbyte betalts stämpelskatt, numera kapitalöverföringsskatt. Vid försäljning av virke har man betalt kapitalinkomstskatt och den femte skatten är mervärdesskatten. För ÖSP står det helt klart att de här skatterna räcker mer än väl till för skogsbrukets del!
En av de viktiga frågorna som SLC lyfte under riksdagsbehandlingen av energiskattelagen gäller växthussektorn. Jordbrukssektorn får återbäring för de höjda energiskatterna när det gäller brännolja men inte när det gäller elaccisen. I Österbotten har vi växthusföretag som drabbas av energiskattehöjningar i klassen tiotusentals euro per år, i några fall uppgår förhöjningarna till hundratusen euros klassen. Det finns redan en lag om skatteåterbäring för energiintensiva företag men där är den nedre gränsen för återbäring 50 000 euro per år. SLC har föreslagit att gränsen för återbäring sänks till 5 000 euro per år och vunnit ett visst gehör för det i riksdagen. Det är definitivt en av de frågor som SLC kommer att lyfta i regeringsförhandlingarna.
Bästa höstmötesdeltagare,
Den viktigaste framtidsfrågan för jordbruket och växthusodlingen är ända frågan om marknadspriserna och att också primärproducenten ska få en rättvis andel av det slutliga marknadspriset. Flera undersökningar visar att handeln år för år ökar sin andel av det slutliga konsumentpriset. Producenterna men också många konsumenter har efterlyst en mera rättvis fördelning inom livsmedelskedjan. Frågan är oerhört viktig men ytterst svår att lagstifta om.
Ett par lagstiftningsprojekt är aktuella. Det första handlar om ursprungsmärkningen på livsmedel som idag är helt otillräcklig. Idag är det till exempel fullt möjligt att importera kött, stycka, förpacka eller marinera det och sälja det under finskklingande namn utan att ange ursprungslandet. Förändringen ska ske på EU-nivå och är ytterst nödvändig för att konsumenterna ska ha någon chans att välja det rena inhemska alternativet. Både handelns och livsmedelsindustrins organisationer motsätter sig märkningskravet för enligt dem ”så blir det dyrt med förpackningsmaterial och så är det information som konsumenten inte är betjänta av”! Deras utlåtanden bekräftar tyvärr bara det som vi redan kan se på marknaden. Kortsiktiga vinster går före långsiktigt tryggad inhemsk livsmedelsförsörjning.
Det andra lagstiftningsprojektet har också sitt ursprung i EU men handlar om nationell lagstiftning, nämligen lagen om producent- och branschorganisationer. Den handlar om att stärka primärproducenternas ställning i livsmedelskedjan genom att ge möjlighet att sektorsvis organisera sig och därigenom förstärka sin förhandlingsposition. Frågan kommer helt säkert att tangeras i regeringsförhandlingarna och är viktig på lång sikt. Vår livsmedelsförsörjning är alltför viktig för att lämnas helt åt de råa marknadskrafterna!
Bästa ÖSP:are,
Den största frågan för vår näring är ändå framtidstron hos jordbrukarkåren. Ett faktum är att den idag sviktar hos många och att det också återspeglar sig i intresset för att börja som jordbrukare. ÖSP:s mångåriga styrelsemedlem Tom Jungerstam myntade redan för över tjugo år sedan fyra teser som var nödvändiga för att locka unga till bondeyrket. De lyder i viktighetsordning:
1. Jordbrukets lönsamhet
2. Lyckade generationsväxlingar
3. Avbytarsystemet, sociala förmåner
4. Jordbrukets image
Möjlighet att stärka lönsamheten har jag till en del behandlat tidigare och utöver det jag nämnt kan ännu poängteras vikten av att vi inte via lagstiftning och beskattning skruvar upp produktionskostnaderna för det inhemska jordbruket och därigenom sänker konkurrenskraften.
Generationsväxlingen är en av företagets mest avgörande händelser. Om den kan genomföras på ett lyckat sätt ges en bra start för framgångsrik verksamhet, i annat fall kan den för åratal framåt förstöra förutsättningarna för lönsam drift.
Alla företagares socialskydd är generellt sett på en lägre nivå än hos löntagarna, och när det gäller husdjursskötsel är i synnerhet bundenheten till gården något som för många unga väger mycket tungt. ÖSP/SLC har ställt som mål att avbytardagarna också denna riksdagsperiod ska öka med två dagar och att helgerna höjs från tre till fyra.
Den fjärde tesen, imagen, kan vi långt påverka själva. Hur ser vi på vårt jobb och vad ger vi för bild åt andra? Ser vi det som världen viktigaste arbete, att producera mat för jordens befolkning, eller ser vi oss som torpare som inte själva kan påverka sina förhållanden? Och hur ser konsumenterna på oss? Och hur ser myndigheterna på oss?
Svaret är att konsumenterna i gemen uppskattar den finländska livsmedelsproducenten åtminstone när de svarar på olika gallupar. Däremot kommer det tvivelaktiga signaler från myndighetshåll. Att granskningsveterinärer kommer till gården för att utföra djurskyddsgranskningar utan förhandsanmälan signalerar misstro och har skapat en stor irritation hos husdjursproducenterna. Här finns det plats för betydande förbättringar och den diskussionen går vi som bäst med både Evira och AVI.
Utmaningarna räcker alltså mer än väl till också innevarande år. Jag önskar alla hjärtligt välkomna till vårt vårmöte och hoppas på livlig diskussion!
Välkomna!
Mats Nylund, förbundsordförande
