Valresultatet är nämligen sådant att vi inte kan åstadkomma en regeringsbas bestående av enbart valvinnare. Det finns nämligen endast en stor valvinnare, Sannfinländarna, och ett litet parti, SFP, som behöll sina mandat i riksdagen. Alla andra partier förlorade, också oppositionspartierna.
Här finns en av förklaringarna till att regeringsbildningen nu går långsamt. En annan är naturligtvis att de två stora partierna, Samlingspartiet och Socialdemokraterna, den senaste valperioden varit varandras motpoler i riksdagen. Och nu skall de sitta vid samma bord och bygga upp ett nytt slags förtroende.
Dessutom behöver den nya regeringen över 100 riksdagsledamöter bakom sig och det i sin tur betyder att det behövs många partier för att få den majoriteten. Samlingspartiet och Socialdemokraterna har tillsammans 86 platser i riksdagen, därför behövs fler partier. Nu är det sex partier med sammanlagt 126 platser som förhandlar om ett nytt regeringsprogram.
Ytterligare en fråga som påverkar är den ekonomiska situation som vårt land befinner sig i. Det finns helt enkelt inte en massa pengar att dela ut – snarare tvärtom. Den nya regeringen måste stoppa skuldsättningen och det kräver en hel del tuffa beslut. Det är inte lätt, men det är nödvändigt. Givetvis är det också så att en ny regering betyder en ny politik. På alla områden. Under valkampanjen uppmanade jag alla att noga följa med vad de stora partierna säger i debatterna. De kommer nämligen att göra allt för att leva upp till sina vallöften. Givetvis är regeringsprogrammet en kompromiss, men ändå är det bra att förbereda sig på en förändrad politik. För oss finlandssvenskar blir det självklart intressant att läsa vad regeringsprogrammet säger om våra nationalspråk.
Mycket är alltså oklart ännu. Klart är, att på Ständerhuset fortsätter arbetet med regeringsbildning och programskrivning. Det arbetet går framåt och förhoppningsvis har vi så småningom en ny regering. Och ett bra regeringsprogram. I den riktningen jobbar vi.
Ulla-Maj Wideroos