Halla-Aho har gått för långt

29.09.2011 kl. 10:18
Mycket uppmärksamhet har under hösten riktats på retoriken som sannfinländska riksdagsledamöter använt sig av i offentligheten. Förra veckan var den stora frågan riksdagsledamot Jussi Halla-Ahos medialt uppmärksammade kommentarer på Facebook.

Som känt uttalade sig förvaltningsutskottets ordförande om behovet av att inrätta en militärjunta i Grekland som lösning på oviljan att genomföra nödvändiga reformer i landet.

Man kan undra om reaktionerna på facebookyttrandena varit överdimensionerade. Själv har jag funderat på om det är värt att skriva om saken av två orsaker. För det första kan man fråga sig om inte just det att man nappar på dessa kommentarer bidrar till att ge dem ännu mera uppmärksamhet. För det andra kan man fråga sig om det inte leder till att sätta fokus mer på enskilda riksdagsledamöters uttalanden än på det viktigaste, det vill säga det egentliga lagstiftningsarbetet som riksdagen har ansvar för. Halla-Ahos yttranden går dock inte att förbise. Flera människor frågar om saken och som medlem av förvaltningsutskottet anser jag det vara viktigt att ta ställning, både ur ett rent principiellt och ur ett mera praktiskt perspektiv.

Principiellt är det i sig oroande att en riksdagsledamot i en demokrati ifrågasätter värdet av just demokratin som styrelseskick. Det är svårt att godta bortförklaringarna om att det endast rörde sig om svart humor. När en riksdagsledamot yttrar sig offentligt måste man ju utgå ifrån att han menar vad han säger. Och hur vi än är lagda vad humor beträffar, lär vi oss alla att det finns vissa saker man inte skämtar om. Undertonen i skämtet, om det alltså var ett skämt, var dessutom motbjudande. När det frågas var gränsen på uttalanden av riksdagsledamöter egentligen går är det rätt så enkelt att svara: här. Tal om inrättande av militärjuntor är inte acceptabelt. En riksdagsledamot bör använda sig av sitt omdöme när han uttalar sig, och om omdömet saknas, behövs en motreaktion. Annars kan det gå så att det oacceptabla i tysthet accepteras.

Det andra som oroar i uttalandena är konsekvenserna för det praktiska, dagliga lagstiftningsarbetet i riksdagen. Det finns frågor på agendan som måste behandlas helt enkelt för att landet ska fungera. Ordföranden för förvaltningsutskottet har valts av riksdagen och har därmed fått ett förtroende av inte bara sina egna väljare att se till att arbetet fortskrider. Här har det inte i princip funnits något att klaga över. Nu riskerar dock lagstiftningsarbetet att hamna i skuggan av sensationsvärdet som utskottsordförandes uttalanden ger upphov till. Det vore på sin plats att komma ihåg att också riksdagen och förvaltningsutskottet behöver arbetsro.

Man kan med rätta fråga sig hur sagan kommer att sluta. De flesta inser att spekulationerna om Jussi Halla-Ahos ställning som ordförande för utskottet kommer att fortsätta. Till och med hans egen riksdagsgrupp har vidtagit disciplinära åtgärder och uteslutit honom för en två veckors period – något som inte går att vifta bort då diskussioner om förtroende kommer upp. För att undvika vidare skada åt lagstiftningsarbetet borde Halla-Aho inse att han som politiker ska dra konsekvenserna av sitt agerande och självmant avgå. Annars riskerar han att försvåra det viktiga arbetet i förvaltningsutskottet - något som hela landet tar skada av.

Krönika i vasabladet vecka 38
 

Ulla-Maj Wideroos

Gruppanföranden

Statsrådets utbildningspolitiska redogörelse

Statsrådets redogörelse är en positiv läsning. För det första är nivån i den finländska utbildningen rätt bra och för det andra har regeringen valt att fördomsfritt sätta fingret på de utmaningar som måste lösas. Hela vårt välstånd bygger i grunden på hur vi löser de utbildningspolitiska utmaningarna. En hög kunskapsnivå blev Finlands räddning under det svåra 90-talet. Så skall det också vara i framtiden, sade Christina Gestrin
02.05.2006 kl. 00:00

Redogörelsen om detaljhandelns struktur och utveckling

Det är rätt vanligt att folk idag beklagar sig över både internationaliseringen och globaliseringen. Ofta framställs dessa som nya och obehagliga fenomen för Finland. Jag frågar mig om man då har glömt sitt eget lands historia och bakgrund, sade Roger Jansson i sitt gruppanförande.
26.04.2006 kl. 00:00

Regeringens budgetramar 2007-2011

Rapporteringen och slutsatserna från regeringens budgetramförhandlingar varierar beroende vem man lyssnar på. Dels har det talat om regeringskris och avgångar, dels om konstruktiva diskussioner. Kontentan är ändå den, att regeringen kom överens om att ge fortsatt stöd till lantbruk och landsbygd också efter att EU-stöden skärs ned. Exakta eurobelopp kan givetvis inte slås fast förrän förhandlingarna med EU avslu-tats. Det är inget nytt i det. Så har vi agerat redan i tolv år.
28.03.2006 kl. 00:00

Regeringens redogörelse om arbetskraftens fria rörlighet inom EU

Jag vill tacka regeringen för en bra redogörelse, men framför allt - en klok slutsats. Det är bra att regeringen driver en fördomsfri och klar politik. Mycket av de hot och risker som framförts i debatten om arbetskraftens rörlighet har handlat mera om skrämselpropaganda än om sakliga argument.
14.03.2006 kl. 00:00

Gruppanförande i interpellationsdebatten om kommunservicen.

"Det är framför allt dags för kommuninvånaren att begära svar av sin kommunledning; Lovar ni att vi klarar oss i trettio år till utan att göra något? Kan min kommun garantera att jag får modern service om tjugo år med dagens strukturer?", sade Eva Biaudet i sitt gruppanförande.
07.03.2006 kl. 00:00

Statsministerns upplysning om regeringens politik 2006

Våren har inletts med en presidentvalskampanj som förutom utrikespolitiken, också berörde många aktuella EU- och nationella angelägenheter. Finlands roll i världen kommer att vara intressant under årets gång. På sommaren tar vi över ordförandeskapet för EU, och då har vi en unik chans att visa att Finland är ett land som vill arbeta för ett EU där alla invånare skall känna sig respektfullt behandlade, sade Christina Gestrin.
09.02.2006 kl. 00:00

Responsdebatten om statsbudgeten för år 2006

Riksdagen har inte enbart ägnat tid åt att maktbalansen i säkerhetspolitiken den senaste månaden. Varje höst begår vi en liten maktkamp mellan riksdag och regering om vem som skall ha sista ordet i fråga om statsbudgeten. Trots att riksdagen har den slutliga budgetmakten är det bra om riksdagens ändringar ändå kan skötas i samråd med finansministeriet för att undvika tekniska misstag.
13.12.2005 kl. 00:00