Samarbetsanda bör prägla också den nya regeringens arbete. Regeringsbasen är exceptionell, men inte fullt så unik som det gjorts gällande. Finland har visserligen inte haft en sexpartiregering sedan kriget, men nog regeringar med en minst lika bred bas i riksdagen.

Basen för till exempel Lipponens första regering var förvisso ”bara” fem partier, men alla nuvarande regeringspartier förutom ett var med och basen i riksdagen var bredare än nu, 135 mandat. Den nya regeringen råkar ha en exakt lika bred bas som sina närmaste föregångare.

Är det så att de som likt Svenska riksdagsgruppen uppskattar den nya regeringsbasen bara försöker göra en dygd av nödvändigheten, av alternativlösheten?

Det är riktigt att regeringsbasen var det enda majoritetsalternativ som återstod sedan andra möjliga baser hade utretts – och förkastats. Men just här ligger å andra sidan den nya basens styrka. Den stora valsegraren valde frivilligt att stanna i opposition, trots ett frikostigt erbjudande från regeringssonderarens sida om särrättigheter. I och med detta beslut avstod partiet också från sin rätt att ifrågasätta den regeringsbas som blev verklighet.

Rätten att kritisera regeringens program och politik förblir däremot naturligtvis oppositionens rätt och skyldighet.

Den nya regeringens politik kommer, liksom regeringsprogrammet, ofrånkomligt att präglas av kompromisser. Men om ordet kompromiss uppfattas negativt, är det skäl att påminna om att det finns entydigt positiva ord som beskriver samma fenomen: samförstånd, konsensus, balans. Och det är just vad Finland behöver, i en tid av fortsatt ekonomisk oro i omvärlden.

Behovet av samförstånd är särskilt stort på arbetsmarknaden. Kampen mot den grå ekonomin motiveras inte bara med fiskala behov utan också av respekten för lika villkor för alla på arbetsmarknaden och av hänsynen till alla hederliga företagare. Annars fungerar marknadsekonomin inte som den ska.

Nationellt samförstånd krävs också om landsbygds- och lantbrukspolitiken, och här har Svenska riksdagsgruppen en särskild uppgift som det av regeringspartierna som måhända har den starkaste förankringen också på landsbygden och i landsbygdens näringar. Det märktes redan under regeringsförhandlingarna, då det blev vår uppgift att gå i spetsen för motståndet mot en ny skogsskatt som hade saboterat virkeshandeln, och mot ännu större nedskärningar av jordbruksanslagen. Under den här valperioden står Finland också inför utmaningen att bevaka våra intressen då EU:s gemensamma jordbrukspolitik reformeras.

Till att börja med är dock de europeiska utmaningarna av annat slag. Det finns hopp om att särskilt Irland men också Portugal kan klara sig ur sina djupa ekonomiska kriser. Däremot är Grekland ett fortsatt allvarligt problem, och därmed finns alltjämt risken för att krisen sprids till nya och större länder. Men receptet är inte att låta landet löpa bankrutt, för just då sprids smittan, via banker som går omkull eller drabbas av orimliga kreditförluster.

Statsminister Katainen har redan på sitt första EU-toppmöte i förra veckan kraftfullt drivit Finlands linje som ställer hårda villkor på ett eventuellt nytt stödpaket till Grekland. De privata investerarna och finansiärerna bör bära sitt ansvar, och inte bara Finland utan alla länder som ställer lånegarantier bör kunna få säkerheter och därmed en förvissning om att de inte går miste om sina pengar.

Regeringen har rätt att förutsätta att de oppositionspartier som inte kan omfatta Finlands linje klart formulerar trovärdiga, realistiska alternativ. Det går inte an att alltid bara säga nej till allt och alla, utan att säga vad man vill ha i stället.

Finlands viktigaste bidrag till hanteringen av den ekonomiska krisen i Europa är att vi sköter våra egna finanser ansvarsfullt. Därför är den kanske allra viktigaste punkten i regeringsprogrammet strävan efter balans i den offentliga ekonomin. En fortsatt växande skuldsättning vore ansvarslös med tanke på kommande generationer, hur motiverat det än har varit att låna oss ur den globala finanskrisens värsta följder.

I ett läge då statsutgifter måste skäras ned och skatter höjas är det särskilt anmärkningsvärt att den nya regeringen följer upp sin föregångares politik att förbättra de sämst ställdas situation. Höjningen av basskyddet är den viktigaste åtgärden och ensamförsörjarna ägnas särskild uppmärksamhet, men viktiga är också de ökande insatserna för att hindra utslagning av unga. Indexjusteringen av studiestödet ska trygga de studerandes utkomst. Pensionärerna ges nu via sin organisationer en plats vid förhandlingsborden.

Den här regeringen kommer att ha ett starkt socialt samvete, precis som den förra hade det. Särskilt i ekonomiskt svåra tider mäts ett samhälles framgång med hur det behandlar dem som har det sämst.

Samtidigt är det lika viktigt att förhindra att fler människor råkar i omständigheter som gör dem beroende av samhällets särskilda omsorg. Det bästa receptet mot social utslagning är och förblir det egna arbetet. Därför är en aktiv politik för att skapa nya arbetsplatser den viktigaste socialpolitiska metoden.

Sysselsättningsgraden kan inte höjas utan lönsam företagsamhet som skapar nya jobb. Regeringen måste därför förbli lyhörd för företagens och alldeles särskilt små- och egenföretagarnas villkor. Grön teknologi är en tillväxtbransch vars potential bör utnyttjas.

Ett samhälles framgång mäts också i hur det behandlar sina minoriteter, gamla såväl som nya. Svenska gruppen välkomnar att den nya regeringen är tydlig i respekten för landets fortsatta tvåspråkighet, och allmänt för respekt, tolerans, öppenhet och mångfald.

Svenska riksdagsgruppen är stolt över de skrivningar om de båda nationalspråken som på dess initiativ har tagits in i regeringsprogrammet. Det gäller framför allt de övergripande löftena om att regeringen under statsministerns överinsyn utarbetar en långsiktig nationell strategi för att trygga de båda nationalspråkens framtid. Medborgarnas behov av service på de båda nationalspråken ska också tryggas i samband med fortsatta förvaltningsreformer. Den nya justitieministern kommer för sin del att följa upp att så sker också i praktiken.

I en tid då försvaret hör till de områden som drabbas av sparkrav är det likaså värdefullt att regeringen lovar trygga den svenska värnpliktsutbildningen på det sätt lagstiftningen förutsätter. Den nya försvarsministern behöver alltså inte ”dra hemåt”, utan hela regeringen står bakom löftet att trygga det svenska truppförbandets framtid.

Såsom alltid finns det också nu anledningar till oro i ett regeringsprogram. Regeringen måste noga se till att nedskärningarna av utbildningsanslagen inte drabbar undervisningens kvalitet, utan bara de yttre strukturerna. En god utbildning på alla stadier förblir central med tanke på både individernas jämlika utgångspunkter i livet och nationens välgång. Ansvaret för detta vilar inte bara på den nya undervisningsministern utan på hela regeringen.

Det samma gäller nedskärningarna av försvarsanslagen. De får inte drabba vår försvarsförmåga eller värnpliktsutbildningens kvalitet, utan bara de strukturer med vilka dessa upprätthålls.

De fortsatta reformerna av kommun- och servicestrukturen har också gett upphov till oro. Det är dock skäl att påminna om att syftet med starka primärkommuner är att trygga en god servicenivå utan att göra avkall på den direkta demokratin. Att hälso- och socialvården koordineras inom gemensamma strukturer ger färre överlappande funktioner, bättre fungerande vårdkedjor och möjligheter till en flexiblare personalpolitik.

Oroväckande är den avtagande tillväxten i biståndsanslagen. Svenska riksdagsgruppen ger den nya biståndsministern sitt fulla stöd i försöken att hitta nya innovativa sätt att finansiera utvecklingssamarbetet. Detta är särskilt angeläget som det går trögt med arbetet att få till stånd ett nytt, bindande klimatpolitiskt avtal efter Kyoto. Också handelspolitiken är en utmaning för regeringen, i ett läge då Doha-rundan verkar att ha stannat upp.

Den allra största orosfaktorn är ändå den internationella, och särskilt europeiska ekonomiska utvecklingen. Om det blir en vändning till det sämre tvingas regeringen lätt till nya åtgärder för att balansera statsfinanserna, och det vill säkert alla undvika. Ingen möda får därför sparas i försöken att begränsa krisen till de redan drabbade euroländerna, och försöka leda också dem in på rätt spår.

Det färska förslaget till tilläggsbudget avslöjar också ett inhemskt orosmoln: samfundsskatteintäkterna släpar efter prognoserna. Regeringen måste noga analysera orsakerna och vara beredd att vidta behövliga åtgärder för att trygga konkurrenskraften.

Svenska riksdagsgruppen uttrycker sitt förtroende för statsminister Jyrki Katainen, hans regering och dess program, och hoppas på ett gott regeringssamarbete.

Mikaela Nylander höll gruppanförandet 28.6.2011