I slutet av mars blev läget akut efter att Portugals parlament förkastat regeringens stabilitetsprogram och räntorna på Portugals statslån steg kraftigt då placerarna antog att Portugal inte skulle klara av att betala tillbaka de lån som förfaller i mitten av maj.
Händelseförloppet efter det känner vi till. Portugal begärde att stabiliseringsmekanismen för den europeiska ekonomin aktiveras och att Portugal beviljas lån, Portugals regering har tagit fram ett saneringsprogram som krävs för att lånet skall beviljas och finansministrarna i EU gav ett uttalande om att det är motiverat att bevilja ett lån till Portugal för att säkerställa finansiell stabilitet i euroområdet och i hela Europeiska unionen.
Som villkor ställs att Portugals ekonomi måste nå målen enligt det treåriga saneringsprogrammet som ministrarna godkänt. Åtgärderna är krävande och omvälvande för Portugal. Målet är ändå att trygga de mest sårbara samhällsgruppernas ställning.
Portugal måste snabbt få ner underskottet, stärka tillväxten och konkurrenskraften inom alla statliga sektorer och anpassa den finansiella sektorn. Det innebär nedskärningar i basservicen, sänkta löner i statförvaltningen, stora förvaltningsomstruktureringar, utförsäljning av statlig egendom m.m. Samtidigt skärps övervakningen av åtgärderna.
Inkomsterna ska ökas genom att utvidga skattebasen.
Portugal har i denhär situationen inte många alternativ att välja mellan. De har kört sig själva in i ett hörn. Genom att verkställa saneringsprogrammet kan Portugal klara av att återställa sin ekonomi och samtidigt är chansen större för att krisen inte ska sprida sig vidare.
Idag har vi här i plenisalen fått höra krav om att Finland inte skall delta i räddningsoperationen. Sannfinnarna och vänsterförbundet har meddelat att de inte stöder stöden till Portugal. De är beredda att ta risken och ansvaret för följderna av det som sannolikt skulle följa av att stabilitetsprogrammet förfaller, dvs att krisen skulle sprida sig till Spanien och därifrån vidare till hela euro-området.
Också Finlands ekonomi skulle påverkas dramatiskt om en ny finanskris skulle uppstå. Senaste kris kostade Finland över 40 miljarder euro. Tack vare att Finland hade en stark ekonomi i det skede då krisen uppstod har regeringen kunnat motarbeta de negativa konsekvenserna genom att stimulera ekonomin med hjälp av ökad låntagning. Men som vi vet så skulle det vara omöjligt att klara av en ny finanskris idag på samma sätt, genom ökad låntagning för stimulansmetoder. Därför är det också med tanke på Finlands ekonomi och finländarnas ekonomi mycket klokare och mera ansvarsfullt att delta i euro-områdets gemensamma räddningsoperation, vars syfte framförallt är att förhindra en ny ekonomisk kris i Europa.
Finland beviljar inte villkorslöst stöd till Portugal. Euro-området beviljar inte vi-korslöst stöd till något land. Händelserna i Grekland, Irland och Portugal har inneburit att övervakningen och principerna för stöd och för den ekonomiska politiken måste ses över, bli öppnare och att de gemensamma reglerna görs mera bindande. Det är helt oacceptabelt att en del länder tagit de gemensamma reglerna med en klackspark medan andra följt dem till punkt och prick, så som vi Finland har en tradition av att göra.
Med tanke på framtiden är det tre saker som måste beaktas. För det första. Då det handlar om gemensamma regler som kommit till på demokratisk väg med gemensamma beslut så skall alla följa dem. För EU:s och euro-områdets trovärdighets skull finns det inte alternativ till detta. Därför får sådant slarv och slapphet som förekommit i Portugals ekonomi inte upprepas. Reglerna, övervakningen och följderna av missbruk och slarv bör skärpas. För det andra: Finland måste delta i stabiliseringsprogrammet för Portugal dels för att bära vårt ansvar inom euro-området i den uppkomna situationen och dels för att på det sättet försöka förhindra Portugals kris att spridas till Spanien och hela euro-området. För det tredje: Finland är beroende av den globala ekonomin inklusive EU:s ekonomi. Därför ska vi aktivt också i framtiden delta i utformningen av de gemensamma reglerna och se till att vår politik är sådan att vi uppfattas som trovärdiga och att vi i vår tur får gehör för de behov vi har i frågor som är särskilt viktiga för vårt lands ekonomi och välfärd.
Tal i plenum 24.5.2011
