I valet och kvalet

13.06.2011 kl. 13:56
Femtiofem dagar har förflutit sedan riksdagsvalet, och ännu har vi ingen regering. Den största orsaken till att det dragit ut på tiden är det omtumlande riksdagsvalet; ett val vars resultat varslade om att vägen till en regering inte skulle vara den lättaste.

Till och med den enkla frågan "vem vann valet?" tål att grunnas på. Samlingspartiet blev det största partiet, men de förlorade platser jämfört med förra valet. Sannfinländarna med Soini i spetsen tog ett sjumilakliv rakt in bland de stora partierna. Men trots att de gjorde ett sensationellt gott val, är de fortfarande bara det tredje största partiet i riksdagen. SDP lyckades bli landets näst största parti, men gick också bakåt. Att riksdagens största oppositionsparti tappar understöd i ett val är mycket ovanligt, och understryker hur svårt det är att göra en entydig tolkning av ”folkets vilja” på basen av valresultatet.

Valet föregicks av en kampanj där partierna klart och tydligt slog fast sina ståndpunkter. Det var välkommet med tydligare markeringar, då man traditionellt varit nästan för försiktig. Men i vårt nuvarande system är det inte hållbart om partierna i regeringsförhandlingarna vägrar vika en tum från utfästelserna i valprogrammen. För att partierna till alla delar ska kunna stå fast vid vad man lovat i valet borde man redan före valet ta efter det svenska systemet med två block. Då kan den vinnande koalitionen försöka förverkliga allt man lovat. Det skulle i så fall förutsätta ”regeringsprogramförhandlingar” inom blocken före valet. Vilka två block det kunde handla om i Finland är verkligt svårt att se. Därför är det sannolikt att vi också framöver kommer att bilda koalitionsregeringar av skiftande valörer.

Det är inte sällan tungt och otacksamt att sitta i regeringen, men tillräckligt många partier måste vara beredda att axla detta ansvar. Nu krävs det en vilja att samarbeta och för att kunna göra det, måste man kunna kompromissa. Värt att notera är att alla andra partier förutom Sannfinländarna har varit beredda att ta ansvar – också valets största förlorare, Centern. Någon kan tycka att Sannfinländarna är principfasta och rakryggade, men jag anser att de visat prov på avsaknad av kompromissvilja och samarbetsförmåga. Utan det kommer man inte långt, och framförallt når man inga resultat i politiken. För ingen kan väl ändå på allvar tycka att ett parti, som visserligen vunnit stort i valet, men som fortfarande endast stöds av en knapp femtedel av väljarna, ensidigt ska kunna diktera innehållet i regeringsprogrammet?

I skrivande stund (fredag eftermiddag) har det klarnat att regeringsförhandlingarna fortsätter med de partier som redan har förhandlat i 13 dagar. Jag tror att alla inblandade parter nu insett att den här basen är den bästa man kan få till stånd, och att meningsskiljaktigheterna sist och slutligen inte var oöverkomliga. Jag är övertygad om att vi kan få ett regeringsprogram som skapar förutsättningar för ekonomisk tillväxt, förbättrad sysselsättning och omsorg om de svagaste i vårt samhälle. Ändå är det bra att minnas att programmet kommer att vara en verklig kompromiss. Det kommer att innehålla ingredienser som varje enskilt parti kan ha svårt att acceptera, men förhoppningsvis också sådana som varje parti kan uppfatta som egna hjärtefrågor.

Thomas Blomqvist

Gruppanföranden

Responsdebatten om om redogörelsen gällande EU:s grundfördrag

Jag vill börja med att göra några saker fullständigt klara. Inom Svenska riksdagsgruppen tror vi på den Europeiska Unionen! Vi är övertygade om att Finland mår bättre, och att vi har klarat oss bättre som medlem i unionen än om vi hade valt att stå utanför. Utan medlemskap i EU hade det varit ännu svårare att övervinna depressio-nen på 1990-talet, sade Astrid Thors.
10.05.2006 kl. 00:00

Interpellationsdebatt om åldringsvården

Vad finns staten till för? Jo, enligt Svenska riksdagsgruppen har statsapparaten till uppgift att träda in i de livsskeden som individen inte klarar sig på egen hand. Därför anser vi att staten skall koncentrera sig på att stöda individen under hennes första och sista år. Finland har ett bra lagstadgat stöd för våra åldringar. Men lagtexten är inte mycket värd om den inte omsätts i praktiken, sade Pehr Löv.
04.05.2006 kl. 00:00

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00