Interpellationsdebatten om tryggandet av kommunala närtjänster

29.09.2011 kl. 10:15
Det finländska välfärdssamhället står inför det faktum att kommunstrukturen i vårt land är i behov av förbättring. Servicen, som utgör en av grunderna för välfärden, förverkligas inte i dagsläget på ett för alla rättvist sätt.

Jyrki Katainens regering har i sitt program förbundit sig till att bygga vidare på det arbete som startat med kommun- och servicestrukturreformen, uttryckligen för att skapa en välfungerande kommunstruktur som tillgodoser människans behov. Regeringen har förbundit sig till att förändringarna ska ske rättvist, demokratiskt och med beaktande av de språkliga förhållandena. Likaså kommer långa avstånd och skärgårdsförhållanden att ha betydelse.

Svenska riksdagsgruppen har konsekvent arbetat för en hållbar kommunstruktur. Regeringen arbetar uttryckligen för att trygga servicen och påverkningsmöjligheterna för alla medborgare, i hela landet.

Kärnan är att de tjänster kommuninvånarna behöver i livets alla skeden, som barn, som unga, som vuxna och som äldre ska tryggas. Det är kommuninvånarna och deras behov som är utgångspunkten. I och med förbättringsreformen har vi möjlighet att göra detta, något som interpellanterna på lång sikt äventyrar genom att ifrågasätta behovet av förändring.

Kommunerna som sådana, deras antal och hela kommunstrukturen är inga självändamål, utan medel med vars hjälp invånarnas, medborgarnas, behov ska mötas. I dagsläget fungerar servicen inte för alla. Boningsorten har en alltför stor inverkan på den nivå av service invånarna får. Vårt ansvar är att se till att den service människorna behöver och har rätt till faktiskt är tillgänglig och av hög kvalitet – oberoende av boningsort. Boningsorten får inte avgöra basservicens nivå - välfärden måste finnas till för alla!

Större kommunala enheter kan också skapa förutsättningar för en flexibel personalpolitik – nej, inte med målet att minska personalen, men nog att disponera den effektivt och flexibelt. På det sättet kan också kostnadsökningar stävjas.

Kommunernas storlek och antal har ändå sin betydelse på en viktig punkt: närdemokratin. Just på den punkten kunde man tala om kommunerna som ett, om inte självändamål, så gott ändamål. Eller närmare bestämt alltjämt som ett medel, men ett viktigt sådant, för att trygga invånarnas inflytande.

Det är uppenbart att påverkningsmöjligheterna är större i en mindre än i en stor kommun. Vi har redan nu många kommuner där avståndet mellan medborgare och beslutsfattare är för långt. Men vad är det som säger att inflytandet ska fungera bara just på kommunnivå?

Finland är ett land med aktiva medborgare som tar del av beslutsfattandet i samhället. Vi måste nu vara innovativa och bereda möjligheten att bättre ta till vara denna resurs i kommunerna. Vi måste helt enkelt hitta nya metoder i takt med att kommunerna blir större.

I ungdomslagen förutsätts att unga ska vara delaktiga i det kommunala beslutsfattandet. I cirka 70 procent av landets kommuner finns redan ungdomsfullmäktige och luckorna fylls förhoppningsvis med tiden. Ett sätt att öka de unga kommuninvånarnas inflytande kunde vara att ge ungdomsfullmäktige rätt att vara representerat i kommunernas nämnder och beredande arbetsgrupper. I kombination med att också äldreråden ges inflytande kunde detta förstärka de lokala påverkningsmöjligheterna även i större kommuner.

Stadsdels-, kommundels- och byaråd är andra bra exempel på fungerande närdemokrati. Vid kommunfusioner är det naturligt att ge gamla primärkommuner en sådan ställning, och i redan nu stora kommuner behöver beslutsfattandet en mer lokal komplettering.

Svenska riksdagsgruppen är övertygad om att vi genom individens delaktighet i beslutsfattandet både bygger gemenskap och banar väg för goda beslut!

Samtidigt som kommunerna är medel och inga självändamål, är det viktigt att understryka att kommunerna bör vara aktörer, subjekt, och inte objekt, i den fortsatta reformprocessen. Vi är övertygade om att man lokalt har kapacitet att avgöra sin egen framtid. Vi tror på en reformprocess som inkluderar kommunerna och deras beslutsfattare. Vi anser att ett tecken på respekt är att presentera olika alternativ åt kommuninvånarna att ta ställning till.

All den energi som hittills har ägnats KSSR-processen har ingalunda varit bortkastad, utan tvärtom ytterst värdefull. Reformerna har fått kommunerna att se över, rationalisera och effektivera sina servicestrukturer, och framför allt att prioritera och prioritera rätt.  De kommuner som har valt samgång har gjort klokt, men de som i stället har sökt effektivt samarbete med grannkommuner har gjort lika klokt. De lokala förhållandena har fått avgöra.

Där kommungränserna finns, och kvarstår, bör de vara flexibla i förhållande till den service som erbjuds. Det måste gå an att utnyttja grannkommunens tjänster om de ligger närmare än den egna kommunens.

Regeringen Katainen är inne på rätt spår när den förbundit sig till en förbättringsreform. Utgångspunkten i arbetet är regeringsprogrammet. Vi vill understryka tre viktiga faktorer som regeringen förbundit sig att beakta i det fortsatta reformarbetet: de geografiska avstånden, skärgårdsförhållanden och språkförhållanden. Det är viktigt att inse att de här kriterierna inte bildar automatiska och generella undantag från behovet att alls se över strukturerna, utan de ska beaktas då slutsatserna dras.

En kommun i Lappland eller i skärgården kan inte avkrävas samma befolkningsunderlag som kommuner i gemen, och då kommuner och samarbetsområden av olika slag bildas ska servicen på de båda nationalspråken – och i sameområdena på samiska – tryggas på minst nuvarande nivå. Svenska riksdagsgruppen utgår från att servicen i verkligheten ska bli bättre. För att långsiktigt trygga landets tvåspråkighet är det lika viktigt är att det också i framtiden finns kommuner med svenska som majoritets- och förvaltningsspråk.

Det är också viktigt att se till metropolområdets framtid. Samma lösningsmodeller som fungerar för det övriga Finland fungerar inte i metropolen. I huvudstadsregionens fyra städer bor det 65 000 svenskspråkiga och otaliga tvåspråkiga. Det är en stor befolkningsgrupp vars service på sitt modersmål man bättre kunde garantera med hjälp av bättre koordinering i huvudstadsregionen.

Svenska riksdagsgruppen anser att tvångsfusioner av kommuner vore ett bevis på misslyckande från både kommunernas och statens sida. I stället litar vi på att kommunerna själva agerar, med invånarnas bästa för ögonen.

Förvisso behöver kommunerna arbetsro. Men just därför är det viktigt att de nu förekommer och inte låter sig förekommas, och har blicken fäst tillräckligt långt in i framtiden. Då strukturerna byggs upp inte bara för stundens behov utan för en överskådlig framtid, då kan kommunerna räkna med arbetsro i fortsättningen. Halvmesyrer ger inte arbetsro.

Målsättningen måste vara att genomföra en språkligt hållbar kommunreform som gör vardagen bättre för vårt lands befolkning. I denna förbättringsreform måste demokrati, rättvisa och välfärd utgöra grundprinciperna. Tillsammans, med kommunerna som aktiva deltagare i processen, kommer vi att bygga en hållbar struktur för framtiden.

 

Ulla-Maj Wideroos höll gruppanförandet 28.9.2011

Riksdagsgruppen Riksdagsgruppen

Gruppanföranden

Remissdebatt om statsbudgeten för 2008

Det har nu gått ett halvt år sedan riksdagsvalet i mars och vi håller ännu på att slutföra det politiska maratonlopp som vi inledde i vintras. Oppositionen har hittat nya objekt för kritik och kräver nya satsningar. Regeringen håller däremot på med att förverkliga de målsättningar som vi gick till val med i mars – och vann valet med.
18.09.2007 kl. 15:35

Responsdebatt om budgetramarna 2008-2011

Jag vill tacka kollegerna i utskottet för en saklig behandling av statsfinanserna för de kommande fyra åren. Budgetramarna, som oppositionen förstås anser vara för snäva, är spikade med ansvar. Vi kan inte fördela pengar som vi inte har. Att sysselsättningsläget förbättras är en förutsättning för att vi skall kunna hålla en hög nivå på och utveckla servicen i framtiden. Nyheten om att BNP ligger på över 5 procent högre nivå än för ett år, att arbetslösheten är 1,6 procentenheter lägre än för ett år sedan och 60 000 fler är sysselsatta visar att Finland är på rätt väg.
19.06.2007 kl. 00:00

Regeringens rambudget för åren 2008-2011

Det är både rätt och klokt att försvara en ansvarsfull och strikt budgetpolitik. Det är rättvist gentemot kommande generationer. Då oppositionen vill använda mer av statens pengar, är det skäl att minnas att regeringens budgetutgifter är 180 miljoner större – hela 14 procent större - än föregående regerings budgetra-mar. Större utgiftsökningar än så, skulle vara ansvarslöst.
29.05.2007 kl. 15:15

Riksdagens 100-års jubileumsplenum

Då vi talar om historia, minns vi ofta bara de banbrytande skedena – de stora ögonblicken. Ändå är det så, att historien går framåt med små steg. Ibland så små att vi inte märker dem – förrän långt senare.
23.05.2007 kl. 14:30

Statsrådets meddelande om regeringsprogrammet

"Finland tillhör alla, oberoende av bostadsort, livssituation, modersmål eller etnisk bakgrund. Medborgarna skall garanteras rätten att påverka samt delta och vara delaktiga i beslutsfattandet". Denna markering i inledningen av regeringsprogrammet är viktig – och en stor utmaning för regeringen. Men det är också viktigt att säga ut att detta är regeringens vilja. Svenska riksdagsgruppen är mycket nöjd över det regeringsprogram som de fyra regeringspartierna har enats om under Matti Vanhanens ledning.
24.04.2007 kl. 15:30

Interpellation om klimatförändringen och tryggande av energiförsörjningen

Det är mycket bra att Samlingspartiet visar intresse för den pågående och skrämmande klimatförändringen. Klimatförändringen har pågått i decennier. Samlingspartiet väljer nu att kraftigt kritisera regeringen för dess miljöpolitik då det återstår fyra arbetsveckor av denna regeringsperiod. Det kan jag inte klassa som annat än blott valpolitik.
17.01.2007 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om Finlands EU-ordförandeskap

Låt mig komma med ett frankt påstående: 2006 var året då federalismen tog några ordentliga steg framåt i det finländska EU-tänkandet. Detta av två orsaker: Europaparlamentet visade sig vara en fungerande institution och parlamentet bidrog kraftigt till att göra beslutsprocessen i EU till en tydlig politisk process- vilket också statsminister Vanhanen konstaterat i Bryssel i anslutning till servicedirektivet. Det var parlamentet och de politiska rörelserna i Europa som hade initiativet. Och det finländska ordförandeskapet hade ett gott samarbete med Europaparlamentet och tack vare det kunde många viktiga frågor inom EG-samarbetet ros i hamn.
11.01.2007 kl. 00:00